Vädret idag är minst lika fint som igår, men ännu har jag bara satt foten utanför dörren två gånger. Först när jag skulle känna på luften och senare när jag hörde Kelso ropa. Jag har redigerat bilder, lyssnat klart på Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson och ätit lunch. Nu känner jag mig redo för att byta om till bikini och slänga mig till marken. Det finns tusen saker att göra, varav åtminstone några borde vara påbörjade just nu. Igår kväll trodde jag att de skulle vara påbörjade vid det här laget. Så dåligt man kan känna sig själv. Eller snarare: så dålig självdisciplin man kan ha.
Jag sitter med en urdrucken mugg te till höger och en obäddad säng till vänster. Jag befinner mig i slussen mellan dem: datorn. Jag har redigerat ännu några bilder, konstaterat att en av mina spontana favoritfotografer har stängt ner sin bdb för allmän beskådan, samtidigt som hen lagt upp en bild för första gången på ett halvår. Det är tråkigt. Alla fina bilder jag brukade studera under mindre livfulla stunder av mitt liv är nu out of reach. Det är tråkigt.
Jag och cocco tog en promenix, nu på kvällskvisten, trots att mitt knä gör ont när det böjs på ett sätt som inte anstår någon yngre än fyrtioplus. Vi avslutade med att bada nakna i den lilla sjön. Himlen var klarblå, beströdd med försiktiga stjärnljus. Förtjusande. Att bada naken på natten, medans man för de mest introverta (ja, introverta) konversationer är något av det mest fiffiga jag varit med om. Något av det bästa.
Och ja, jag kunde inte hålla mig utan laddade direkt ned Stieg Larssons Flickan som lekte med elden efter att jag insett att föregående bok var slut. Nu har jag massor av talbokstimmar att leka bort tillsammans med bildredigering, minröjaren (som jag 1. börjar bli rätt bra på och som 2. är roligare än man tror) och inoljning av altanen. Godnatt.