Garth Ennis är en serieförfattare som kännetecknas av brutala och smutsiga världsskildringar.
Straffaren
Ennis är den första sedan Gerry Conway som har ett socialt medvetande och samvete när hn skriver Straffaren (The Punisher, en serie om en vietnamveteran som för ett enmanskrig mot »brottslighet«, genom att mörda brottslingar).
Alla andra har sedan åttiotalets Reagan/Bronson-era glorifierat Punisher's machismo/vigilante-attityd. (Filmerna gör sig också skyldiga till detta.) De gamla serierna av t.ex. Steve Grant och andra är visserligen väldigt välgjorda och ger en rysningar, men de är på ett dåligt sätt förråande. Straffaren är hjälten som man ska ohejdat sympatisera med när han dödar knarklangare och rånare. Visst finns det, även från denna pre-Ennis-era, »roliga« serier med »fyndiga« twists, som när Straffaren tar ett lärarvikariat för att »städa upp« i skolan, men man förväntas ändå sympatisera med, och respektera, Straffaren och dennes metoder.
Så är det inte med Ennis. Garth Ennis skildrar Straffaren mer som en naturkatastrof än som en förebild. Straffarens handlingar framställs sällan som en rättfärdig hämnd utan oftare som helt sjuka. »Han mördar brottslingar för att han hatar dem.« »Han har väl vid det här laget dödat de som dödade hans familj, och dödat de som beordrade det.« I Ennis kronologi är Straffaren den värsta mördaren som någonsin levt, med tusentals människor på sitt samvete. Han har blivit utkastad från himlen.
Även Ennis val av brottsligar är intressant: till skillnad från de gamla seriernas maffia (»maggia«) och småskurkar så är de värsta bovarna i Ennis värld företagsledare, profitörer och amerikanska regeringen. Straffaren bryter sig in i Vita Huset och hotar Bush. CIA ger Straffaren uppdraget att jaga Bin Laden zra una fätre onen »Shpx Lbh« fbz fine.
Men på samma gång som Ennis är den minst högervridna av Straffarens skribenter är hans version av Straffaren samtidigt den tveklöst mest brutala, vilket har gjort serien populär även hos fans av den gamla.
(För intresserade av Straffaren rekommenderas även Alan Moores Watchmen, karaktären Rorschach är främst avsedd som en kommentar till Ditkos The Question men blir även intressant som en parallell till Straffaren.)
Ennis bästa
- The Punisher, både Knights-utgåvorna (en maxiserie, Welcome home, Frank, och en obegränsad) och Max-utgåvan (en obegränsad), och olika engångsnummer The Punisher Kills the Marvel Universe, Born och (framför allt) The End.
- Hellblazer, framförallt den avslutande berättelsen, Rake at the Gates of Hell
- Preacher, en serie som kanske är lite väl smutsig och äcklig tidvis. Sämst runt andra/tredje boken, bäst i slutet. Preacher bygger vidare på en idé från Ennis tid på Hellblazer, men man behöver inte läsa dem i den ordningen.
- Hitman, en serie om en yrkesmördare. Även i denna serie gör sig Ennis sociala medvetande åtminstone tidvis synligt.
När man väl har snöat in sig
på Ennis och bara måste ha mer
- Just a Pilgrim, andra delen (Garden of Eden) är bäst men man bör läsa dem i ordning. Det här är väl ingen superserie men det är mer Ennis för de som törstar.
Bottenskrapet
De här serierna är på vissa sätt skräp.
- En storyline i Hellblazer som heter Son of Man.
- The Pro
- The Darkness
- Medieval Witchblade
- Dicks (ok, erkänner att jag (denna artikels skribent) inte har läst så mycket på den här än.)