Converse

Converse ägs av Nike, så det kanske inte är så hett att ha Converse-skor ändå.

Black Spot Sneakers är fortfarande:

Fundera på att skaffa ett par om ni vill — det är kanske bra skor — men det är knappast frälsningen på skofronten.

Det värsta scenariot är att det blir som ett kapitalistföretag som har snott vårt (post-Seattle-rörelsens) språk, våra »kanaler«, för att kränga en mer eller mindre vanlig doja.

Hade det varit ett vanligt företag som gör en sko som är »lite bra« (dvs ingen sweatshop i alla fall) hade det varit lugnt. Men Lasn räknar med rörelsens stöd, vill göra det till en livsstilspryl. Det är väldigt farligt.

Det är i praktiken som att annonsera på hgr och svarta fåret. Ska man vara så fräck måste man faktiskt vara helt goddamn perfekt enligt min mening.

»Our rage against the machine is sold to the benefit of the machine! We're fucked!« — från kapitlet If you beat them at their own game, you've lost från den bästa boken jag någonsin bränt.

blah! jag som har ett par converse skor och tyckte de var snygga :/ vad ska man göra?

uppdatering 2005: jag kan acceptera black spot sneakers till viss del, och jag tycker att den här sidan är för hård. det är någon sjuk konsumentkooperativ-grej. jag har tusen hårda ord och motargument mot blackspots men nästan alla andra skor är värre. men ok, är det »the lesser evil« man vill ha, så. —Sunnan

LqR om Converse

(hallå, den här noden handlar faktiskt om dessa skor, inte blackspots vara eller icke vara?!?!?!??!?!?!)

För några månader-ett halvår sedan visste jag inte vad converse var. Sen en dag så googl använde jag en känd sökmotor för att göra en bildsökning på »converse«. Och plötsligt kände jag igen de där skorna. Och de var överallt. Verkligen överallt. Jag började hata den där stjärnan bortom allt förnuft. Tänk er tokiga islamsister och USA så är ni nära. För mig blev den där stjärnan en symbol för hela konsumtionssamhällets ondska, hela denna konformism-spree som jag avskydde. Sen började folk jag kände köpa skorna. Och jag orerade och gnällde och tjatade och hade mig. Jag tror inte att jag någonsin har påverkats så mycket av ett klädesplagg som av de där jäkla skorna. Sen började jag inse vad som hände; folk vars skor hade blivit en i det närmsta religös symbol för mig började känna sig påhoppade och sårade. Okej, jag insåg det inte själv, jag fick det tvingat ner i min hals. Och ljuset är inte nådigt när man har varit fladdermusblind i flera månader. Sen la jag ner och slappnade av. Det är ju faktiskt bara skor. Löjliga, opraktiska och egentligen rätt fula mainstream-skor, men ändå. Det var ett tag sedan jag noterade ett par converse på stan sist.