Jag är tillbaka i framtiden. Så mycket och så lite har förändrats. Så mycket som kommer vällande tillbaka och så mycket som inte kommer att bli detsamma igen. Ändå — en välbekant doft, Erlend Øyes röst och mitt knarrande parkettgolv rycker mig tillbaka in i en svunnen tid. På gott och ont.
The Whitest Boy Alive — Don't Give Up
Kings of Convenience — Homesick
- Gud vad jag längtar efter dig och Uppsala! Kram —Oeoe
- ♥ —glitter