Har du sett min lilla mor?
Svabba golv på ett kontor.
Liten flitig svettig tant.
Tjänar liten slant.
Kalla händer stela knän.
Söker vård hos Stockholms län.
Trippar sen på sjukan in.
Trillar snart av pinn.
Ja, det är både synd och skam
huru livet dundrar fram
över små och svaga.
Dom är att beklaga.
Har du sett min lilla far?
Vilken skojig kropp han har.
Sjukpension så fin och trygg
på grund av utnött rygg.
Inte längre spika hus.
Framtid framstår inte ljus.
Men kan slöa om han vill
och även supa till.
Ja, det är både synd och skam...
Syster min är denna tös.
Fyra barn och arbetslös.
Inte längre ung och vild,
fyrti bast och skild.
Ganska vresig av sig nu,
denna före detta fru.
Skönhet, lycka, älskogshopp,
det har hon givit opp.
Ja, det är både synd och skam...
Och den som ser så jävlig ut
är min äldre brorsa Knut.
Klagar alltid när vi ses
på sin benprotes.
Verka slut med brorsa Knut,
tyckes mer och mer suput.
Det var mycket mera krut
uti Knut förut.
Ja, det är både synd och skam...
Men titta nu på lilla jag.
Skillnad som på natt och dag.
Blanka skor och ledig stil.
Tio meter bil.
Röra pulver helt diskret
i små prydliga paket,
Vilka säljs i hemlighet.
Gör mig glad och fet.
Men, det är både synd och skam...