Det skulle fungera så att det fanns ett företag som hade två stora register.
Ett register skulle innehålla information om människor som ville bli någon annans livskamrat. Vilken information som skulle finnas i registret är inte så viktigt att specifiera just nu, men till exempel hur många år (tillgänglighet?) och någon sorts mått på fritidsintressen och liknande för att förenkla sökning. Antagligen även någon sorts kategorisering av det fysiska utseendet och sexuella preferenser. Hmm. Och sen skulle det vara bra med information om vilka skills personen innefattar, talade språk, skolor den gått på.. eller saker den kan / har jobbat med, och liknande. Allt för att kunna bli en så effektiv och användbar livskamrat som möjligt.
Det andra registret innehåller information om människor som söker livskamrat. Där skulle självfallet information om vilken sorts livskamrat som söktes finnas. Alla saker som finns specifierade i det tidigare registret skulle kunna önskas, och mer. Det är ju tänkbart att registrenas utformning skulle kunna förändras.
När företaget lyckats hitta några godtyckliga träffar mellan de båda registren (ett urval av ca 5–10 tänkbara livskamrater till varje sökande) kunde man ordna träffar mellan den sökande och den tilltänkta livskamraten. Detta kan självklart ske under olika former, men bäst är nog direkt kontakt; till exempel en måltid tillsammans, snarare än brevväxling eller telefonkontakt - som inte är lika direkt.
När sedan den sökande funnit en duglig livskamrat skrivs ett kontrakt mellan livskamraten, den sökande och företaget. Den sökande får betala en räkning en gång i månaden / kvartalet / året. Antagligen månadsvis för att undvika att skulder rusar iväg och problem med indrivning och liknande. Denna summa delas sedan av företaget och en större del skickas vidare till livskamratens konto.
- men jävla företag kan ju hålla sig borta! det blir ju ännu värre än en privat deal. —Sunnan
- jag tycker inte det. »privata deals« har misslyckats i århundraden. kontrakt, ett stort företag med kontroller och hjälp skulle säkert lyckas bättre, eller i värsta fall lika dåligt som, befintliga privata deals. och då har man ändå bestämmelser som båda parter kommit överrens om, om vad som ska ske —barley
Den sökande förbinder sig genom kontraktet att ta hand om livskamraten och sörja för dennes bästa, livskamraten ska kunna leva och bo hos den sökande utan några som helst kostnader. I utbyte mot detta ska livskamraten just leva med den sökande, och på alla sätt och vis hjälpa till med dennes liv. Företaget finns till för att kunna rätta till eventuella problem eller tvister, och för att ge en säkerhet till båda parter. Den sökande har säkerheten med ett stort och seriöst företag som levererar det som sökts, och livskamraten har säkerheten med ett stort företag som gör allt för att livet hos den sökande ska vara säkert och tryggt.
Behövs det här företaget? Kanske inte. Men bland alla dating-tjänster och lovematch och whatnot har jag inte hittat ett enda seriöst företag som kan ordna något sånt här. Och jag tror att folk vill ha det.
Hmm. En riktigt bra idé.
- min instinkt, och detta är bara en knäreflex-reaktion, är att det verkar kasst. en första oreflekterad reaktion. —Sunnan
- kommentera gärna specifika punkter där ovanför. jag kännar att det är en jäkligt oslipad diamant som jag behöver hjälp att se från olika håll. —barley
- får fundera på detta för att komma med specifik kritik. det finns liknande saker t.ex. bride.ru och jag har dessutom sett på den kristna »communityn« 7e himlen en man som annonserade efter kvinnor från USA och östeuropa som han ville ha som livskamrater, om de »tog avstånd från feminismen och kunde acceptera honom som familjens överhuvud«. det orsakar problematiska maktförhållande. förhållandet mellan arbetare/arbetsköpare är problematiskt och de problemen vill jag inte ska sprida sig till hemmet.