Anarkokapitalismen är en filosofi som startades på femtiotalet (även om de säger att vissa av de äldre individualistiska anarkisterna egentligen delade deras filosofi) av några post-randiska ekonomer med Milton Friedmans son David i spetsen. Den går ut på att man gör sig av med den av Rand förespråkade nattväktarstaten och ersätter den med privata företag (privatägda domstolar, polis/arméer et cetera).
De kallar sig ibland själva för anarkokapitalister men oftare kallar de sig bara anarkister, till »vanliga« anarkisters stora förtret.
Det går inte att definiera anarkokapitalister med vad de säger utan snarare med vad de inte säger — de godkänner nämligen privat ägande och hierarkiska storföretag, kapitalistiska keiretsus och ägarkoncentration.
Anarkokapitalismen är mot staten men för marknaden, för pengar (ofta guld), för kapitalägande, och för arbetsköpande. Ofta för landägande. Ibland för arv av land.
Jag (Sunnan) tycker att det verkar helt fucken värdelöst. Det kräver ju ändå att man ska samarbeta, varför ska man då hålla på och tjafsa med en massa pengasystem som det verkar vara meningen att »entrepenörer« ska utnyttja till sin fördel.
Samarbete är enklare och nyttigare än att plåga varandra.
Citat
»Anarcho-capitalism, in my opinion, is a doctrinal system which, if ever implemented, would lead to forms of tyranny and oppression that have few counterparts in human history. There isn't the slightest possibility that its (in my view, horrendous) ideas would be implemented, because they would quickly destroy any society that made this colossal error. The idea of 'free contract' between the potentate and his starving subject is a sick joke, perhaps worth some moments in an academic seminar exploring the consequences of (in my view, absurd) ideas, but nowhere else.«
—Noam Chomsky
Diskussion
- Appropå det, även Rands anhängare (Objektivisterna) känner som regel rejält förtret över att förknippas med anarkokapitalister.
- Ja, hur kommer det sig? Det finns några få skillnader (nattväktarstaten till exempel) och de båda grupperna har olika historiskt ursprung — men var kommer konflikten ifrån?
- Objektivismen är ett komplett filosofiskt system (med metafysik, epistomologi, osv) medan anarkokapitalismen bara är ett politiskt system, som jag förstått det. Isåfall finns en artskilnad. Jag tror att Objektivisterna främst ogillar anarkokapitalismen för att de anser att det är fel att låta marknaden sköta våldet, medan anarkokapitalisterna anser att marknaden är bättre än staten på allt.
- Rand själv verkade ju inte särskilt förtjust, mest för att hon ville ha ensamrätt på sina idéer, smutsigt.
- Idag hör jag ofta folk säga saker som »Jag är Kristen, för jag bor i ett kristet land. Jag tror dock inte att det finns någon Gud«. Jag är inte kristen, men upprörs när folk säger så; dels förstör sånna uttalanden innebörden i begreppet »kristen«, men också är det respektlöst mot folk som tror på det. Därför har jag förståelse för att Objektivister vill behålla begreppet »Objektivism«-s integritet.
- Men de kallar sig knappast »Objektivister«, bara frihetliga kapitalister. Detta har inte Ayn Rand ensamrätt på.
- Förvisso. Jag tänkte egentligen mer allmänt; jag tror att Objektivisterna är ganska unika med att vara delaktiga i så mycket tjafs, något jag tycker är lite läskigt. Jag ville säga att jag har viss förståelse; t.ex. finns en snubbe som anklagas för att förespråka sina egna idéer under namnet Objektivism; och det verkar lite som att sälja äpplen under namnet päron, ohederligt om det är så. Jaja..
- Men de som håller i dagens »Ayn Rand«-institut kan ju verkligen dra åt helvete. Snacka om dogmatism, .i'enai!
- Syftet med att ta in pengar i spelet är att byta värde mot värde. Båda parter tjänar på det, annars hade de inte gjord det bytet (eftersom det är frivilligt). Samarbeta utan pengar är inte förbjudet, för den som så föredrar. Vill »vanliga« anarkister förbjuda användandet av en valuta som t.ex. guld som betalningsmedel, eller ser de det blott som »onödigt«?
- Vi behöver inte ett valutasystem om vi bryr oss om varandra och hjälps åt. Du lär mig LISP, jag bakar vegansnickers åt dig. Man behöver inte ens mäta huruvida dessa saker väger lika eller inte. Det spelar ingen roll vad det kostar, för alla hjälps åt. —Oeoe
- Detta verkar som en bra modell vänner emellan (vore absurd att föra kassabok om minsta småsak), men det är väl ett steg från vad vänner gör till hur massproduktion bör ske? Där är ju långt fler inblandade, och arbetsinsatserna är kanske inte alltid lika roliga som att lära en vän LISP.
- I anarkismen är alla vänner. Tror att detta går att tillämpa även storskaligt. —Oeoe
- Alla vänner? Det har väl inget med anarkism att göra? —Blenda
- Att känna ett slags kollektivt ansvar tycker jag har med anarkism att göra. I anarkismen finns det inte »vi och dem« på samma sätt. —Oeoe
- Det där låter tycker jag minst sagt optimistiskt. Homo sapiens behöver nog en uppgradering innan dess, eller åtminstone en charmkurs, säkert även jag. Men alltså taskigt folk, försvinner de helt enkelt i takt med anarkismens införande? Även om jag själv är benägen att resonera i termer av att ett bra politiskt system tyder på ett gott folk, men »alla vänner«? I ett samhälle av mer än 20 pers? Men jag lägger mycket i »vänskap«. Är hierarkier (=»vi och dem« ?) det centrala hindret här?
- Ja, se samhällsskick. —Sunnan
- Självklart måste det hända någonting i folks brains för att det ska funka. Anarkismen är inte möjlig idag för alla. Men det har hänt något i mitt huvud så varför skulle inte fler kunna inse detta? Inte »alla vänner« som i »alla känner och är kompisar med alla«. Snarare som i »alla bryr sig om vårt gemensamma öde och tar ansvar för detta«. Tycker att det är svårt att förklara, men det här är så självklart för att anarkismen ska fungera. —Oeoe
- Jag förespråkar produktionsmodeller och transaktionsprotokoll bortom vanlig marknadsekonomi. —Sunnan
- Jag borde läsa noggrannare innan jag svarare, men det här med IP. Jag är rätt förtjust i fri mjukvara, men jag tror att detta är ganska väsenskilt från »fri hårdvara«, som i fallet mediciner, där priset på pillret inte precis motsvarare produktionskostnaden, men som ska betala lånet för forskningen som inte är gratis. Och antalet freakar som kan nåt om datorer och har dator är något fler än de som kan nåt om medicin och har tillgång till lämpligt labb. IP tycker jag verkar ganska godtyckligt (varför just X år?), men det verkar finnas klara argument för en eller annan form av det.
- Fortsätter på Fria Mediciner.
- Och om jag inte vill ha vegansnickers, men du vill lära dig LISP? Eller om jag vill ha vegansnickers, men du vägrar lära dig LISP?
- Då kan du få vegansnickers ändå. Och så kan jag hitta någon annan som kan lära mig LISP.
- Om allt jag kan är att lära ut LISP, och allt du kan är att baka vegansnickers - hur ska vi då få våra behov tillfredsställda? Lösningen heter pengar. Jag lär någon som vill det LISP, får pengar för det, betalar dig med dessa pengar för dina vegansnickers. Sen kan du använda pengarna för att köpa något annat som du vill ha, ett par nya skor kanske. Pengar är en vara. Pengar är en vara som uppstår på marknaden för att underlätta byteshandel. Om jag behöver byta till mig två produkter, men bara har en själv, då kan jag ju inte skära den i två bitar (vem vill ha ett halvt ägg, eller en halv yxa?). Jag måste gå via en annan vara - en som kan användas som bytesmedel. Antag till exempel att jag tillverkar en yxa. Jag vill ha ett par skor och ett par byxor. Varken skomakaren eller skräddaren vill ha en yxa. Däremot vill de ha smör. Alltså byter jag min yxa mot smör, och byter sedan smöret mot byxorna och skorna. Omständigt, kan tyckas - men jag får mina skor och mina byxor, skräddaren och skomakaren får sitt smör. Och en bonde får en yxa.
- Pengar är symbolen för frivilligt samarbete till ömsesidig nytta. Pengar handlar inte om ett hat mot samarbete - pengar är snarare en förutsättning för samarbeta i stor skala. Utan pengar har vi bara en mycket primitiv form av byteshandel. Snarare är hat mot pengar hat mot samarbete. Det är pengar eller en gevärspipa som gäller, för att citera Rand. —sp3tt?
- Du missförstår mig; jag förespråkar inte byteshandel. Pengar är en strömlinjeformad form av byteshandel (som visserligen för med sig en del problematiska artefakter som ränta och valutahandel, men det har många anarkokapitalister och även vissa objektivister en annan lösning på i och med guldfoten). Jag ifrågasätter hela quid-pro-quo?-mentaliteten och den bytesbaserade marknadsekonomin i stort, med eller utan pengar. Jag har gjort massor av saker utan vare sig pengar, byteshandel eller gevärspipor. Just nu använder vi människor i vår del av världen ett resursfördelningsprotokoll som är baserat kring många olika faktorer, däribland:
- transaktioner som präglas av en quid-pro-quo-mentalitet
- en marknad med konkurrens
- ett monetärt system som symboliserar byteshandel
- yrkesspecialisering
- hierarkiskt uppbyggda företagsenheter som styrs av en styrelse med maximering av monetär profit som enda rättesnöre
- privat ägande av produktionsmedel
- Jag ifrågasätter vårt nuvarande resursfördelningsprotokoll av massor av anledningar, och en av sakerna jag vill experimentera med är transaktionsprotokoll som inte är baserade kring direkt quid-pro-quo. Det är därför jag har bidragit med arbete till t.ex. Wikipedia och Distributed Proofreaders. Ingen har gett mig direkt kompensation för detta arbete men jag drar ändå nytta av att dessa resurspooler finns. Oeoe ahilh poängterar just att sakerna inte behöver väga lika. Den mest effektiva ekonomin är och förblir att alla bidrar med så mycket de kan och lägger dessa grejer i en »pool« och tar bara precis det vi behöver (och delar på överflödet). Vissa tror inte att detta kommer att fungera i praktiken på grund av motivationsfaktorn; det är fine, det finns massor av olika resursfördelnings/transaktionsprotokoll vi kan pröva, vissa kan innebära olika former av relativ kompensation om du tror att det behövs. Själv har jag deltagit i och bidragit till rena, informella, icke-kompensationsbaserade gåvoekonomier många gånger och det har alltid fungerat bra. Den direkta kompensationen har varit beröm och (icke-materiell) uppskattning; men jag har kunnat dra nytta av poolens resurser, vilket är det mest värdefulla. (Ett kanske fånigt exempel: Jag lade tre timmar på att jobba på handgranats kod ikväll; jag använder handgranat varje dag och vill självklart att hgr ska funka bra. Det är motivation nog.) Som den lyckliga anarkist jag är så förespråkar jag att olika grupper ska använda de transaktionsprotokoll/resursfördelningsprotokoll de själva trivs med (och personer kommer alltid vara med i fler än en grupp; på så sätt kan resurser fördelas mellan grupperna). Vill du och dina vänner köra med pengar sinsemellan är det ok med mig, jag vill gärna undvika pengar i den mån det går och önskar att jag kunde delta i lite större bostads- och matkollektiv så jag slapp handskas så mycket med pengar. —Sunnan
- För egen del är jag i »det är onödigt«-lägret (tycker helt som Oeoe); men det stora problemet med anarkokapitalismen är enligt mig att de har kvar arbetsköpare/arbetare-hierarkin. Jag förespråkar frivillig anarki och vill därför inte förbjuda guldbetalning. Kommer däremot inte att lyfta särskilt många fingrar för att hindra strejkning och stöld i de fall där jag godtyckligen bedömer att det är »rättvist« (däremot rån (hot), mord och annat våld kan jag hjälpa till emot — ingen ska dö!); om en grupp människor frivilligt kommer överens om sinsemellan att »det här är mitt och det här är ditt« kan jag acceptera detta, men om en person själv proklamerar »allt det här är mitt« ser jag ingen anledning att respektera detta. —Sunnan
- Tror att anarkokapitalister, Objektivister och nyliberaler anser att det är OK med strejker, men då har arbetsgivaren rätt att om möjligt anställa någon annan. Sen är väl den centrala skiljelinjen mellan dessa och vänsteranarkister synen på egendom. Du (ser ut att) göra en principiell åtskilnad mellan stöld och våld, det gör inte de. Sen ser de inget fel i hierarkier som uppkommit utan våld, som t.ex. vid anställning. Skatt, tullar, förbud mot migration (in/ut), kårobligatorie, positiv särbehandling, värnplikt, och de flesta andra maktutövningar från staten är fel, därför att de initierar våld mot personer som är fredliga.
- Jag brukar använda ordet »arki« för det; och även om stöld kan räknas som »arki« så gör »egendom« definitivt det. Du vet (och detta är en cliché): »Egendom är stöld«. —Sunnan
- »Egendom är stöld«, jo det är vad jag brukade säga till min anarkistiska polare när jag lånade hans miniräknare utan att fråga. :-) Men vem är det stulet av, av den rättsmäktiga ägaren kanske? Min favoritklyscha är annars »Skatt är stöld«, känns rätt lätt att motivera, så länge man inte lever i juridikens värld.
- »Stöld« är ett rätt kasst ord; det rör sig om »resursfördelning på basis som inte är frivillig för alla berörda«; dit räknas många former av egendom, t.ex. landägande, IP och skatt. —Sunnan
- Ett tillägg: jag tror och förespråkar att den egalitarianska icke-proprietarianska anarkismen kan och kommer att uppstå genom frivilligt samarbete. Gåvor över stöld. —Sunnan
- Oj, där hängde jag inte med, men menade du stöld som i egendom eller i »traditionell« bemärkelse? Nyliberaler brukar ha en mycket stor tilltro till att människor är beredda att skänka till goda ändamål; en tanke (nämnd tilltro) som jag tycker verkar tendera svagas av ju längre vänster man kommer på den ekonomiska politiken, med resonemang som att »folk bara är beredda att ge om alla andra tvingas därtill (med skatt)«. Alltså jag har hört detta i stort sett ordagrant flera gånger. Som man känner sig själv känner man andra, eller? Väcker funderingar...
- Jag tror på välgörenhet och frivillighet, om det var frågan. Jag tror inte att »stöld« (ofrivillig egendomsomfördelning) är ett nödvändigt steg i utopibygget, även om jag inte fördömer det, om det rör sig om från rika till fattiga. —Sunnan
- Varifrån har ni fått att anarkokapitalister gärna kallar sig för anarkister? Så är det inte i Sverige i alla fall, det finns ju några få anarkokapitalistiska bloggare till exempel. Sedan borde ju inte anarkokapitalism stå under anarkism, det borde stå under liberalism då anarkokapitalism inte vilar på socialistisk grund utan en liberal.
- Anarchism.net startades t.ex. av svenskar. jag tycker detta beteende verkar oerhört vanligt bland svenskar. den står under anarkism för att reda ut begreppen. det är väl socialismen som bygger på anarkismen inte tvärt om?!?! sen kom marx och vimsade till alltihop. —Sunnan
- Personligen tycker jag att man hör det väldigt sällan. Den historiska anarkismen och kommunismen uppstod ju ungefär samtidigt, runt slutet på 1800-talet med Pariskommunen och allt det där. Hela anarkismens klassbegrepp bygger ju på det som Marx skrev.
Apropå sociala kontrakt. Där utgår man ifrån att människor var individer under en viss tid i sin utveckling och senare liksom beslöt sig för att ingå gäng och bilda grupper, samhällen etc. Att detta skulle vara ett rationellt val, att de ingick eller uppfann dessa sociala kontrakt bara för att det skulle nyttja de. Rosseu tycker detta och ses här i värsta formen av kapitalismen som en slags förändring av den här iden, folk ska ingå kontrakt med varandra och sen ska vi se till att vissa ser till att alla håller kontrakten. Detta är rent bullshit då människor med all sannolikhet utvecklades inom grupper och även arterna före människorna levde i grupper, och säkerligen även arter före dessa. Som sådana är människor då sociala och behöver inte ingå några sketna kontrakt för att liksom upprätthålla det sociala i människors liv, för att så att säga »samhället inte ska rasa samman« (dvs kapitalet, vilket är önskevärt). Dessa sociala kontrakt folk talar om, anarko-kapitalistern etc, är inte bara onödigt utan förödande för den ursprungliga formen för organisering då det är nu folk tvingas följa rationella (artificiella) kontrakt (något utanför de) istället för sina hjärtan. —Evul
- »Ursprunglighet« är verkligen inte mitt rättesnöre. Onwards, ever onwards! —Sunnan
- Visst spelar ursprunget roll, inte den för några tusne år sedan, men den som utspelat sig i miljoner år. Eftersom människor inte är något undantag från evolutionen formades vi av naturen lika mycket som något annat djur. Exempelvis faktumet att människor inte klarar sig ensama. —E
- Jag tycker verkligen inte att människor ska behöva börja bete sig som t.ex. krabbor, hästar eller ormar. Vi är där vi är nu och imorgon kommer vi att vara där vi är imorgon; vilket inte nödvändigtvis behöver vara som det var för miljoner år sedan. Människor har på många sätt påverkat evolutionen med hjälp av vår avancerade sjukvård och andra hjälpmedel så som rullstolar, glasögon och bostäder. No gods, no masters! »Ursprungligheten« är inte min Gud. Vi människor ska göra det som är bäst för oss och för vår omvärld — om det delvis sammanfaller med någon eventuell »ursprunglighet« så är det OK men det är absolut inget självändamål. —Sunnan
- Jag tycker inte heller att människor ska behöva börjabete sig som de tror de betett sig ursprungligen. Jag sa bara att vi idag, och förmodligen imorron, kommer att formas av våra medmänniskor och leva socialt som vi har gjort under miljoner år, inte på något sätt var vi individer först och sociala varelser sen. Förresten har vi börjat påverka evolutionen först för 9000 år sedan ungefär, med jordbruk och sådant, och först för 200 år sedan började vi verkligen påverka allt... —E