Vi ska redovisa en bok i grupp inför klassen nästa torsdag och idag snackade vi om innehållet. Att tala om familjebildning och Japan utan att glida in på frågor som rör genus i allmänhet är helt omöjligt, och gruppens (vi var faktiskt bara 3 totalt som kom idag) mer talföre gav exempel på exempel på hur barn genusfieras i dagens Sverige. Det börjar redan på dagis och några år senare i skolan når skillnaderna mellan hur pojkar och flickor behandlas - och hur de själva behandlar varandra - en slags peak. En topp som kanske mattas av med tiden, fast ändå märks väl i vårt samhälle idag. Yes, you know all that already...
Och från det stora till det lilla: jag har äntligen förstått varför flera på hgr skriver »hn« och inte »han« eller »hon«! Först trodde jag det var för att ni inte visste den nämndes kön. Men det är ju för att könet inte spelar någon roll! Ett gott initiativ som jag tänker ta efter. Undrar hur det skulle mottas i mer officiella sammanhang, som i en hemtentamen.
- OBS att »hn« är ganska svårt att uttala, man kan också använda »hen«. Personligen gillar jag »hn« i skrift, men jag uttalar det som någon blandning av »han« och hon«, betonar inte så mycket på vokalen, har mer ljudande n. När det gäller att använda detta i mer formella sammanhang, som inlämningsuppgifter och dylikt, så är det kanske inte helt accepterat än. Men i nästa utgåva av SAOL, då jävlar! Hoppas jag. —Oeoe
- NB att även personer som periodvis bott ihop (som jag och Blenda) skriver »hn«. Blenda är bättre på detta än jag, men jag tycker att [det är rätt]?. Jag skulle skriva så även i inlämningsuppgifter, det är riismo. Jag uttalar det så det rimmar på »mun« och »brunn«. —Sunnan
- Tack båda för dessa upplysningar. Men hur blir det i objektsform? Tar man till någon slags talspråksvariant och bara kör vidare med »hn«, som om det var subjekt? Och är »hn« detsamma som »hxn«, där »hxn« är mera skriftspråk? Jag tycker det här är spännande! —Fredag
- jag/vi började med hxn men har övergått till hn p.g.a. det är mindre uppmärksamhetsframkallande, det kan se ut som ett skrivfel och slinka under läsarens radar. ninja-queer ahahahaha! men hxn == hn alltså. objektsform varierar, ibland hn ibland henom ibland använder vi honom eller henne. jag föredrar »henom«. »hnn« skulle ju kunna vara en variant. —Sunnan
- När det gäller »hxn« så använder jag det när jag vill göra det extra tydligt att jag inte vill definiera könstillhörighet på den det gäller. Ickesexistiskt språk has more. —Oeoe
- Jag kan inte förstå detta. Främst för att det blir jobbigare att läsa, liksom sticker i ögonen. Vad är sen meningen med att skriva på det sättet när man i samma mening (eller i anslutning) nämner personens kön? Jag hoppas att det aldrig kommer med i SAOL. Om könet inte är av betydelse borde det inte spela någon roll vad man skriver. —ksv
- Jag tror att språket kan användas som ett verktyg till ett mindre köns(rolls)segregerat samhälle. Jag tycker att »han« och »hon« sticker i mina ögon! Könsneutrala pronomen borde införas i SAOL, så att det finns »korrekta« alternativ till de kontroversiella könspronomena. —Oeoe
- Jag tycker att »hn« är mycket svårare att läsa än »hon«/»han« i en text. I svenskan finns mig veterligen inga ord med fler än två bokstäver som endast består av konsonanter. Jag motsätter mig inte tanken att skriva könsneutralt, tvärtom. Däremot är jag kritiskt till det sättet folk försöker göra det här på HGR. T.ex skriver Blenda i sin blog att »Martin är f.ö. killen som vi hälsar på här. Hn är känd för att vara en skicklig juiceblandare, men hn är även grym på att steka ägg+bacon/koka havregrynsgröt.« I den första meningen pekas Martin ut som kille, för att i nästa mening nämnas med pronomenet »hn«. Vad är meningen? Är det ett könsneutralt sätt att skriva på? SAOL är en beskrivande ordlista som tar in ord efter hur mycket de faktiskt används i olika media. Alltså är det bara att skriva som man vill. —ksv
- Ahahaha! Detta var enbart slarvfel från min sida, har ändrat till »personen« nu. Genus spelar roll, men frågan är om det borde göra det? —Blenda
- Detta är onekligen en väldigt intressant diskussion.Måste tillägga att jag under mina tre terminer som svenska-studerande på universitetsnivå varit med om många diskussioner av liknande slag. Angående könsneutrala uttryck, som t.ex. pronomina, så förs det en vild debatt om dessa i språkvården där genus är ett omdiskuterat område. T.ex. så diskuteras det mycket kring facktexter eller mer allmänna texter av diverse slag. Ett exempel är lagtexter, där pronomenet »han« används flitigt. Detta kan ju innebära att läsaren förknippar t.ex. ett aktuellt brott mot lagen med en manlig aktör, eller vice versa om lagen handlar om t.ex. föräldraledighet.De som skriver nya lagtexter ska emellertid ta hänsyn till genusaspekten. Man försöker använda alternativa pronomina som t.ex. »Den«, istället för »hon« eller »han«. I andra fall upprepas ord gång på gång (t.ex. »om polisen attackerar en privatperson får polisen betala skadestånd« istället för »om polsen attackerar en privatperson får han betala skadestånd«). I vissa fall skrivs »han eller hon« för att betona att lagen inkluderar båda könen. I många kontexter tycker jag att det är relevant att använda könsneutrala pronomina, som t.ex. Hn. Det skulle vara effektivt i t.ex. lagtexter och förmodligen underlätta för författarna då de konsekvent skulle kunna skriva Hn (frågan om hur man ska böja detta pronomen kvarstår dock). Men i andra sammanhang, som t.ex. i personliga texter, tycker jag att det är ganska onödigt att använda sig av könsneutrala pronomen. Inte minst när man talar om sina vänner. Så länge jag är medveten om att jag, tillsammans med de flesta, har vissa förutfattade uppfattningar om tjejer och killar och därför försöker att undvika att i förväg applicera dessa på levande personer ser jag ingen nackdel i att avslöja personers könstillhörighet. I så fall kan man ju lika gärna sluta att kalla personer vid deras riktiga namn, eftersom tilltalsnamn oftast inte är könsneutrala. Och att ständigt gå omkring och tilltala personer som Hn skulle enligt mig vara skittrist! Om könsneutrala pronomina kommer att hamna i SAOL eller inte, beror - som Kalle säger - på om folk börjar att använda dessa uttryck eller inte. Så om ni vill se könsneutrala uttryck i SAOL så är det enklaste sättet att överföra tankarna på andra personer. Att göra detta på handgranat är ju uppenbarligen ett alternativ. Jag tror emellertid att uppmaningen om att använda könsneutrala pronomina måste komma uppifrån, från t.ex. språkvårdare och media, för att folk ska börja använda dem. Vi kan ju därför hoppas på att könsneutrala pronomina hamnar i en normerande ordbok som t.ex. Nationalencyklopedien (det dröjer ju ett slag tills SAOB är komplett). P.S. Tycker ni ,appropå könsneutralitet, att vi också borde ändra på ord som t.ex. det allmänsyftande »man« (som i »som man brukar säga«) och människa? Vilket är det könsneutrala aliernativet till t.ex. polisman? - Polisperson? Och ska vi helt ta bort »hon« och »han« från den svenska vokabulären? Sug på den karamellen! D.S. —Catrin
- Nu kom jag att tänka på en till sak som faktiskt tål att tänkas på när det gäller könsneutralitet och pronomina. Om Sveriges befolkning börjar använda Hn i skriftspråket, ska de då vara konsekventa eller bara tillämpa könsneutrala pronomen i vissa sammanhang? Vilka sammanhang skulle då vara aktuella? Detta är ju väldigt viktigt, inte minst när det kommer till frågan om vad man i så fall ska lära ut till skolbarnen. I vissa sammanhang fyller ju ändå de könsbundna pronomina sin funktion, som t.ex. i texter som handlar om mäns våld mot kvinnor. Här spelar ju faktiskt könet roll, med tanke på maktstrukturen i samhället. I följande mening är det ju omöjligt att veta om det är en kvinna eller man som är offer och vice versa: »Hn slog henom varje dag i fem år«. »Hn« kan ju dock alltid finnas som ett alternativ till »han« och »hon« för den som vill vara könsneutral i en viss situation, men jag tror inte på att helt radera »hon« och »han« från svenskans vokabulär. —Catrin
- »Vilket är det könsneutrala aliernativet till t.ex. polisman?« En polis, flera poliser? —Kers
- Jag skulle då inte sakna genus om det försvann. För ett tag sedan chattade jag med en person som hänger på Piratbyrån och hn sa att jag var den första person hn lärt känna utan att ha en aning om vilket kön/genus jag tillhörde. Det tycker jag var jättekul, även om jag antagligen outat mig några gånger sen dess (och innan också för den delen). —Blenda
- Givetvis kan man säga en polis, flera poliser. Det kanske var ett dåligt exempel. Men brandman och sjuksyster går ju inte att förkorta på samma sätt. Jag tycker alltså inte att det är något problem att säga polis, istället för polisman. Ville bara belysa att många ord i svenskan tyvärr inte är könsneutrala. Genus kommer nog aldrig att försvinna.::::::: — Catrin.
- som jag skriver på Ickesexistiskt språk tycker jag att svenska har svårt att klara ett genusfritt språk eftersom pronomensystemet är så fucked upp. det blir förvirrande som fan. men jag kommer aldrig ge upp kriget mot genus. —Sunnan
- Till mitt försvar angående ordet »polisman«, så måste jag säga att det finns ett problem i att bara säga »polis« när det kommer till att skriva ordet i bestämd form. Ta t.ex. meningen »Det var polisens fel!«. Här är det oklart ifall man syftar på en polis eller polisen som grupp. —Catrin