Jag har fått pappa att acceptera att köra Ubuntu på en laptop som ska fungera som digitalt fotolabb på prov. Kanske har jag gett linux återupprättelse i hns ögon, efter allt hns förakt mot min konsol-fetischism. Synd bara att Ubuntus standardinställningar är mer datorkrävande än Windows XP (tycker detta verkar mkt overkligt —Oeoe) (även om det inte är mycket). Det är helt kört att göra flera saker på samma gång på datorn.
Jag vill ha hem Elfen Lied nu! Jag lovar jag ska seeda till domedagen om jag bara får hem det! Och så klart är alla episoder utom nummer ett färdiga!
Lyssnar för närvarande, efter tips av Blx på Interpol?s två album. Jag är inte speciellt imponerad, visst låter det helt okej, men det känns inte som musik jag kan sitta och digga. Däremot borde det fungera alldeles utmärkt som bakgrundsmusik. Jag har en obehaglig känsla i magen av att jag vill köra Mac OSX eller något annat babysitter-OS med mycket grafiskt klet. Jag undrar om det möjligen är ett tillstånd som kan botas med någon form av medicin, för det känns inte riktigt friskt.