Av Carl Erland Andersson.
Den som inte arbetar ska heller inte äta«; det var ursprungligen Paulus som sa det (Andra Thessalonikerbrevet 3:10 —Blenda). Med arbete menades grovgörat, det »i anletets svett«, som knäcker ryggar, befrämjar reumatism, bäddar för tidig död — sen dess har det skett en del tekniska framsteg och vi har till och med demokrati på jorden, åtminstone sporadiskt och fläckvis. Men arbetets moralism består. Begreppet "arbete« har naturligtvis då tvingats bli lite svävande, framför allt uppåt; framgångsrika aktiespekulationer betraktas som arbete, hans majestät konungen gör dagligen skäl för sitt torra bröd, och så vidare.Till dessa professionella räknas inte långtidsarbetslösa. Jag antar ni läst om dem; fuskarna, de som smiter undan. De är underklass. Den a-kassa de nyttjar till sin lättjefulla lyx är egentligen fördärvlig. Därför har Paulus — mångfaldigad i diverse övre korridorer och inte heller ovanlig på debattsidor — bestämt de ska jobba för den. Det vill säga, de ska dagligen själva söka arbeten som inte finns, eller arbeten de saknar intresse och utbildning för, uttolkat: var sekund »stå till arbetsmarknadens förfogande.« Huvudsaken är att de inte förslösar sin svett på att umgås med vänner, fika på stan, lyssna på musik, eller ägnar sig åt andra liderligheter. För att förhindra skörlevnad snärjs den arbetslöse i nät av invecklade regler och procedurer. Att råka glömma en punkt, en blankett, ett möte kan bestraffas med indragen a-kassa. Bestraffa, det är ordet. Paulus höjer i bakgrunden förmanande pekfingret. Den arbetslöse är — likt den kriminelle — utsatt för rehabilitering. Arbetslös och arbetslös emellan berättas nu historier — i LO-tidningen nr 11 återges några av dessa. Arbetslösa i Gävle som en dag demonstrerade för orörd arbetsrätt och arbete åt alla, och som hotades med indragen a-kassa då de som demonstrerande inte stått till arbetsmarknadens förfogande. Också det omvända har skett; med hot om avanmälan (då den arbetslöse kort sagt blir av med sin dagpenning) ville en arbetsförmedlare i Nyköping tvinga arbetslösa byggnadsarbetare till en demonstration i Stockholm. Går nyckfulla hot och beslut om indragen a-kassa att överklaga? Nej.Allt detta uttrycker en samhälls- och människosyn, och om ni jämförelsevis läser lite i deklarationen om de mänskliga rättigheterna märker ni snart glappen. I dessa fall är det Paulus — han som i efterhand tuktade Jesus dialektik till mer rätlinjig moralism — och inte demokratiska rättigheter som regerar. Det händer att arbetslösa äter och dricker; vissa är till och med oförskämda nog att köpa billigaste tänkbara mat för att få pengar över till en öl fredag kväll, eller en konsert. Det är ju ohyggligt! Vadå? Hörde jag någon nämnda ordet m-e-d-b-o-r-g-a-r-l-ö-n? Gör inte det. Tungan kan svartna och trilla ut.
- vad då paulus »i efterhand«? paulus' grejer är ju äldre än evangelierna, q-källan kan dra åt helvete.
- q-källan är bäst! men vafan har den med saken att göra? klart paulus skrev först. inte kände han till några evangelier. för övrigt suger medborgarlön. alla ska arbeta för det gemensamma bästa!
- se Medborgarlön och kommentera där.
Kopierat från Göteborgs-Posten 2005–05–09 (s. 62) via Mediearkivet.se