Hej!
Jag är tillbaka igen. Har varit på ett ställe där datorer och internet ej finnes i en månad. Ett ställe där vilt gräs finns i större utsträckning än betong och asfalt. Där främlingar hälsar på mig och frågar hur jag mår. Där också två fabriker finns som förorenar så mycket att man långt bort kan se ett vitt moln av föroreningarna som också gör att temperaturen i staden stiger med två tre grader. Luften renas när det regnar och strax efter det blir hela landskapet mer grönare än det är, för en stund innan fabriken hunnit lägga ett skikt förorening över staden och samhället igen. En kompis sa att det första han skulle göra ifall han någon gång blev president över landet, är att skicka en grupp bulldozers och förstöra fabrikerna som förorenar så mycket. Dessa två fabriker hade kunnat dra ner på förorenandet om de installerar filter som inte kostar ett piss jämfört med vad företaget tjänar, men nej eftersom en Italienare äger företaget vill han inte betala för filtren så länge det inte finns någon eller något som driver honom till det. Han bor ju inte där och tvingas inte andas skit-luften.
Men det finns ett sätt att undgå den dåliga luften, det är att ta sig själv upp till tusen meters höjd, berg finns runtom området för detta. vissa är 1 400m höga så det är inga problem. På dessa berg finns massor med skog som luktar gott, luktar skog och där skog ej finns finns viss speciell gräs som också luktar speciellt då man kommer lite högre upp. Jag gick uppför ett berg som är över tusen meter högt med en kompis där vi andades ren luft i lugn och ro och spanade över byarna, staden och andra berg.
Det här stället som jag varit på som jag nämnt hälsar folk på varandra jämt. Gick från kompisens hus en gång och mötte en man som jag ej sett förut, han sade hur mås det kille, som är hälsningen på språket, jo då bara bra, själv, lite bakfull men ok. Astrevligt. Folket här sitter inte inne i husen om dagarna, de är ute och går, ute och sitter, ute och jobbar, i husen är de och äter och sover. Har de inget att göra går de till grannens hus för en fika, sen samlas en hel grupp eftersom det finns kaffe och det vore dumt att besvära någon att brygga kaffe för endast två personer, så när kaffe finns och någon går förbi ber man denne joina fikat, vilket folk nästan alltid gör om de inte har något annat viktigt för sig eller har druckit kaffe strax innan. Så hela grupper skapas liksom spontant hos någon i byn där det fikas, pratas umgås och det Ute. Inte på betong utan ute på gräs.
Det är ett så naturligt ställe som jag har varit på, jag blev ledsen när jag kom hit, här där betong och asfalt är överallt, där gräset som finns är fint ordnat i små kvadrater eller elipser, fint avgränsat var det inte får växa. Gå på gräset gör man inte, här har man lagt sand så folk har något att gå på. Här sitter man inne hela dagarna och enda kontakten med människor är via internet, msn och skype. En som bor här som inte varit på semester frågade mig via msn idag vad man kan göra nu när det regnar och bad mig ej svara »sitta vid datorn«. Herregud, när jag var på det där stället regnade det massor, vi var ute ändå. När det slutade regna fortsatte vi gå vart vi än tänkte gå jag och kompis gänget, när det började spöregna svängde vi in bara på en fika hos någon, som var ute och märkte att vi behövde skydd och bjöd in oss. Jag hade tidigare aldrig varit i perosnens hus. Ändå blev vi alla bjudna på kaffe och annan drycka, skämt och skratt... Jovisst om det regnar en längre tid sitter man inne, men ändå samlas folk hos någon där man sitter tillsammans och njuter av regnet, ser pölarna som bildas och ån som blir större och större...
Vilket jävla skit det är här. Så sorligt att jag ska behöva skriva om detta på en blogg-sida. Jag känner för att fixa ett basebollträ och slå sönder den här jävla datorn. Åka till stället igen och leva där istället.
Teknologi alienerar folk. från folk. Stirra på en skärm, datorskärm, tv-skärm. Jag har inte kollat på tv ens för 5minuter då jag var på stället, vart ej nödvändigt ens, hörde om london-attackerna först efteråt.. Vem fan bryr sig ens, det är så skönt att slippa höra allt tjat om internationell politik. Vad fan ska man göra om inte sitta instängd här. Går man ut så finns speciella vägar satta för en som visar vart man ska gå. Ush. helvete också. Det funkar inte. Blir inte samma sak som att bara gå över landskap.
Det vore så mycket trevligare om jag på något sätt kunde berätta detta för er kära handgranater och samtidigt se era ansiktsuttryck, kroppsställningar och direkt höra era åsikter.
Huh.
Cia.o