Wish I was older a little.
Idag tar mig klass studenten. Utan mig. Jag är inte där för att gratulera dem. Jag orkar inte med den känslan. Jag är avundsjuk, ledsen, förbannad och glad på samma gång. Jag trodde inte att en klass kunde vara så bra som min klass är/var, men jag hade fel. Och nu är det slut. Jag har inte uppskattat den ordentligt förrens nu, när det är försent. Självklart skulle det ju ta slut tillslut men jag hade ju räknat med att få springa ut med dem idag. Äsch, jag kan egentligen inte ens förklara känslan jag har på ett ordentligt sätt. Ska nog också passa på att inflika att jag inte ångrar mig, (för jag hade inget val...), men det känns ändå lite halvjobbigt.
GRATTIS TILL meisgreece OCH ELIN SOM TAR STUDENTEN IDAG! jag är verkligen glad för er skull, och jag hade supergärna kommit på era mottagningar om jag hade kunnat hantera detta lite bättre. Tyvärr verkar det som om jag måste ta tag i detta...
Om några timmar ska jag och mappa på en restaurang som heter Porto Fino och käka mat. Det är min distraktion från denna dag (+ en bra anledning att få gå på en av de bästa restaurangerna jag någonsin varit på.) Nu är det dags för mig att sluta klaga och lägga allt detta bakom mig. Jag orkar inte med det mer, och mina vänner orkar helt klart inte med det mer.
Det är ett år sedan mamma fick cancerbeskedet idag.