Lever som en gäst i mitt eget liv. En överhängande känsla av att inte kunna slappna av, att vara obekväm och otillfredsställd.
Jag tänker på isberg, toppar av isberg. Hur mycket som döljer sig under ytan. Jag tänker att detsamma gäller människor. Även människor som jag tror mig känna utan och innan — framförallt mig själv — är till största delen okända. Jag vet så lite. Så väldigt lite.