Denna artikel finns även på Fajaf
Hatar Gud homosexuella? Del II
Kristna har under mycket lång tid förespråkat en intolerant syn på homosexualitet, och hänvisat till Bibeln. Men vad har egentligen de kristnas frälsare och gudason för preferenser själv? Bör kristet troende personer verkligen anse att homosexualitet är en ”styggelse”?
Kritik I min förra artikel med Gud och homosexualiteten som tema så redogjorde jag för en, enligt mig och herr K Söderlund, rimligare tolkning av uppmaningarna att avsky och döda homosexuella, som finns i tredje Moseboken. Min artikel fick kritik eftersom jag bland annat antog att vissa sexuella ställningar inte brukades eller kunde brukas. Jag kritiserades även för att ”splittra arbetarklassen” genom att överhuvudtaget ta upp problematiken med judisk/kristen och homosexualitet. Jag vill förbereda läsaren på att även denna artikel kommer att bygga på antaganden, och att jag är i sanning fullkomligt beredd på kritik även denna gång. Ty vad levde vi i för samhälle om en specifik skrift var dogm, som ej fick ifrågasättas?
Den bästa källan (till hat?) Kristet troendes hat gentemot homosexuella handlingar har sin huvudsakliga grund i tredje Mosebok 18:22ff. (se ”Hatar Gud homosexuella?”) samt hos aposteln Paulus, som skriver till romarna om kvinnor och män som gick emot det naturliga och hade sexuellt umgänge med det egna könet (Rom 1:26–27). Paulus skrev sina brev på 50-talet ”efter Kristus”. Själv säger Paulus att han är ”den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel” (1 Kor 15:9), så högst auktoritet då det gäller att förkunna ”sanningen” borde ju följaktligen inte Paulus ha. Den Jesus från Nasaret som evangelierna berättar om är, enligt dem, messias och Guds son. Den viktigaste källan för att få veta vad en kristen bör tycka om homosexualitet borde därför inte vara Paulus, utan just Jesus.
Kunskapen om Jesus För att veta vad Jesus ansåg om homosexualitet – samt om allting annat – så måste man ju ha en trovärdig informationskälla. Bland de kristna som inte är alltför fundamentalistiska så anses Markus evangelium ha tillkommit först av de fyra som finns med i Nya Testamentet. Alla som lekt ”visk-leken” vet att något som förs vidare muntligen deformeras mer och mer, efter hand som tiden går. Markus evangelium skrevs först, och måste därför innehålla det färskaste (i betydelsen tidigaste) materialet om Jesus och hans liv (för att inte virra till så antar jag här att Jesus funnits). Detta evangelium är alltså den mest tillförlitliga informationen vi har om Jesus, och jag kommer därför att bygga mitt resonemang på just Markus nedteckning av Jesu liv.
Förändring av skrifter Om en skrift cirkulerar och skrivs av länge så är det givetvis troligt att tillägg och övrig redigering kommer att ske i och av den. Om inte annat kan den som skriver av att missförstå texten, och därför skriva något annat. Som nutida exempel kan tas en artikel i Dagens Nyheter där det stod att Bjornrörelsen ansökt om tillstånd för att hålla en demonstration mot nazism i Linköping, samma dag som någon form av upplopp skedde under en blockad av en nazistdemonstration i samma stad. En herre som läste detta misstolkade helt sonika innebörden, och skrev i en artikel att Bjornrörelsen deltagit i bråket i Linköping – något som inte var fallet. Att ”Guds eviga och heliga ord” förvanskats många gånger torde inte överraska någon logiskt tänkande människa. Och då det gäller Bibeln tillkommer även problemet med fel i översättningen. Därför måste man självfallet tänka kritiskt, och fråga sig om det som står verkligen är logiskt och troligt.
Markus i olika versioner Då det gäller Markusevangeliet finns det två kända versioner. Den första är den som vi har i de vanliga protestantiska Bibelutgåvorna. Det andra är ett s.k. hemligt Markusevangelium, som troligen idag ägs av Jerusalems grekisk-ortodoxa kyrka. Dock har avskriften av evangeliet fotograferats och översatts. Hela evangeliet finns likväl inte. Kontexten är att kyrkofadern Clemens för en lärjunge besvarar frågan om det finns ett hemligt Markusevangelium. Clemens citerar evangeliet och uppmanar lärjungen att förneka att det existerar. Eftersom det som Clemens citerar fyller ut det Markusevangelium som finns i dagens Bibel (se exempelvis det till synes onödiga besöket i 10:46), snarare än förändrar det, så är det mest logiska att se ”vårt” Markusevangelium - med de av Clemens citerade tilläggen – som vår äldsta information om vad Jesus sägs ha sagt och gjort.
Äktenskap och sexuell preferens Jesus debatterar en gång, i Markusevangeliet, med de skriftfundamentalistiska fariséerna, om äktenskapsbrott. Jesus kungör att ”en man [ska] överge sin far och mor och hålla sig till sin hustru” (Mark 10:7) och att det är fel att skilja sig (10:11–12). Detta motiveras med orden ”Vad nu Gud har sammanfogat, det skall människan inte åtskilja” (10:9) och Jesus åsyftar att människan är skapad till man och kvinna (10:6). Under den här tiden gifte en flicka sig då hon precis blivit könsmogen, och det var knappast av sexuell anledning man gifte sig. Muslimer har bemött den s.k. kritiken (läs: osakliga hetsen) om att Mohammed skulle ha varit pedofil genom att framhäva detta. Och givetvis stämmer det. I det äldre Grekland var homosexualitet vanligt, utan att man fördenskull var ogift i traditionell mening. Män var gifta med kvinnor, och arten människa fortlevde. Detta har ju inte med sexuell preferens att göra, utan med ren fortplantningslogik. Ny demokrati gjorde vid ett tillfälle i riksdagen, under sin mandatperiod, lite ytterst adekvata gester för att visa att penis-penis och vagina-vagina inte ”funkar”, medan penis-vagina gör det. Detta håller jag helt med dem om då det gäller fortplantningen, eftersom det som sagt är helt logiskt att kvinnor och män avlar barn tillsammans. Det är ändock bortom allt sunt förnuft att hävda att en homosexuell man inte kan avla barn med en kvinna. Detta måste ju ha skett miljontals gånger under mänsklighetens historia.
Jesus egna preferenser Om man bortser från Dan Brown och hans brittiska föregångare så verkar inte många röster under historien höjts för att Jesus själv var gift. De lärjungar han utvalde var alla män, och detta var även apostlarna som omnämns hos Paulus. Dock hävdar kristna av idag att Jesus ansåg att alla var lika, och det bör därför inte vara tal om att Jesus val av lärjungar grundade sig på patriarkala idéer… Traditionen förtäljer att Jesus älskade en av sina lärjungar, Johannes, som alltså också var man. I Clemens brev till sin lärjunge (se ovan) så får man veta att lärjungen frågat Clemens om det i det hemliga Markusevangeliet står något om ”en naken man med en naken man”, vilket lärjungen har hört ryktas. Clemens citerar ur evangeliet i fråga, vilket berättar om en ung man som Jesus uppväcker från det döda. Såhär står det: ”Och han [Jesus från Nasaret] gick in där ynglingen var, han sträckte ut sin hand och reste upp honom, hållande hans hand. Men ynglingen tittade på honom och älskade honom och började bönfalla honom att vara med honom. … Och på kvällen kom den unge mannen till honom [Jesus] iklädd ett linneskynke över sin nakna kropp och han stannade hos honom denna natt. Ty Jesus lärde honom Guds rikes mysterier.” (Mark 10:34:5 och 10:35:8–9) Själv ser jag detta som ett klart tecken på att Jesus och den unge mannen var älskare. Jag menar – varför kan man inte lära ut Guds mysterier under dagtid, fullt påklädda? Mannen i fråga återfinns även i det ”vanliga” Markusevangeliet. Judas Iskariot, beledsagad av en beväpnad folkskara, kysser Jesus och den sistnämnde grips av de beväpnade. Därefter överger alla Jesus och springer därifrån (av förklarliga skäl, kan tyckas). Emellertid kvarblir en man: ”Men en ung man följde honom, som hade ett linnekläde kastat över den nakna kroppen. Och de unga [beväpnade] männen grep honom. Men han lämnade kvar linneklädet och flydde från dem, naken.” (14:51–52). Vem känner en sådan trogenhet gentemot någon, att han trots en beväpnad folkskara, och trots att de trognaste följeslagarna flytt fältet, fortfarande söker förbli vid dennes sida? Som jag kan se det – ingen annan än en älskare och partner. Faktumet att mannen endast har linneklädet över kroppen tör bära något sexuellt med sig. Läs bara följande: ”Och många bredde ut sina kläder på vägen [då Jesus red in mot Jerusalems tempel]” (11:8) ”Då [efter att Jesus uppgivit sig vara messias] rev översteprästen sönder sina kläder” (14:63). Jag tvivlar på att det hörde till vanligheterna att endast ha ett plagg på sig, ty annars hade ”många” som gick före den ridande Jesus, samt en judisk överstepräst, stått offentligt nakna! Jag kan inte se det på annat sätt än att ynglingen i linneskruden ville, på ett sexuellt betingat sätt, ta farväl av sin älskare, Jesus från Nasaret, innan denne gick sitt bestämda öde till mötes. Kanske är det samme man som väntar vid Jesu grav då kvinnor tänker smörja in hans döda kropp? (Markus 16:5).
Lärdom Bibelns Jesus, enligt densamma Guds ”älskade Son” (Mark 9:7), var uppenbarligen själv (såvida evangelierna skildrar historia) - om inte homosexuell – åtminstone bisexuellt lagd då det kom till sexualiteten. Såväl den lärjunge Jesus enligt traditionen älskade (Johannes), som den yngling vi möter i Markusevangeliet, har unga, sköna och kanhända feminina drag (gällande Johannes, se Leonardo da Vincis målning ”Nattvarden” från 1498). Paulus fördömande uttalanden bygger alltså på okunskap eller övertro till Mose lag. ”Den sanna kärleken är den mellan en yngling och hans [manlige] lärare” har jag fått höra att man ansåg på vissa håll under antiken. Detta är ingenting jag ser som mer onaturligt än något annat. Vad kan vi då lära oss av ovanstående? Självfallet att acceptera sexuella läggningar som av Paulus m.fl. klassats som ”onaturliga”. Jag riktar mig med denna uppmaning främst då till de kristna. Vill ni se er Kristus som ett föredöme – gör det då i alla avseenden!
/Oskar Augustsson, antihomofob i trossamfundet Bjornrörelsen
Noter: Jag har använt mig av Bibel 2000 för att citera Paulus i 1 Kor, men i övrigt härrör mina Bibelcitat från Reformationsbibeln (Karl XII:s Bibel som reviderats). Översättningen av det hemliga Markusevangeliet är kristendomsforskaren Roger Viklunds, men den säkert inkorrekta versindelningen är min egen. Då jag skriver 10:34:5 så menar jag vers fem på det ställe som kommer efter 10:34 i det ”vanliga” Markusevangeliet.
(Se denna artikel med korrekta radbrytningar, fetningar och kursiveringar här.)