Våldet som politisk metod?
Våldet har historiskt sett alltjämt använts som politisk metod, som en mindre eller större del av den politiska strategin, både av grupper som innehavt makten i samhället och av grupper som kämpat mot denna makt. Frågan om våldet som politisk metod diskuteras allt som oftast, av vänstern och av alltfler i samhället som dess helhet. Det är därför viktigt att vi lyfter upp frågan för oss själva och utsätter den för en grundläggande analys; inte bara för att kunna bemöta högern och det etablerade samhället i diskussion, utan också för att rannsaka oss själva och vårt fördömande eller försvarande av våld.
Det finns här flera analyslinjer varav jag börjar med den vanligast förekommande inom det etablerade samhället och borgerlig media. Denna analys utgår ifrån och resulterar i ett och samma ställningstagande: »allt våld är fel«. Detta är en analys som inte ställer några egentliga frågor eller har som syfte att nå någon djupare insikt om våldet. Man gör ingen skillnad på vad för slags våld det handlar om eller vilka grupper i samhället som utövar det. Detta är ett mycket tveksamt ställningstagande, analytiskt sett, varför man endast kan kalla det för en moralregel. En moralregel som är svår att försvara även för många av dess anhängare, eftersom man tar den för alltför given. Dess anhängare brukar dessutom ibland visa upp höjden av dubbelmoral då man försvarar tex polisens våldsutövande hur stort detta än är (detta med lagboken som enda argument att falla tillbaka på, då man inte med ett uns försöker problematisera frågan utan istället helt och hållet accepterar status qou). Ännu ett exempel är när borgerlig media kan försvara hela krig, utan att utsätta våldet för någon analys. Nej, vi måste tränga djupare.
Man kan analysera våldet utifrån en praktisk vinkel, då det kommer att handla mest om vilken sorts metod man använder »ute på fältet« (gatsten, påkar, knivar etc.). Detta kan vara nog så viktigt att ta i beaktande och analysen kan vara mycket användbar då man redan tagit ställning för våldet och därefter frågar sig hur mycket och i vilken form, men det svarar ingalunda på frågan om det är försvarbart med våldet som politisk metod.
Ett tredje sätt att ställa frågan är utifrån ett strategiskt/taktiskt perspektiv, - tjänar vi vårt syfte just i den eller den situationen genom att använda våld? Detta är en mycket viktig punkt, eftersom de flesta aktioner, demonstrationer etc står och faller på huruvida man använder eller inte använder våld. Men för att kunna nå detta steg måste man även här först ha accepterat våldet, varför inte heller denna analyslinje ger svaret på frågan om det går att försvara våldet som politisk metod, i grunden.
För att svara på denna grundläggande fråga måste vi tränga än djupare och analysera frågan utifrån ett ideologiskt/filosofiskt perspektiv. Jag skulle då vilja dela in våldet i två delar; våldet som ett förtryckande medel eller metod och våldet som ett frigörande medel eller metod. Det är en fundamental skillnad mellan de båda. Låt mig ta ett exempel för att åskådliggöra vad jag menar: det nazistiska våldet kontra det anti-fascistiska våldet.
Anledningen till att vi tar avstånd ifrån och motarbetar nazismen är ju inte för att de använder våld; om det endast vore för den anledningen så skulle vi motarbeta precis alla människor i samhället som någon gång är våldsamma. Dessutom skulle vi aldrig kunna tänka oss att tillgripa våld själva. Nej, anledningen till varför vi motarbetar nazismen är ju för att de vill förhindra invandrare, flyktingar, vänstermänniskor, homosexuella, handikappade (i stort sett alla som inte faller innanför ramen för nazismens utopi av mänsklig varelse), från att fritt utöva sina rättigheter, röra sig ute på gator och torg osv… i förlängningen från att existera. För att uppnå detta sitt mål använder sig nazisterna bland annat av våld. Våldet blir här av förtryckande art, som en förtryckande metod.
Om dessa människor (de som nazismen angriper) använder våld mot nazister, är det då lika illa som nazisternas våld? Nej, det handlar i detta fall om våldet som en frigörande metod; det möjliggör för människor att röra sig fritt på gator och torg, att utöva sina rättigheter etc. Våldet kan rent praktiskt vara precis likadant som nazisternas våld, men det är av skilda anledningar.
Exemplen kan göras många, men för att bara nämna ett till så kan man ta upp polisens våldsutövning. Det är frigörande (och därför legitimt) när polisen använder visst våld för att förhindra grupper eller individer att utöva förtryckande våld i samhället (eller för den delen i hemmet etc). Men även polisens våld kan bli förtryckande då till exempel dess våldsutövning riktas mot grupper eller individer i samhället som inte utövar något förtryckande våld själva. Av samma anledningar är det tex inte legitimt att folket »griper makten« i samhället genom våldsutövning, såvida det inte är så att makten i samhället utövar ett systematiskt förtryckande våld mot folket.
Vissa skulle säga att det handlar om självförsvar, men det finns skillnad mellan våld i självförsvar och våld som frigörande metod. Självförsvar associeras till en direkt handling omedelbart när en grupp eller individ utsätts för våld oavsett om det är förtryckande eller frigörande våld. Frigörande våld kan däremot utövas i ett slags preventivt syfte: varför vänta tills en grupp nazister hittar någon försvarslös människa att ge sig på om man med säkerhet vet att denna nazistgrupp är ute efter att använda förtryckande våld (om de bara hittar någon grupp eller individ som är tillräckligt försvarslös…)? Om nazistgruppen så utsätts för våld, så kan de med all rätt hävda att deras motvåld den gången var i självförsvar, men det ändrar inte saken att det våld de utsattes för var av frigörande art.
Våld i självförsvar handlar om att man först måste bli angripen just i den situation man befinner sig i, medan frigörande våld även kan handla om offensivt våld trots att man just i den situation man befinner sig i inte utsatts för våld. Det är dock viktigt att se frigörande våld som något annat än förtryckande våld. Ett grundläggande kriterium för att man kan kalla våldet för frigörande, är därför att man systematiskt utsätts för ett förtryckande våld. Vad saken egentligen handlar om, är om syftet är att inskränka människors rättigheter och möjligheter, eller om syftet är att garantera människors fri- och rättigheter samt utveckla människor möjligheter och potential.
Huru enas om människors rimliga fri- och rättigheter?
- På vilket sätt är det relevant?
- Jag antar att det handlar om alla människors rätt till att äta sig mätta, och att leva sina liv utan att utsättas för förtryck av någon form.
- Alltså, jag menar att de flesta på högerkanten inte skulle ha något emot våld för att »säkra äganderätten«, ett våld som de skulle se som frigörande medan jag skulle se det som förtryckande. Förstår du hur jag menar? »Alla människors rätt att äta sig mätta« tycker du och jag är något som är försvarbart men högerspökena tycker illa om den »rätten« och ser det som ett hot mot äganderätten. De enda »rättigheter« som finns är de som människor gör och kommer överens med varandra om. —Sunnan
- Aha.. ok.. man får välja sin sida.
- I värsta fall. Men rimligare vore om vi kunde komma fram till en fredlig eller i alla fall hållbar lösning. Annars står vi bara och stampar, liksom. De våldar mot oss (snutar och väktare och skins och repo men) och vi våldar mot dem (mst och thugs och rånare). Det tar liksom aldrig slut då. Det är därför jag tycker att pacifismen är så spännande. —Sunnan
- Det vore ju skitbra. Men för att kunna vara i position att förhandla så måste man ligga på »militärt« samma nivå. Annars så har dom ingen anledning att lyssna på oss. Norwyn