Om det nya året, förväntningar och annat
Och så var det tjugohundrasju. Det blir konstigt nu, när man ska skriva det nya årtalet på alla papper och sånt. Så är det alltid i början av året. Tiden går så fort. Jag gick ju nyss på dagis känns det som. Skuttade runt i mina sandaler, gungade och åkte på min plasttraktor.
Jag hoppas att det nya året kommer att bli bra. Jag förväntar mig att en massa roliga saker kommer att ske.
Imorgon är första dagen på mitt nya, hälsosamma liv. Mitt nyårslöfte är nämligen att jag ska bli duktig på sånt där. Jag ska träna regelbundet, vara noggrann med maten och stoppa i mig så lite snask som möjligt. Det kommer att bli svårt, men jag är fast beslutsam om att klara det. Den nya Anna Skipper är här!
Nyårspartajet var lyckat. Fredric hade dukat upp ett härligt långbord och knytis-maten var jättegod. Det var dessutom en ganska imponerande utsikt från balkongen på tionde våningen. Ända till Liseberg kunde man se. Man såg fyrverkerier åt vilket håll man än vände sig. Det var dock lite skrämmande emellanåt, då folk skjuter upp raketer lite hursomhelst och kors och tvärs. En och annan raket åkte rakt in på grannarnas balkonger. Och allt oväsen får en ju nästan att tro att man är i ett krigshärjat land. Det bästa tipset som jag har, är b.t.w. att man ska lämna partyt när det är som skojigast. Det gjorde jag dock tyvärr inte den här gången. Men allt som allt var det ändå en bra upplevelse.
Nu har jag anmält mig till »2komma0«, d.v.s. en internetbaserad utbildning som man kan gå inför högskoleprovet. Så imorgon ska jag börja öva och det ska jag göra en timme om dagen till dess att provet äger rum...Och sen ska det bannemej gå skitbra! Resultatet kommer att vara avgörande för hur framtiden yttrar sig.
Och i morgon och på onsdag ska jag göra det sista på c-uppsatsen. Sen ska jag skicka den till pappa, som ska få kritisera den lite innan jag skickar in den till handledaren. Det kommer att kännas underbart sen när allt är avklarat och jag inte har det där påfrestningsmolnet över mig längre.
Idag bokade mamma och jag vår resa till Finland. Vaari (morfar) fyller år och vi ska till honom på kalas. Jag ser verkligen fram emot att komma dit, för nu var det två år sen jag var där senast. Men mest av allt längtar jag efter att få träffa min syster. De har ju skaffat en lägenhet också, som säkert är jättefin.
Så antar jag att jag kommer att få se mina nya kusinbarn också. Tre stycken inom loppet av ett år, det är inte dåligt det. Jag har sett foton på dem. Små trollungar är de allihopa. Det är nästan så att man blir lite sugen på att skaffa sig en egen liten. Fast det får faktiskt vänta lite. Jag måste bli vuxen först (d.v.s. ha en utbildning och ekonomisk trygghet).