Morgonen trög men fin som måndagsmorgnar brukar vara. kaffepausen kommer lagom tidigt och jag är suddig i ögonen, som vanligt. Allt flyger förbi och jag märker inte att tiden går, dagarna är för korta. ibland för långa. men jag längtar aldrig efter att de ska ta slut, nästan aldrig. eller jo. Jag är dålig på rytm, det är tråkigt i längden. därför kan jag inte spela trummor mer än någon minut. därför måste man flyga iväg ibland, så att man inte fastnar och det skulle ju vara hemskt om jag började tycka om rytmen. jag gör det nog omedvetet, men stretar emot, så kan det vara. Det finns människor som blir deppiga på helgen, det har jag aldrig förstått, då kan man välja allt själv, ingen ram, inga ramar. jag tycker inte om helgen, jag blir lite deppig. men det är bara tillfälligt. Helgen är bra, när man sitter på en terass och njuter av solen och en kaffe, eller ligger i en park vid havet och pratar skit. eller cyklar till högklint och leker tåg. sånt är fint.
In a manner of speaking I just want say that i could never forget the way you told me everything by saying nothing
- Nouvelle vague