LqR

En person som har laddat ner massa FLAC från mig undrar hur hn ska bära sig åt för att konvertera den till »något normalt format«, underförstått mp3 eller något ännu värre. Jag försöker hitta någon lagom lättanvänd transcoding-applikation för windows åt hn, men det är skvatt omöjligt. Allt är antingen payware eller underdokumenterat och svåranvänt eller både och. Det får nog bli någon wärsch-lösning till slut. Som vanligt. Jag förstår inte varför folk tror att windows är mer lättanvänt än till exempel GNU/Linux eller BSD. Varför finns det ofri programvara? Och varför är den så otroligt svåranvänd, vill de inte att man ska använda den eller?

Se även linux, windows

Bloggen är nu flyttad till Tussilago/blog. Det var på tiden!

Jag har nyligen köpt ett Dreamcast och ett VMU, samt lagt bud på Phantasy Star Online på tradera (screenshot). Totalt borde det gå på 700 kronor—plus frakt då. Jag har även införskaffat en ny madrass till min säng som jag förhoppningsvis inte får ont i ryggen av. Den ser lite prinsessan på ärten-aktig ut.

Se även inredning, konsoler, wikipedia

Jag läser wikipedias »sidor som ska raderas«-sida för WiiLinux-projektet. Det känns som om den bekräftar mina misstankar om att wikipedia drivs av ett antal ganska obehagliga individer med ganska märkliga åsikter.

Konversation med Erfa om ekonomi

Erfa
den nuvarande planen → http://www.kusinfilm.com/inkopslista.html
LqR
Hm *host*
LqR
min ser ut så här ungefär: 

while (pengar != slut) {
   köp (anime, musik, hårdvara, hårdvara, hårdvara, megatokyo-prylar (måste ha miho-handduken och postern och...!), konsoler, hårdvara...);
}

Erfa
hm... jag tror jag har hittat svaret på varför jag kan ha en massa pengar kvar...
LqR
ja.
Erfa
sen ska jag bara lura i lämpliga familjemedlemmar att de verkligen längar efter fet kamera, mick och vindskydd så att de betalar hälften
Erfa
SEN kan jag köpa långkalsonger och annat oviktigt
LqR
...
LqR
Eh, såg du kläder i min lista liksom?
LqR
Man kan ha på sig kartongerna till hårdvaran/konsolerna
LqR
eller T-shirtsen man köper från megatokyo-affären
Erfa
tänkte precis på det :)

Se även konversationer och Ekonomi

Flykten från Nordpolen

Okej, jag erkänner. Jag har inte varit på Nordpolen, jag var i Skellefteå. Staden med de läskiga människorna, där torget är dödstyst även när det är fullt med folk. Men det var svinkallt (-8 C - -13 C) och snöigt i alla fall. Så det kanske räknas. Isbjörnar hade de dock inga. Som jag har nämnt i tidigare, något förvirrade blogginlägg, så har jag varit och hälsat på mormor och morfar i deras lägenhet. Jag har förstått att det nog är en rätt stor lägenhet för två pensionärer, fast med mina mått, jag som är van vid villa, så är den så klart rätt liten. Och mindre ska den komma att kännas, när det börjar dra ihop sig till fredag natt.

Utsikt från vardagsrum
Utsikten mot...eh...älven från mormor och morfars vardagsrum. Från tredje våningens balkong. Det bör tilläggas att jag, vid tillfället för tagandet av kortet, noterade följande två saker: 1) strumpor mot nedkyld betong är kallt, 2) jag är höjdrädd.

Klockan tio-elva på fredag kväll sitter de vuxna och spelar spelet geni, som enligt min far orsakade någon sorts mindre familjekrig sist det spelades i sällskapet, i ett annat hus när jag var jätteliten. Tydligen gick han i alla fall till slut med på att spela det, och tydligen slutade det inte riktigt lika illa den här gången (men ändå lite åt det hållet). Barnen, det vill säga jag och min syster, har gömt sig på varsitt rum. Eller rättare sagt: min syster har gömt sig och sitter och pysslar med något. Jag har tröttnat på min C++ bok som jag tog med mig och på matten, och jag har avinstallerat Baldur's Gate som jag smög in på mormors dator (nej Erfa du kommer därför inte att kunna hitta vare sig det eller D-tools på datorn, även om WinRAR ligger kvar).

Lampknapp mot väldigt grön vägg
Jag vet inte riktigt varför jag spontan-fotade lampknappen i mormor och morfars trappuppgång. Kanske för att väggen är så hiskelig eller för att jag hade någon tanke om att bilden skulle bli konstnärligt minimalistisk på något sätt. Syrran var i vilket fall inte sen med att påpeka min dumhet redan innan hon hade sett bilden. »Aaw, kom nu och sluta ta massa fåniga bilder!«. Det är ju hon som är bildesteten och den framtida konstnären i familjen, så hon borde veta. Och dessutom var vi på väg för att köpa godis, och det är jävligt viktigt att ha mycket godis.

Jag har klarat vistelsen förvånansvärt bra, sett gullig ut och tackat och bockat och tagit emot allt som mormor och morfar nästan maniskt öser över en, oavsett om det är frågan om kakor eller beröm för de samhällskunskapsuppsatser som mamma plockade med sig för att de skulle kunna läsa dem och utbrista saker som »åh, vilket språk han har, pojken!«. Lustigt bara att hon inte tog med de proven som det satt ett fint IG i övre hörnet på. Det verkar av någon anledning som om det inte är en fullständig bild de är ute efter att skapa, mina föräldrar, utan snarare ett varumärke. Varumärket [LqR], det knasiga och vältaliga och genomduktiga barnbarnet! Det gulliga och förnöjsamma som alltid tackar och tar emot! Nåväl, jag kan det spelet också. Synd att göra dem besvikna liksom.

Lampa i parken i Skellefteå som ser som hämtad ut från Narnia-filmen
Ytterligare en bild tagen under min och syrrans promenad för att inhandla godis till hela familjen. Denna gång kastade jag mig över och fotograferade en oskyldig lampa i parken i Skellefteå (finns det flera?) efter att ha kommit fram till att jag skulle se ut som en tokig turist oavsett hur jag bar mig åt och att jag ändå inte skulle komma tillbaka till den där...eh, mindre staden på ett bra tag. Ja, bilden är lätt sned, vilket syrran var snabb att upptäcka och kommentera där jag stod inklämd i en buske för att få plats med hela lampan.

I vilket fall, under denna fredagkväll så började allt bli lite för mycket för mig. För det första så hade jag det faktum att jag numera hade sumpat alla möjligheter till kontakt med omvärlden, till sist även via mobilen, för det andra det faktum att jag inte kunde surfa speciellt mycket, för det tredje så var jag ju geografiskt instängd, lägeheten var betydligt mindre än mitt hus, och för det fjärde så var jag socialt instängd i min sociala mask jag hade gjort för att passa in i den roll jag tilldelades, eller kanske snarare som jag skapade själv åt mig för väldigt länge sedan. I vilket fall började masken skava. Inte som en vanlig, fysisk mask, utan den började snarare växa inåt i kroppen på mig. Eller något som jag uppfattade som min kropp. Jag fick en obehaglig bild i huvudet av en alien-liknande varelse som sänder in tentakler i kroppen på ett offer. Och jag kunde inte gunga. Alltså var det flera olika vanor som jag inte kunde ägna mig åt och flera olika sorters abstinens samtidigt. Summan av detta var att jag vankade runt, runt runt i lägenheten och kokade mer och mer te. Till slut, någon gång halv tolv, så stod jag inte ut längre (vid det laget hade jag provat med allt), utan talade om för mamma att jag tänkte gå en promenad så det så. Reaktionen blev något starkare än väntat.

staty av brons från en vintrig park i Skellefteå
En till bild från parken, tagen kort efter den på lampan, på hemvägen från godishandlandet. Notera att den är suddig, för jag tog den lite på en höft.

När mamma hade förstått att jag menade allvar med mina promenadplaner började hon direkt skrika om att jag måste ha en vuxen med mig. Först lutade det åt att pappa skulle få offra sin lugna fredagkväll, men sedan kom mamma på att det skulle vara extra illa om två stockholmare var ute på stan, så hon skickade med sig själv istället. På vägen ut predikade hon om hur farligt det var, och ingen normal människa är minsann ute klockan tolv på natten, så man kan råka ut för vilket tok som helst och inte finns det någon som hjälper en heller och... Men jag lyssnade inte. Eller rättare sagt, jag lyssnade och hörde och tyckte att det var absolut jättekul. Inte för att det var farligt eller för att hon var nervös eller för något sådant, utan bara för att jag var i ett tillstånd där jag gav blanka fan i vad som hände med mig. Ge hit med lite farligheter! Jag hade kunnat få armarna och benen avsågade ett efter ett och skrattat hysteriskt åt att de såg så roliga ut när de lossnade, i en sån sinnesstämning var jag. Uppspelt, fnittrig, okontrollerad och fullständigt vansinnig. Och rastlös. Så vi gick. Och mormor vinkade nervöst i fönstret, och mamma försökte få mig att förstå vilket tecken på hur orolig hon blev. Och jag förstod och tyckte att det var jättekul. Sen gick vi lite längs en gata och mamma utbrast »men har du ingen självbevarelsedrift alls!« efter att ha förklarat hur farligt det var. »nä« skrattade jag och skuttade runt lite till, med jackan vidöppen och utan vantar eller mössa i de strax-över-tio minusgraderna. Mamma suckade. Saken är ju att jag inte har dålig självbevarelsedrift, jag råkar bara se lite annorlunda på det som ska bevaras än vad som är brukligt. I min värld är inte det fysiska nödvändigtvis det viktigaste, i min värld är själen ibland ganska frikopplad från köttet. Men det förstod så klart inte mamma när jag skuttade runt där i alldeles för lite kläder en fredag kväll runt klockan tolv. Promenaden varade bara en halvtimme eller så, men jag var ändå lite mindre rastlös när jag kom in.

Sen gick jag och la mig. En rätt enkel mening, inte så talande. Om man inte råkar känna till vad som händer när jag ska sova, det vill säga. Saken är den att jag brukar, precis innan jag ska sova, drabbas av någon slags cocktail av döds- och separationsångest. Jag arbetar på en teori runt hur det hänger ihop, men det går rätt illa. Det blir mest flum. Hur som helst brukar det sluta med att jag kryper ihop i fosterställning och saknar allt som finns ungefär, men oftast meisgreece och/eller diverse andra personer. Lägg sedan till det det faktum att jag inte hade sett henne eller haft ett ordentligt samtal med henne på dagar och det faktum att jag var trött och upptrissad och långt hemifrån för att göra en bedömning av det som drämde till mig i huvudet så fort jag la det på kudden. Det slutade med att jag ägnade mellan en och två timmar åt att ligga och krama Hellas (nb bild kommer!!11) och gråta. Fram tills nästa underliga reaktion manifesterade sig. För när den första stormen har blåst över, i regel sover jag här, så kommer nästa, och den är ett tillstånd av irritation och frustration och...något slags tomhet. Det är inte Ingentinget, men något lite åt det hållet. Kanten på det, kanske. Anledningen till att jag inte sover är att medeltemperaturen i lägenheten är ungefär densamma som smältpunkten för järn. Klockan är nu runt två, men jag tror då att den är tre, för reseklockan i sovrummet visar en timma för mycket. Jag öppnar helt sonika fönstret och stirrar upp i taket tills det är svalt nog. Sen somnar jag, någon stans där. Med gnisslande, malande tankar. Sen är det nästa dag, den efterlängtade dagen för Hemresan. Flykten.

Klockan strax efter tio, tror jag, vaknar jag av att mormor kommer in i mitt rum och hämtar något i en garderob. Jag tittar på klockan och ser hur mycket den är, varpå jag raskt klär på mig och i panik packar ner allt jag har, springer ut och äter frukost samtidigt som jag skäller ut mamma och pappa för att de inte har väckt mig för vi borde ju ha börjat åka nu. Sen inser jag, efter minst en halvtimme, att jag går en timma före resten av Sverige. Det tar ytterligare lite tid att väcka syrran, som är ännu mer morrontrött och sur än jag. Vi tackar nej till hundra olika typer av kakor, säger hej då, jag uppbådar mina sista krafter och ler mitt allra sötaste leende medans vi går ner för trapporna. En rätt trevlig, men ack så intensiv, vistelse. Okej, en helt acceptabel vistelse snarare. Vi packar in oss och packningen i bilen och så åker vi. Och jag lyssnar på musik, Scarling. mest. För det får jag nu, tidigare har jag inte tillåtit mig att göra det.

vindruta och soluppgång/nedgång
Bild tagen från »mitt« framsäte på hemvägen, precis i resans början. Jag vet inte om det är en soluppgång eller en solnedgång som visas på bilden, det känns nästan som om de ligger precis efter varandra. Klockan borde i alla fall ha varit runt elva på morgonen, så det kanske var en uppgång trots allt.

Sen är det rätt mycket händelselöst körande i nio timmar. I Umeå stannar vår bil bredvid en annan vid ett rödlyse och i baksätet sitter en gullig tjej på kanske två år och stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka, och när det slår om till grönt vinkar jag lite åt henne, hon skrattar åt mig och så åker vi vidare. Jag ler lite, med Kent i öronen.

Någon stans mitt i bilåkandet får jag den där optimala, hisnande känslan av att vara en del av bilen. Det känns som om jag har långa, svarta vingar i en annan dimension, som går ut, genom, under bilen, där mamma och syrran sitter, fast i en annan dimension. Jag känner mig som om jag skulle kunna flyga, bara jag anstränger mig aldrig så lite, men som om jag inte behöver för allt är ju ändå så perfekt som det är. Artisten just den sekunden är Neuroticfish och låten är Wake Me Up. Just remember what I said, don't wake me up when I am dead. Jag får en känsla av att alla människor är så löjesväckande små, att de ser bara en liten liten bit av mig och tror att det är sanningen. Att det är allt. De ser inte alla mina händer eller tentakler eller vad det nu är som är min utsträckning i alla andra dimensioner. En fysikalisk omöjlighet och löjligt strunt, men det var så det kändes. Fast känslan klingar fort av. Den är mest en lyckosam effekt av kombinerad sömn- och näringsbrist och någon annan komponent, möjligen musiken. Men det kändes bra i alla fall, äkta. För en sekund trodde jag verkligen att jag var en multidimensionell bläckfiskliknande varelse och att det folk såg i »den fysiska« dimensionen bara var en liten liten del av mig. Att allt de kan komma på att applicera på mig där; domar, sjukförklaringar och så vidare, bara är trams som beror på att de inte ser hela sanningen. Känslan kändes farligt nära introduktionskapitlet till Vingklippt Ängel. Oroväckande nära.

Vi panikstannar och äter på ett Max någon stans i Örnsköldsvik. Jag äter en Eragon-hamburgare, och skämtet för dagen är »höhö, undrar om den är lika hemsk som filmen«. Det var den inte, fast den var inte direkt god precis. Som en valfri hamburgare från McDonald's eller Burger King, fast med lite curry i såsen och tio minuters extra väntetid.

Solnedgång över höga kusten-bron
Den enda riktigt hyffsade bilden från den hektiska, beordrade fotosessionen vid Höga Kusten-bron. Pappa skrek »ta kort!« och jag tog kort, helt utan att ha en aning om vad han ville ha. Jeez, jag behöver fixa en egen kamera så att jag slipper höra syrrans ständiga kommentarer om hur misslyckade mina bilder blir.

Det dröjer nästan ända till Stockholm innan batterierna i min iPod är helt döda, förmodligen tack vare en kombination av noggrann laddning och batterisparande från min sida snarare än på grund av någon magisk prestation från hårdvarans sida. Klockan kvart i nio kliver vi in genom dörren hemma och börjar stöka i ordning en hastig middag, för alla är hungriga. Jag springer mot datorn för att försöka komma i kapp.

Se även moodswings, resedagböcker, bilderblog, vantar

Jag vet inte riktigt varför jag snikar åt mig dessa modem-minuter, de gör inget bättre. Och <for svordomar[].each do puts> mobilpengarna är ju slut också. I'll shoot someone. I'll shoot someone dead. Jag mår illa och är irriterad och arg, riktigt för vad vet jag inte. Jag snavade väl över något någon stans.

För övrigt så känns det lite som att vara utomlands att vara i Skellefteå: alla ser ut som vanliga människor så mycket att man nästan tror det, men det är något med dem som är...fel. Så man bara ler och nickar och ser söt ut när man blir tilltalad eller behöver hantera en situation av något slag. En bulletproof lösning för att slänga in ett av Meisgreece nya favoritord.

Jag har kommit fram till att om man ska bo i en jäkla munkcell och ha en påfrestande upplevelse så kan man lika gärna göra den så påfrestande som möjligt. Därför har jag inte rört iPoden och musiken sedan vi kom hit och jag klev ur bilen. Det gör tillvaron både mer svårhanterlig (allt blir jobbigare) och mer lätthanterlig (allt blir stabilare på en mellanjobbig nivå istället för att slå mellan en hyffsat bra nivå och en duktigt dålig nivå). Och så blir det ju så mycket roligare när jag får lyssna igen. Men godis köpte jag i alla fall, mot bättre vetande. Socker är ju faktiskt den billigaste drogen som finns. Och den har en viss dokumenterad effekt. Möjligen är den även den mest nedbrytande drogen också, men strunt samma. Who wants to grow old anyway.

Jag har förresten beslutat att totalt ge upp klädprojektet. Det finns inga snygga herrkläder eller skor och om de finns så finns de inte i min storlek. Det är helt enkelt inte meningen att män ens ska kunna försöka kompensera för sitt medfödda utseende med externa tillbyggnadsmoduler. Jeez och inte går det att quicksavea heller. Alltså vem som än designade den här världen borde skjutas. Hm Jag tror till och med att jag ska göra en lista över anledningar till varför världen skulle suga om den vore ett rollspel/onlinespel.

Visstja, jag tog ett par-tre kort också, jag kanske slänger upp dem på munnen när jag kommer hem.

Jag sitter med min mormors dator om 56k-modem-lina uppe i Skellefteå. Nu minns jag hur det kändes att använda modem. Ryys. Tur att jag fick med mig en jättetjock programmeringsbok, Hellas och en DVD med b.la Baldur's Gate-spelen.

Bara för att jag är så kär i megatokyo så kommer här ett citat, det är från när Nanasawa är i radio och ska prata om hur det är att vara röstskådespelerska: »I don't think fanboys are sad and pathetic. I think we are because we can't do more for them except sit here and talk about how great we are while they pretend we are somehow part of their lives«.

Kusinerna har åkt och jag ska själv åka till Skellefteå i morgon. Inget bredband. Där fick jag för att jag inte har skaffat någon laptop. Stupid, stupid stupid. Annars hade jag kunnat wardrivea. Det sägs att de ska ha bra lina i Skellefteå. Jaja, jag kommer ju att ha mobilen i alla fall. En klen tröst. Jag vill se den spela musik, ladda hem wärsch eller läsa serier. Tja, jag kommer att överleva det också. Det är ju, om inte annat, ett bra tillfälle att plugga. Det är mest bilresan dit och hem som oroar mig. Sheesh. Instängd i en sardinburk med min familj. Italien all over again. Fast mindre varmt och kortare tid.

För närvarande ägnar jag mig åt att dricka te, läsa megatokyo och lyssna på gammalt spelsoundtrack. Inte Kelly Bailey, fast hn gör otroligt bra musik, utan äldre saker. Chrono Trigger-soundtracket och gammal Final Fantasy-musik. Och så Instant Remedy så klart. Det är svårt att säga vad det är med megatokyo som jag gillar så mycket. Det har definitivt gått från att vara en vanlig webbserie man skrattar åt till något mer. Det är skrämmande att författaren, som är gift och vuxen och allt möjligt, skapar karaktärer som påminner mig så skrämmande mycket om mig själv. Ta till exempel den här strippen. Tänk om det finns högar med likadana nördar i världen? Är inte det en sorglig tanke?

Jag är för övrigt väldigt sugen på att spela något gammalt japanskt rollspel eller konsumera någon annan form av japansk populärkultur. Jag skulle vilja ha en spelkonsol så att jag kunde ta del av alla mer galna importspel som inte når europa. Fast de brukar kräva kunskaper i japanska, något jag har ganska klent med. Och så är det dyrt, om man nu inte laddar ner. Men var hittar man sånt? Jag är lite sugen på att köpa en Wii, men det känns som om jag vill vänta tills de har släppt alla NES- och SNES-varianter av Final Fantasy, plus Chrono Trigger för Virtual Console innan det känns värt att köpa en. Och så vill jag kunna kopiera spel.

Hmh. Eftersom alla andra har slängt upp en massa sammanfattande listor över åhret så måste jag ju också göra det.

Årets uppgift
Alla jag misslyckades med
Årets depression
while(true){}; //använd inte detta uttryck för lättvindligt!
Årets räddning
Meisgreece, vi får se om hn kan pin-pointa rätt tillfälle
Årets vän
Meisgreece, cocco (jag borde ha kopierat den enda från den andras lista och vice versa bara för skojs skull.)
Årets nykomling(ar)
Shevek, även om det bara är temporärt
Årets kommer-aldrig-glömma
TODO
Årets dricka
Te
Årets maträtt
Åh, sushi
Årets klarar-mig-inte-utan
Se »årets vän« och lägg till »lina + datorer« efter. Fast kanske inte det där med linan och datorerna ändå...
Årets resa
Italien, nb inte »årets resa« i positiv bemärkelse, det är:
    1. Årets enda resa värd att nämna
    2. Årets mest minnesvärda resa
    3. Årets sämsta resa
Årets bråk
Se #ost.
Årets film
...? Jag minns inte ens vilka filmer jag har sett under året!?!?!?!??!
Årets hjälpande-hand
Meisgreece och cocco.
Årets jag-ångrar-faktiskt-lite
I REGRET NOTHING!!111!!!11
Årets befrielse
There's no salvation for my kind
Årets upptäckt
Jag minns inte att jag har upptäckt något. Hm. Kanske är någon omdefinering av verkligheten
Årets lyckligaste dag
Ingen ensam dag är eller är inte helt lycklig, alla dagar är hundra mini-enheter. Det går inte att jämföra braighet, det är helt randoms.
Årets årstid
Hösten/vintern (ingen snö, allt är bara höstigt ingen äcklig sol!!11)
Årets skämt
»det står sony här [i kamerans sökare]«
Årets mest frivilligt välbesökta plats
cyberspace (är det frivilligt om man är beroende? Vad är min fria vilja?)
Årets mest uppskattade plats
cyberspace
Årets flitigaste redskap
Tangentbordet
Årets drog
Dator + Te - sömn
Årets låt
Peter Murphy – I'll Fall With Your Knife
Årets lögn
Jag behöver ingen. Jag klarar mig skitbra med min dator. Now, begone!
Årets sanning
Det finns inga absoluta sanningar i verkligheten.
Årets bäst välbehållda löfte
Att inte äta godis förutom på loven (yup ^c ^v)
Årets sämst välbehållda löfte
{shouting}jag lovar inte saker jag inte kan hålla
Årets mest skrämmande händelse
Windows Vista släpps. 'Nuff said.
Årets det-trodde-jag-aldrig
Se hela året.
Årets komplimang
Jag är immun mot komplimanger och ser till att memorera dem så kort tid som möjligt.
Årets jag-hatar-dig
You did it again, yes you in the mirror (—London After Midnight — All My Dead Friends)
Årets citat
Happiness is a prison, Evey. Happiness is the most insidious prison of all. — Codename V
Årets förlåt
De jag har glömt, förbisett och/eller inte vågat eller varit för dum för att ge
Årets kallaste händelse
Snö + filminspelning. Brr. Jävla timing.
Årets hetaste händelse
Se även Helvetet
Årets roligaste snubbe
INGA! Jag kan inte acceptera detta kön
Årets roligaste tjejer
Well, you know who you are. And probably everyone else who's keeping the least bit of track of my whereabouts.
Årets finaste brudar
Jag avskyr verkligen uttrycket »brudar«. Det låter som något som Sådana Som Inte Får Finnas använder
Årets läskigaste mojäng
Den där snigelhållaren var rätt skum, om än inte läskig. Eh, Se Saw eller nåt.
Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt
Av någon anledning kommer jag att tänka på något av The Cranberries, men jag kan inte nämna en specifik låt.
Årets pigga-upp-låt
Något med Ayumi, vad som helst. Jag är övertygad om att det är amfetamin i musikform.
Årets café
Why muffinsfabriken. Det är för övrigt också årets enda välbesökta (>=2)café.
Årets te
Lady Grey
Årets se-upp-till-artist
Idoler är farliga. DS på idoler. Kanske Stallman? förresten, fast hn gör väl inte musik?
Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan
Det mesta skulle jag tro.
Årets tv-program
Jag ser inte på TV. Alls.
Årets tråkigaste högtid
Alla
Årets lyckligaste stund
Be creative, det är ju du som läser!
Årets trasigaste dator
Nemu.
Årets bästa hårdvara
Människan. Fast den har så jävla dåliga data in- och utgångar och sämpig lagrings- och processorkapacitet
Årets webcomic
MegaTokyo
Årets sämsta film
Eragon. Eftersmaken sitter fortfarande kvar.
Årets drälligaste GUI
Mac OS X
Årets mest obefogade oroliga person
Min mor
Årets mest befogade oroliga person
Well, you know who you are.
Årets anime
Elfen Lied eller möjligen Starship Operators om det inte var förra året jag såg den
Årets nyårslöfte
»Jag lovar att jag ska fortsätta att kämpa mot ofri programvara så länge den existerar i någon form, samt efter bästa förmåga försvara och stärka internets. Jag lovar att kopiera allt och underlätta kopierande.«
Årets dummaste idé
Den här listan. Liksom, you're gotta be kidding me jag orkar inte ens skriva den jag lovar jag lät ett script generera den baserat på mina blogginlägg!!111
Årets miss
Den där Apple-servern jag inte fick med mig hem från ÖB för pappa. It still pains me. 

liquidraven@chrono ~ $ df -h
Filesystem            Size  Used Avail Use% Mounted on
/dev/sda3             186G  145G   42G  78% /
udev                  501M  252K  501M   1% /dev
/dev/sda1              38M   19M   18M  52% /boot
/dev/hda1              56G   48G  5.0G  91% /home
/dev/hdb2              46G   43G  570M  99% /opt/glftpd/site/Anime.2
/dev/hdb1              92G   87G   64M 100% /opt/glftpd/site/Musik
/dev/hdb3              93G   86G  2.3G  98% /opt/glftpd/site/DVD-R
/dev/hda2              28G   24G  3.5G  88% /opt/glftpd/site/Musik-unstable
none                  501M     0  501M   0% /dev/shm
/dev/hda3              31G   28G  1.5G  96% /opt/glftpd/site/DVD-R.2
Det här börjar bli problematiskt.

♥ megatokyo. Vilken annan webbserie har strippar som den här? Aaw.

Jag vaknade med jätteont i ryggen, ungefär vid svanskotan, utan att veta varför. Två alvedon hjälpte inte och det blev inte direkt värre av att gå i kullarna i skogen.

Eftersom Scorch har skrivit ett PHP-script som omvandlar IRC-loggar till HGR-loggar så har jag nu konverterat en ganska typisk nattdiskussion i #ost, dels som exempel och dels för att den är så typisk för den ändlösa hårdvaru-fetischism sm bedrivs där.

LqR
Jag MÅSTE verkligen bli nördigare
LqR
fort fort vad ska jag göra?
Scorch|Lap`
läs hela megatokyo så får du en hel del tips. :D
LqR
fort innan sammarna börjar rycka ut mer av min percious nördighet ur näsan på mig och injicera massa normala-människor-grejer
Scorch|Lap`
gaaah
LqR
like...alltså...jag börjar snart prioritera helt stört
LqR
liksom...
LqR
...
Scorch|Lap`
DATOOORERREREERERREEHREHEHH
Scorch|Lap`
ska du inte skaffa ett kluster i ditt rum snart?
LqR
Ja. Jag behöver en servehall :/
LqR
jo
Scorch|Lap`
tänk vilka möjligheter!
LqR
Ska bara få tag på fler datoer
Scorch|Lap`
server-våning funkar
LqR
det är JÄVLIGT viktigt att ha många datorer!
LqR
Jag ska värma hela huset med datorer när jag blir stor
Scorch|Lap`
ta nederåningen, du har ju rum på övervåningen
LqR
ja
LqR
Jag börjar genast titta på hårdvara!
Scorch|Lap`
:D
Scorch|Lap`
jag hoppas kunna värma min lägenhet med datorer
Scorch|Lap`
och då hoppas jag man kan stänga av elementen också
Scorch|Lap`
kanske någon sorts räkning går ned
LqR
nej, upp skulle jag tro
Scorch|Lap`
nja, elen
Scorch|Lap`
men räkningen går ju inte upp av att jag -stänger av- saker
LqR
nej
LqR
men jag tror att en dator värmer mindre effektivt än ett element
Scorch|Lap`
aja
Scorch|Lap`
skit i räkningar
Scorch|Lap`
måsteha
Scorch|Lap`
ja men hellre 10 datorer än ett element
Scorch|Lap`
så jag menade
Scorch|Lap`
när jag väl -har- datorer så att det kan värma upp en lägenhet så kan jag ju stänga av elementen
LqR
ja
LqR
ååh encodea anime på ett kluster
Scorch|Lap`
:D
LqR
åååh
LqR
SMP
Scorch|Lap`
klar på samma tid det tar at gå på toa
LqR
SLUTA
LqR
vill...ha...fler...datorer...måste...ha...mer...hårdvara...
LqR
aah
Scorch|Lap`
JAG SKA KÖPA EN OPTERON DUAL CORE 172 OM EN MÅNAD!1111
Scorch|Lap`
ifall dom inte är slut då -.-
Scorch|Lap`
kan iofs låna ett k av min brorsa tror jag, hmmmmmm
LqR
aaah
LqR
KAWAII
LqR
♥ ♥ ♥
LqR
aah
LqR
jag känner verkligen för att titta på bilder och hårdvaruspecs
LqR
aah
Scorch|Lap`
jag med!
LqR
Scorch|Lap`: finns det någon mjukvara (- som används till animeencoding) som kan dra nytta av dubbla kärnor (och/eller dubbla processorer)?
Scorch|Lap`
Scorch|Lap`
gagghahahga
Scorch|Lap`
LqR: ja, verkligen. :)
Scorch|Lap`
MeGUI!1111
LqR
mencoder menar du?
Scorch|Lap`
osäker
Scorch|Lap`
är en option i x264 if
Scorch|Lap`
iaf*
LqR
men vad menar du?
LqR
jaja någon nytta lär det ju göra i alla fall
Scorch|Lap`
du kan tråda encodings-processen med x264 fall du har en dubbelkärna
LqR
Jag tror nästan jag ska hgr-ifiera den här loggen :)
LqR
Scorch|Lap`: ok, DET är ju coolt nog
LqR
men har den stöd för SMP också?
LqR
(Symmetric MultiProcessing)
LqR
== flera proppar
Scorch|Lap`
ska snabba på det -mycket- också :)
LqR
no shit
Scorch|Lap`
SMP?
Scorch|Lap`
inte vad jag vet då jag sist höll på med det
Scorch|Lap`
men har kommit en hel del nya saker till x264
Scorch|Lap`
är ju under \»heavy development\« :)
LqR
:D
LqR
jag lär ju hgr-ifiera valda delar av den här loggen
LqR
:)
LqR
Scorch|Lap`: jag hittade ett mobo som man kan ha fyra Dual Core-proppar på :)
Scorch|Lap`
:D
Scorch|Lap`
frågade nyss i #h264
Scorch|Lap`
ja; dom stödjer SMP
Scorch|Lap`
+ threading. :P
Scorch|Lap`
so gimme 4 opteron dual core
LqR
:D
LqR
+ SMP
LqR
ah
LqR
såg först nu
LqR
http://www.dustin.se/DacsaPortal/?ProdID=5010058266
Scorch|Lap`
1 U.S. dollar = 6.8589 Swedish kronor
Scorch|Lap`
undrar ifall det är ärt att importera en Opteron istället
LqR
...jag behöver pengar
LqR
finns det något jag kan göra som inte är så ansträngande för att få pengar?
LqR
eh...finns det någon som vill köpa min kropp?
LqR
WILL WORK FOR QUAD DUAL CORE PROCESSORS!!!11
LqR
ack!!11
LqR
JAG VILL HA MER ANIME!?!??!?!?!
LqR
Scorch|Lap`: TIPS TIPS TIPS
LqR
cocco: hej du råkar inte veta hur jag ska få tag på en helt otrolig massa pengar?
cocco
LqR: vad behöver du dem till?
LqR
cocco: fyra stycken dubbelkärniga processorer à ungefär 3 000 kronor styck + ett moderkort för ungefär 5000 + lite annat perifert skräp som hårddiskar och RAM-minnen och sånt
cocco
LqR: du kan ju alltid köpa en triss/ tia lott och hoppas på turen.... eller sälja din kropp, eller låna av mamma och pappa, eller jobba, eller hitta pengar, eller ärva, eller stjäla, eller råna
LqR
...
cocco
LqR: vad nudå? var inte mina tips bra?! ;)
LqR
okej vilket av det där kräver minst ansträngning och är minst troligt att slå tillbaka?
LqR
Till exempel \»låna pengar\« är ju inte så genomförbart
LqR
gah
LqR
ANIME! MANGA! MER ANIME! DYR HÅRDVARA! MER ANIME!
LqR
Alltså för en kvarts sekund tänkte jag att jag kan installera windows på chrono och skita i att köra linux
cocco
jaha, vad skulle det lösa då?
LqR
då kan jag ju encodea anime på den
LqR
den är ju rätt biffig egentligen
Scorch|Lap`-
LqR: Cat Soup. :)
LqR
»all men are fanboys, you need to stop being so prissy and learn how to benefit from it«
LqR
112 nu
Scorch|Lap`-
yaay
Scorch|Lap`-
fy, du läser fort
LqR
ja
LqR
skippar dock alla streckgubbe-grejerna
LqR
ser inte ens vad det står och de är alltid dåliga
Scorch|Lap`-
helt helt helt stört
Scorch|Lap`-
importerar jag en Opteron från USA
Scorch|Lap`-
så får jag 1,5k rabatt
LqR
...
LqR
s...SLUTA
LqR
jag vill ha hårdvara :/
LqR
vad som helst, bara nya prylar
Scorch|Lap`-
1989kr istället för 3495kr som den kostar i sverige
Scorch|Lap`-
skulle kunna beställa nu
LqR
varifrån beställer du?
Scorch|Lap`-
vet ej :D:D:D
Scorch|Lap`-
nej, har inte kollat
LqR
Vi kanske kan köra batch och dela frakt :)
Scorch|Lap`-
är du på så :)
LqR
jag behöver b.la mobo också om jag ska bygga encodingdator
Scorch|Lap`-
kollar pricerunner
Scorch|Lap`-
därför
LqR
men jag har bar lite drygt 4k
LqR
kanske fem i bästa fall
Scorch|Lap`-
bara? :((
LqR
ja
Scorch|Lap`-
räcker ju till allt
LqR
gör det?
Scorch|Lap`-
mobo, cpu, ram
LqR
näe. jag vill ha två dual core-proppar
Scorch|Lap`-
men
Scorch|Lap`-
opteron:en jag tänker köra för 1989kr är ju dualcore. :(
LqR
ja? Annars är det ju dumt
LqR
dual core ftw
LqR
sen två såna
LqR
+ mobo
Scorch|Lap`-
köp två sånna nu och vänta med mobo? :D
LqR
urk nej
LqR
Nej jag vill nog ha min bärbara mac
LqR
Jag har varit förälskad i iBook sedan jag såg dem :/
Scorch|Lap`-
:S
Scorch|Lap`-
kostar typ... 10k?
LqR
inte begagnat. Fyra ungefär då.
Scorch|Lap`-
ah
LqR
800MHZ ppc 512 MB RAM borde duga för h264
Scorch|Lap`-
för mig 1ghz är minimum för att spela upp h264
Scorch|Lap`-
haha, tufft mobo
Scorch|Lap`-
65gb ram max
LqR
Scorch|Lap`-: jo men det är ju inte lika
LqR
du kan inte direkt jämföra CISC och RISC
LqR
liksom 800 MHZ är rätt mycket för en RISC-processor
Scorch|Lap`-
CPU support: Quad
Scorch|Lap`-
1,2k USD
Scorch|Lap`-
ah
Scorch|Lap`-
tänkte in på det
Scorch|Lap`-
Tyan Thunder n4250QE (S4985)
Scorch|Lap`-
köp den. :)
Scorch|Lap`-
duger som encoding dator
LqR
Scorch|Lap`-: vad kostade den sa du?
Scorch|Lap`-
1,2k USD
Scorch|Lap`-
~8250 kr
Scorch|Lap`-
import
LqR
det har jag inte
Scorch|Lap`-
äh, låna
LqR
knappast
LqR
aaw skit i det
LqR
Jag önskar att jag kunde göra något som andra har nytta av, vad som helst
LqR
Allt jag gör är att läsa webbserier och wärscha saker och skriva meningslösa saker
Scorch|Lap`-
äh, lov nu ju
Scorch|Lap`-
måste gå högskola innan man kan göra feta saker ju. :/
LqR
ja
LqR
det sunkar

Jag har just laddat upp The Zombic Hunch med kiN till TPB, mitt framför ögonen på någon som verkar vara involverad i artisten på ett nästan professionellt sätt. Jag räknar med antingen ett PM eller en stämningsansökan snart. Skit.

Jag har ägnat några timmar åt att läsa megatokyo. För närvarande är jag på strip nummer 272. Inte så illa för en kvälls arbete. Jag önskar att jag kunde göra något nyttigt men allting är så svårt och kräver så mycket utbildning. Ett kort utdrag av saker jag skulle vilja göra:

Jag tittade lite på handgranats kod för att undersöka om det ens var någon vits att jag började plugga Perl för att lägga till en block-quote-tagg. Det tog mig fem sekunder att ge upp och tio att bli ordentligt illamående. Två minuter till att stänga scite?.Det känns som om jag borde företa mig något lite mer realistiskt och genomförbart. Som till exempel att bli bättre än Mentar på att encodea anime eller knäcka kopieringsskyddet på Nintendo Wii utan att ha tillgång till konsollen själv.

Jag har aktiverat bokmärkesfältet i [Firefox] och använder det till att visa en massa RSS-flöden. Jag har ändrat browser.bookmarks.livemark_refresh_seconds till 60 för att se till att flödena uppdateras ofta. Prenumerationerna varierar och består mest av Bloggar och olika nyhetssidor, men även Nya ändringar-noden är med, liksom ett antal hgr-bloggar, liksom bugtraq.

En av nyhetstjänsterna jag prenumererar på är IDGs nyheter. Jag tänkte att eftersom IDG ger ut merparten av alla datortidningar i Sverige så borde deras nyheter hålla en rätt hög kvalité. När jag sedan började skumma igenom den slogs jag av den mest teknofobiska och vinklade sörjan jag har sett i hela mitt liv. Bara för att visa vad det är de skriver så ska jag referera och dissekera några av deras »nyheter«.

Den första artikeln jag får syn på heter Hackare fryser nedräkningen till Vista-aktivering och handlar, föga förvånande, om att en grupp "hackers« — det är oklart om ordet används i sin riktiga bemärkelse eller i bemärkelsen »person som bryter sig in i datorsystem« — har lyckats knäcka aktiveringen i Windows Vista. Knappast förvånande för någon, inte ens för IDGs redaktion får man förmoda. Trots det verkar skribenten väldigt upprörd över det som skett, vilket märks. Formuleringen »Microsoft lär trots det inte lägga fingrarna emellan när det gäller att täppa till detta senaste angrepp mot företagets säkraste version av Windows någonsin.« säger ju allt om författarens åsikter. Microsoft målas ut som hjältarna, riddarna i glänsande rustningar, som kämpar mot de onda »hackers« som försöker bryta ner allt vårt samhälle handlar om och står för. Den klassiska amerikanska filmdramatiken. Det nämns nästan nonchalant att »Skaparna av hacket uppger att det endast är till för utbildningssyften«, som om författaren tvivlade på att så är fallet. Det är så klart ett verk av en underjordisk konspiratorisk organisation (jfr. judeförföljelserna i Europa). Att »hacket« sedan rubriceras som "[ett] angrepp mot [windows]« är ju befängt. Det är självklart ingen säkerhetsrisk i operativsystemet att man kan undvika att koppla upp sig mot microsofts servrar för att visa att man har en köpt kopia. Det är faktiskt inte ens ett bevis på att operativsystemet är piratkopierat, det kan lika väl vara så att man inte vill skyffla iväg en massa information om sin dator till Microsoft.

Den andra artikeln jag upptäckte hette Så luras svenska tonårstjejer till sex och handlade om s.k »grooming«, män (för det är alltid män) som lockar och mutar till sig sex från minderåriga tjejer med nätet som redskap. Artikeln är, som alla i sitt slag, obehagligt teknofobisk. Den inleds med de fetstilta meningarna »Tusentals svenska män letar just nu efter barn att utnyttja. Männen är trevliga, charmiga, roliga - och mästare på att manipulera. Vet du vem din dotter pratar med på nätet?«. De ser obehagligt paranoida ut. De tycks skrika att VET DU VAD DIN DOTTER GÖR?!. Klart föräldrarna inte vet, det är inte meningen att de ska ha järnkoll på sina tonåringar! Ironiskt nog är det i tonåren som ungdomar verkligen behöver en möjlighet till eget liv och det är också i den perioden som föräldrar i allmänhet är som mest paranoida och överbeskyddande. Så varför riktar man denna artikel till föräldrar och försöker piska upp dem extra mycket? Bredvid artikeln finns ett fält med »tips« till oroliga föräldrar. Där finns rena dumheter som »Det hjälper inte att förbjuda internet-användning. Dina barn kommer ändå åt nätet i skolan eller hos kompisar.« (INTERNET FINNS ÖVERALLT!!11 DU KAN INTE UNDKOMMA DET!!11) eller »Lär dig själv mer om den värld dina barn vistas i. Undersök sajterna. Hur ser de ut? Hur är jargongen? Vad pratar de om? Det är lättare att förstå vad dina barn gör, och varför internet är så viktigt för dem, om du själv kan miljön.«. Kan du se en fjorton-femtonåring ha en normal konversation ens med sina vänner från DFV? med en förälder oroligt hängande över axeln på dem? Tanken är vansinnig. Inforutan avslutas med den motsägelsefulla meningen »Internet i sig är inte farligt.«. Om den är där för att lugna personer som mig så är den meningslös, och jag tror inte att den gör mycket för en nu väldigt uppskrämd förälder, utom möjligen att skapa ännu mer förvirring. Sitt! Ligg! Stå! Order! Kontraorder! Det är lite som när man ska bryta ner en kommandosoldat för att sedan fylla den med arméns identitet. Jag håller mig undan från att passa in det här i en större bild, eftersom det då framträder direkta konspirationsteorier, utan nöjer mig med att påpeka det obehagliga i situationen. Internet omnämns också som »en fantastisk värld som ger dina barn oändliga möjligheter att träffa vänner från hela världen«. Vaddå »värld«, det är ett jävla nätverk av telefonkablar! Det är som att säga att telefonen är en »fantastisk värld«. Internet är ett medium, inte en plats!

Min avsaknad av kommentarer till min frånvaro eller andra nyliga händelser är medveten och beror inte på att jag ignorerar det eller inte anser det vara viktigt. Jag ville ny-starta med något neutralt helt enkelt.

\n
Ja, det är ett nulltecken.

Lyssnar för närvarande, efter tips av Blx på Interpol?s två album. Jag är inte speciellt imponerad, visst låter det helt okej, men det känns inte som musik jag kan sitta och digga. Däremot borde det fungera alldeles utmärkt som bakgrundsmusik. Jag har en obehaglig känsla i magen av att jag vill köra Mac OSX eller något annat babysitter-OS med mycket grafiskt klet. Jag undrar om det möjligen är ett tillstånd som kan botas med någon form av medicin, för det känns inte riktigt friskt.

Jag vill ha hem Elfen Lied nu! Jag lovar jag ska seeda till domedagen om jag bara får hem det! Och så klart är alla episoder utom nummer ett färdiga!

Jag har fått pappa att acceptera att köra Ubuntu på en laptop som ska fungera som digitalt fotolabb på prov. Kanske har jag gett linux återupprättelse i hns ögon, efter allt hns förakt mot min konsol-fetischism. Synd bara att Ubuntus standardinställningar är mer datorkrävande än Windows XP (även om det inte är mycket). Det är helt kört att göra flera saker på samma gång på datorn.

Det är fri leech på Asian DVD Club. Aj, min hårddisk...

Jag har just tittat klart på Akira, en av de häftigaste och mest surrealistiska animéer jag har sett (även om Serial Experiments Lain är konstigare och kanske lite häftigare ändå). Jag har också beslutat att på prov installera Ubuntu på fars laptop som ska användas för fotobehandling och peta in F-Spot? och GIMP och några liknande verktyg, samt lära mig dessa hjälpligt. Jag hoppas att det ska fungera, framför allt bättre än den ordentligt nergångna Windowsinstallation som körs på den i nuläget. Det finns ändå inga alternativ till omformatering, inget hjälper, så det känns inte som om jag har så mycket att förlora.

Vintermys
att sitta vid två datorer samtidigt, lyssna på progressiv rock och ha hundra tusen ljus tända. Varning, framkallar temperaturförhöjningar som är kännbara på andra sidan Atlanten.

Jag mår bra. Ovanligt bra. Så bra att jag blir misstänksam och orolig och obehaglig till mods. Det känns fel på alla sätt. Fast jag mår bra lik förbannat. Det är ju typiskt

Where do you want to go today?

...var en slogan för Microsoft någon gång vid tiden för släppet av Age of Empires 1 och Internet Explorer 4. Jag minns att jag hade en reklam-skiva med IE4 och något demo av AoE på för väldigt länge sedan. Men det är knappast min Microsoft-drivna barndom jag tänkte diskutera, även om det säkert är ett intressant avhandlingsområde det också. Men raden fick mig i alla fall att tänka lite, vart vill jag, vad är min destination? Jag skulle kunna lägga frågan allmänt, men jag vet inte om jag vill fundera över eller veta svaret på den så jag begränsar den till ett smalare område som jag också har funderat mycket över, nämligen mitt skrivande. Eller skrivande och skrivande, snarare bloggande. Varför bloggar folk? Vad vill de med det? Vad vill jag med det? Jag minns att jag för en herrans massa tid sedan startade en blogg med titeln Ringar på Vattnet hos blogger.com, innan fenomenet blogg blev så stort som det är idag. Jag kommer inte ihåg riktigt vad jag skrev om, men jag minns att namnet kom sig av att det dels lät häftigt och dels kändes passande. Ringar, reaktioner av en händelse, som sprider sig över en plan vattenyta. Bloggen blev en slags slaskhög där jag dumpade mitt aldrig sinande gnäll, uppblandat med trams. Jag skrattar nästan lite när jag ser tillbaka på det. Patetisk liten gnällig unge någonstans mitt i tonåren. Patetiskt, patetiskt. För ett tag sedan slog det mig att varenda jävel har minst ett konto på bilddagboken.se där de visar upp sig (mer eller mindre naken - mer om man råkar vara flicka och mindre om man råkar vara pojke) och en blogg hos blogg.se. Och vad gör de med den sistnämnda, sin megafon i ordorkanen som är världen, ordklotet för att citera Boëthius? Jo de gnäller, spyr upp högvis med meningslösa traderier om meningslösa småstruntsaker som händer dem. Något om skor eller något som de har köpt, något om någon fest de har varit på. I de allra flesta fall på ett undermåligt språk som ser ut som någon sorts försök till formalisering av talspråket. Jag försöker inte säga att det är fel med uppfinningsrikedom i skrivarsammanhang, men uppfinningsfattigdom är fel, när man uppfinner begrepp som redan finns därför att man inte har dem.

Vid det här laget har jag antagligen retat upp minst en läsare. Vaddå, vem är jag att kritisera andra skribenter? Ja, det är just det som är den springande punkten i mina funderingar, som har varat i flera dagar. Är jag bättre än dem? Skriver jag vackrare, mer målande, mer innehållsrikt? Intressantare? Jag skulle vara en dåre att tro det, knappast. Vad vill jag egentligen med mina texter? Jo, jag vill ha uppmärksamhet, vifta lite och se om någon svarar. Varför? När jag är medveten om att mitt överspelande viftande uppenbarligen är obehagligt för människor, människor jag bryr mig om, varför fortsätter jag? Egoism. Jag kommer att tänka på raden stop egoising, den värsta förolämpningen man kan dänga i huvudet på någon på Anarres i The Dispossessed. Jag skulle kunna byta ut all text mot »hej jag vill ha uppmärksamhet hej då« och skippa alla flashiga kryddor. Jag ska inte ta upp frågan om jag behöver uppmärksamheten, om jag förtjänar den och så vidare. Det är poänglöst. Det enda syftet jag har i den här världen är att lämna den med en lyckokvot som är aningen högre än den var när jag kom. Det är allt, inget pretentiöst om att rädda världen eller sprida kärlek, bara en enda enkel rad. Derivatan ska inte vara negativ. Punkt. Lyckas jag? Jag har ingen aning. Kanske får jag se någon gång, kanske kommer det att räknas poäng. Plus minus, svart vitt, inne, ute. Kanske spelar det ingen roll, kanske hamnar vi alla i samma korg, helgon eller mördare spelar ingen roll. Kanske spelar det ingen roll för det stora spelet. Men det spelar roll för mig, här och nu. Jag vill aldrig mer skriva ett inlägg som är »se mig se mig« med färgglatt silikonöverdrag. Hellre då inte skriva alls. Det mest ironiska är att jag vet att det här inlägget inte gör någon skillnad, det är likadant som de andra. Kanske lite mer inlindat, men i stort sett samma. Stäng filen, öppna en ny, starta om loopen.

Det känns som om mina föräldrar vet vad de håller på med. I ungefär två veckor har jag pratat om att jag ska till Ida idag och gratta henne på födelsedagen. Jag har nyss vaknat (ja, klockan är 12!), bussen går om rätt exakt en timma. Jag sitter lite vid datorn, i pyjamas för jag har precis gått upp. Har druckit frukost (en kopp te) och börjar fundera på att duscha och så. Då kommer pappa instormande i full byggarmundering och hojtar att »det kommer att behövas en insats«. Något om att bygga något, hålla i något och göra något som är monotont och/eller tungt med största sannolikhet. Inte för att jag på något sätt inte hade kunnat tänka mig att hjälpa till, för det borde jag faktiskt göra, men jag ska ju bort och jag räknade med att pappa visste det. Så jag försöker friska upp hans minne en aning:
— »Men jag ska ju snart åka...«
— »VA!?, när då?
— »Bussen går om lite exakt en timma«
Noll koll studsboll. Han klampar ut genom dörren muttrandes över denna slöa ungdom som inte ett vitten gör och hotar med att jag ska få göra något annat sen istället, underförstått något mycket värre. Tja, jag bryr mig inte riktigt, det finns inte mycket jag kan göra åt saken direkt.

Jag befinner mig för närvarande på skolans julfirande, den är ett enda stort DS. Syftet verkar var att i frmaträdanen trycka in så mycket politisk inkorrekthet som möjligt samtidigt som man helst ska skämta endast om sex och/eller bajs. Väldigt roligt, väldigt sofistikerat.

Maybe it's time to stop swimming.

Dagens låt: Ingen.

Jag kan inte bestämma mig för om jag mår bra eller inte bra eller om jag är trött eller pigg eller trött. Helt rörigt, det känns som om jag är allt och inget på samma gång. Kanske ska vara så. Det känns som om jag borde göra något men jag kan inte riktigt komma på vad. Det känns som om jag vill sova, men samtidigt vill jag absolut inte sova och en liten del av mig vill sitta uppe hela natten och titta på Pulse, (imdb) fast den är dålig och fast jag inte gillar skräckfilmer.

Jag mår illa, oklart varför. Och jag är trött. Annars är det en helt okej dag.