Av K.G. Ossiannilsson. Melodi: Engelbrektsmarschen (samma som »Vill du våga en dust?«).
Fram i arbetets här och fram i ungdomens led
under röda standar om dit hjärta där är med:
vill du känna dig ung och vill du kämpa dig fri,
se här är frihetens skara, och de unga äro vi.
Där i sång vi gå fram, och där vi storma fram i strid,
för den ärliges id skall gry en ljusare tid:
Vi gå fram som en vår, då alla bojor brista loss,
vi ha sol, vi ha sång, vi ha segertro med oss
Vi gå fram, fram i kamp för allas frihet och rätt,
och vad tungt är för en, blir för mångas skuldra lätt,
ty står orättens borg än som ett berg på sin grund,
vi sätta hävstången till och bryta ned den i förbund.
Den skall ned, ned i grus och över fogdeborgar frå
skola plogarna gå och skola stugorna stå:
den skall ned, ned i kamp, och när vi redeliga stritt
då är friheten vår, då är Sveaväldet fritt.
Vi gå fram för vårt folk och för vårt fädernesland
till att lösa dess garn och förtryckets tunga band,
till att ända dess ljus att de ser sanningen klar,
och till att värna dess liv mot både fogde och barbar.
Denna jord den är vår, där andra breda sig förnöjt,
denna jord som vi röjt, som vi byggt och som vi plöjt:
Fram till strid för vår rätt, så sant vi kallas frie män [!],
har de rövat vårt land, vi erövra det igen.