Jag hittar det eftersträvansvärda lugnet men inte den ro som är en förutsättning för kreativiteten. Funderar över om det är i kaoset jag lättast fokuserar; i sorlet, omgiven av rörliga synintryck, med musik i öronen verkar jag kunna skapa. Ibland. Tänker att jag borde ha rett ut det här för längesedan. Det är en fråga om koncentrationsteknik, om att veta hur jag själv fungerar. Att känna sig själv. Jag känner inte mig själv.
Idag klev jag över en hund på bussen på väg till staden där jag såg och hörde Emelies förflutna. Jag skrev några rader (bland annat ovanstående), läste några sidor och tog några kort.
Nu ser jag nästan fram emot att jobba imorgon för att sedan ha en ledig helg. Nästan.
Ps. ahily
- ahily back