Antifeminism

Det finns två antifeministiska hållningar.

Den ena är »nej, det finns inget patriarkat, ni inbillar er bara, det är inte alls någon fördel med att vara kille«.

Den andra är »patriarkatet är skitbra, let's keep it that way, hur skulle det annars se ut«.

Värdelöst bägge två.

Utan feminism hade det aldrig blivit någon kvinnlig rösträtt. I thought you were a little lady suffragette?

Ibland bestämmer män över kvinnor, och ibland bestämmer kvinnor över män. Feminismen ser till att det inte blir för mycket av det förstnämnda. Om någon ser till att det inte blir för mycket av kvinnor-över-män-bestämmande är det ju bra. Det är inte feminismens uppgift, men feminismen motsäger inte heller det. Många feminister vill ha jämlikhet, inte matriarkat.

Specifika argument:

Män kan dömas betala underhåll till kvinnor, vid skilsmässa.

Det är en lag som enbart gynnar kvinnor; men den har sitt ursprung i att kvinnor (på grund av patriarkatet) haft det svårare på arbetsmarknaden.

För min del kan de gärna ta bort den lagen.

Visst, lurigt, men tanken var väl att det bara kan drabba de män som (helt eller delvis) objektifierar kvinnor (som köksgeråd eller sexobjekt). Snarare en coping method mot patriarkatet, än en oppressing method för ett matriarkat.

I Sverige finns Antifeministiska samfundet som verkar köra stenhårt på linjen »nej, det finns inget patriarkat... osv..« (vilket är lika med att blunda jättehårt och hålla för öronen samtidigt), men i själva verket är de nog män som är rädda för att förlora makt. Rädda för att diska, städa, vara pappalediga, baka bullar, leka med dockor, osv.

Att styrelsen enbart består av män säger en hel del?

Äsch, mer.

Se även feminism.

NB att man inte behöver vara antifeminist för att vara maskulist. (Varning, många maskulister är dumma i huvudet.)

En anonym feministhatare skrev:

Men som tur är så finns det även de som har helt enkelt tröttnat på de vilsna flatornas pjunk.

Numera används ord som »jämställdhet« som lättgenomskådad förkläddnad för allt större segregation mellan könen. Gnällandet går inte längre ut på att jämställa könen utan snarare på att nedsvärta mannen.

Jag har upprepade gånger märkt att kvinnor ofta diskuterar inte för att komma fram till någon objektiv trolig sanning utan snarare för att hävda sig själva, en lek och social grej som ger dem tillfredställelse helt enkelt. Att då dra fram logiska och retionella argument är tämligen meningslöst. Kvinnor pressade mot väggen med logiska och rationella argument kan säga något helt ovidkommande, för att slippa få ett avgörande som ger henne »negativa vibbar« utan istället kan försätta den meningslösa diskussionen som aldrig kan få något slut, eftersom hennes syfte inte är att den ska ta slut.

Svar:

Är det kritik av den feministiska hållningen i sig eller är det kritik av vissa feminister? Man kan kritisera feminister utan att vara mot feminismen.

Inom feministisk vetenskapsfilosofi finns det tre huvudsakliga riktningar:

  1. Ståndpunktsfeminismen
  2. Pomofeminismen
  3. Den empiristiska feminismen

Det är bara den sistnämnda (empiristiska) av de tre riktningarna vars bild av »objektivitet« liknar den traditionellt manliga.

En ståndpunktsfeminist skulle nog säga att det du kallar »objektiv trolig sanning« är så beroende av ditt perspektiv och dina erfarenheter att det är hopplöst att karva den i sten.

Vad du bedömer som ovidkommande är kanske det ibland, och kanske inte det ibland. Dessutom verkar du inte tro på »negativa vibbar« och intuitionens betydelse.

Visst, det är säkert både möjligt och troligt att de du har diskuterat med har varit dumma i huvudet. Newsflash: det är liksom ganska vanligt.

Det betyder inte att feminismens grundtanke (antipatriarkal jämlikhetssträvan) är fel.