Nu måste jag kasta mig handlöst ut i rymden och gå på poesi utan händerna
Tant Kandelaber är på väg mot sin undergång i lavavärlden
men hon kommer att kämpa tills alla kanelbullar tar slut på gamla kondis o mosebacke slänger ut henne från balkongen
Jag satt vid spakarna men kunde inte styra
sanningen hade bundit mina händer
ett straff för hjärtats smärta
jag gråter
Springer på en sommaräng en tidig morgon.
Bara jag och det stilla morgondiset.
Jag söker mig dit endast vilsna själar når
Där man andas genom kroppen och man tankeslöst svävar i tomhetens vakuum.
Se även poesi.