Jag (Sunnan) tror på Sapir-Whorf-hypotesen, därför är jag motståndare till ren och fin svenska. Att bara skriva på bra svenska begränsar hjärnan.
- va när skrev jag detta!!!?? jag är grymt skeptisk till sapir-whorf-skräpet!!! chomsky pomo ftw
- »chomsky pomo«?
- Jag tycker det är begränsande att klamra sig fast vid låneord när lite lite möda kan utöka svenskan minst lika bra. Exempel: »hub«. På engelska betyder det bla »nav« som i navet på ditt cykelhjul. Den engelsktalande som först tog det ordet för att beskriva en DC-server vågade använda ett gammalt ord på ett nytt sätt, genom att se på »hub« bildligt, och utökade då sitt språk genom överlagring. Den bilden funkar lika bra med nav. Jag säger gärna »nav« när du säkert säger »hub«. Det gör jag främst för att jag tycker det är roligt att testa vad man kan göra med språket. Jag tycker också om att försvenska låneord, så att de funkar bättre. »Hub« kan jag kalla »hubb« istället, så funkar »hubben«, »hubbar« osv bättre. Skoj skoj tycker jag. När jag ändrar ord är det inte för att säga »så här ska det vara« eller »du gör ju fel« utan för att visa »så här kan man också göra«. Det tycker inte jag är begränsande. —Myran
- Jag tycker inte att det är fel att skriva »nav«. Jag tycker att »hubb« med två b är fult men jag är medveten om att det är en smaksak. Av någon anledning kan jag inte acceptera att uttala »web« med »v« typ »vebbdesajn«, det hatar jag. Jag kan acceptera »vävdesign« och skriver ofta »världsväv«. Det handlar inte om detta. Det handlar om... (se nedan) —Sunnan
- Evo onda malo da pisem na jednom drugom jeziku sa jednim specialnim dialektom. Sapir-Whorf-hypoteza veli da jezik utjece na ljudske misle jeli? To je vjerovatno tako ali ja evo pricam tri jezika i mislim nekad na eng nekad na sve nekad na ovaj sto sad pisem, dok su mi misli ipak vecinom isti, jednostavno mogu misao zamislit u kakvom bilo jeziku. A sto se tice koje rjeci koristiti za koju stvar, je vrlo opasno odlucit o necemu »tocnom« i »nekorektnom« jer znam slučajeva gdje se ratovalo (medutim) radi toga, kak se ono kaze tisuca ili hiljada, vlak ili voz... :) —E
(Sunnan igen:) Det handlar om:
- Antinationalismen. För helvete. Språk är nog den starkaste av alla kulturella gränser.
- Modersmål = tunnel vision.
- Jag tror att det är bra för hjärnan att ibland tillåta sig att ta det närmaste ordet. Tänker jag »arbitrary« så kan jag skriva arbitrary, tänker jag »call/cc« så kan jag skriva call/cc, tänker jag »cadar« så kan jag skriva cadar istället för att skriva »första av den förstas rest«. Det är bra att kunna saker ur många språk, t.ex. kan jag numera tänka ".o'onai pe'a nånting nånting« från lojban, det betyder ungefär (men inte riktigt): »jag är förbannad och här är en liknelse:« Lojbans prosumti-assignment med goi är också ett bra verktyg när man ska tänka. De språk som påverkat min hjärna mest är nog lisp, dc, awk och ed. Mitt största intresse för dagen är BNF-deriverade språk. (Obs, inte BNF-beskrivna språk utan BNF-varianter i sig själva.)
- Idiom är vackra; jag älskar idiom. Ibland tycker jag att det vackraste är att behålla dem; t.ex. »here comes the sun«, ibland tycker jag att det vackraste är att översätta dem »här kommer solen«.
- Jag tror också att det är bra för hjärnan att vid enstaka tillfällen utöka sig genom att begränsa sitt språk; jag tycker om att skriva dikter på meter och rim. Jag tycker också om att översätta.
- Jag tycker om att ha en frizon för blandspråk och jag tycker om att då och då njuta av att bara skriva på ett språk.
Jag har låtit vissa av SFs ändringar stå kvar men i vissa fall blir meningen annorlunda. T.ex. första ändringen av »society« till »samhälle«. Jag vet inte hur Robin (eller vem det nu var som skrev det) tänkte, men det härliga var att society betyder sällskap, samhälle och societé och tusen grejer till.
I många fall tycker jag att SF är störig eftersom det är gamla dagboksinlägg och konversationer och brev som hn ändrar, inte informativa texter.
- Jag tycker inte SF behöver ändra dagboksinlägg och personliga sidor. Vet inte i vilken utsträckning hn har gjort det heller. —Oeoe
»Wikier« är vettigt (men ack så fult) eftersom vi på svenska har en kass godtycklig indelning i »N-ord« och »T-ord«, och enda sättet att göra denna kassa indelning lättihågkomlig är att hålla på regeln »n-ord slutar på r i sin obestämda pluralform«. Därför kan jag motvilligt acceptera det.
Fördelen med genus i grammatiken är att det blir lättare att förstå vilket pronomen som hör till vad, men det kan ändå bli krångligt, t.ex. »John träffade Michael och han slog honom«. (Det är troligen (p.g.a. subjekt vs objekt) John som var den som slog, men inte alls säkert.) Dessutom är det sexistiskt.
Tacka vet jag goi och platsbundna prosumti som ri, ra och ru.
- FIXME: skriv in hur man gör så här
Någon som har något förslag eller lösning på hur en bör göra med ord som mänslkigheten och människa? —johii
- Förslag: raja, uttalas som ra-i-ja betyder folk på flera språk, säkert turkiska och bosniska/kroatiska/serbiska. Kanske folkligheten... för människa kommer jag inte på något bra. —E
- person funkar ganska ofta —Sunnan
- förutom att vara könsladdat ger »människor« mig läskiga humanist-vibbar. använde det dock nyss själv i mysig politisk platityd. jag gillar raja. hela poängen är väl att antyda nånslags art-gemenskap, är det ok? —Yuki
- Tack för hjälpen! Folkligheten och person blir mina nya ord! —johii