LqR - 2007-01-05

Jag vet inte riktigt varför jag snikar åt mig dessa modem-minuter, de gör inget bättre. Och <for svordomar[].each do puts> mobilpengarna är ju slut också. I'll shoot someone. I'll shoot someone dead. Jag mår illa och är irriterad och arg, riktigt för vad vet jag inte. Jag snavade väl över något någon stans.

För övrigt så känns det lite som att vara utomlands att vara i Skellefteå: alla ser ut som vanliga människor så mycket att man nästan tror det, men det är något med dem som är...fel. Så man bara ler och nickar och ser söt ut när man blir tilltalad eller behöver hantera en situation av något slag. En bulletproof lösning för att slänga in ett av Meisgreece nya favoritord.

Jag har kommit fram till att om man ska bo i en jäkla munkcell och ha en påfrestande upplevelse så kan man lika gärna göra den så påfrestande som möjligt. Därför har jag inte rört iPoden och musiken sedan vi kom hit och jag klev ur bilen. Det gör tillvaron både mer svårhanterlig (allt blir jobbigare) och mer lätthanterlig (allt blir stabilare på en mellanjobbig nivå istället för att slå mellan en hyffsat bra nivå och en duktigt dålig nivå). Och så blir det ju så mycket roligare när jag får lyssna igen. Men godis köpte jag i alla fall, mot bättre vetande. Socker är ju faktiskt den billigaste drogen som finns. Och den har en viss dokumenterad effekt. Möjligen är den även den mest nedbrytande drogen också, men strunt samma. Who wants to grow old anyway.

Jag har förresten beslutat att totalt ge upp klädprojektet. Det finns inga snygga herrkläder eller skor och om de finns så finns de inte i min storlek. Det är helt enkelt inte meningen att män ens ska kunna försöka kompensera för sitt medfödda utseende med externa tillbyggnadsmoduler. Jeez och inte går det att quicksavea heller. Alltså vem som än designade den här världen borde skjutas. Hm Jag tror till och med att jag ska göra en lista över anledningar till varför världen skulle suga om den vore ett rollspel/onlinespel.

Visstja, jag tog ett par-tre kort också, jag kanske slänger upp dem på munnen när jag kommer hem.