It’s too late to apologize.
Halva dagen igår var jag glad/likgiltig och allt kändes bra. Jag var ute på stan med en, (tja, jag vet inte vad jag ska kalla människan egentligen... har träffat henom totalt 2 gånger. Jag antar att vän är rätt ord ändå.), vän och vi gick i halva stan, åt lunch, var på sf-bokhandeln och massa sånt. Kul och trevligt.
1/4 av dagen gick åt till att vara förbannad och arg på allt och alla! Jag kom hem efter stan och åkte till kyrkettan för att umgås med de jag var konfirmationsledare med en gång i tiden och ju längre tid jag var där desto mer arg blev jag. När jag tillsut kom hem till L var jag grymt arg. Och det är ju egentligen ingenting konstigt att vara det, men det smög sig liksom bara på mig och jag kände att jag ville två olika saker samtidigt. 1) Slå på någonting, helst så det gick sönder. 2) Lägga mig ned och gråta. Det slutade med att jag inte gjorde någonting av alternativen tack vare att L vet hur hen ska handskas med en arg/ledsen Cocco.
Resterande 1/4 av dagen var jag trött och slappade.
Idag har jag mest varit trött. Det känns lite konstigt att mitt humör växlar så mycket för jag har varit stabil under en längre tid nu. Men, det går nog över. Och nu röker tydligen min granne utanför mitt fönser, för det luktar cigarettrök i hela rummet. :(