sitter fast sådär....moment 22.... med ett stort behov att uttrycka mig, fast med känslan att jag med varje ord nålar fast mig hårdare. Vill beskriva och definiera mig själv, men kommer på att jag är motsatsen, ögonblicket efter att jag funnit en slående skildring. Känner mig fångad istället för befriad när jag hittar en egenskap som verkar stämma in på mig
- är orden »carved in stone«? —Sunnan
- nej, nu, sekunden efter, är allt tvärt om. —luna
- har kan det då vara att låta tusen lunor blomma? att genom många uttryck expandera punkten till en cirkel, utan centrum. —murkas
- phu! skulle någon bli glad av mer, än det som redan är? —luna
- we can't get enough luna. —Sunnan
- Vi ser har i Luna en tydlig egenskap som har den egenskapen att den inte forandras: Namligen egenskapen att forandras. —Polter