Gårdagen bestod mycket av hoppande hit och dit. Det mesta frivilligt, men en del för att finnas till i nöd och inte bara i lust, så att säga. Det bästa var när jag, ZirCular och mor gick ner till sjön för ett dopp under den sena, heta eftermiddagen. Det var ljuvligt. Vattnet har hunnit bli tillräckligt varmt för att det ska vara njutbart att ligga i en längre stund. Lagom till middagsbestyren kom också far hem från Italien, där hen deltagit i en slags musiklärarkonferens. Det lät som om hen hade haft trevligt. Och så hade hen med underbara anteckningsböcker till mig och syrran, vilka jag direkt blev förälskad i.
Jag sitter inne hela dagen idag och lyssnar på boken och spelar ms röj (som det kanske heter på svenska), ett utav de roligare logiska utmaningarna jag utsatt mig för. Det känns ungefär som sudoku: illamående men omöjligt att avsluta. Annars tänker jag mest på att jag vill fota pridetåget. Någon som vet när och vart i stan det är?
- Jag vet. Det kan vara mycket folk på vissa platser och bra att komma dit lite innan tåget går förbi. —delfy
- men då är du ju inte här :(
- Jag skulle också vilja fota tåget. Ska vi åka in tillsammans? —Cocco
- of course baby.
Jag gillar hur Porcupine Tree inte är rädda för att skriva låtar, texter och melodier, som är snarlika varandra. Det är Trains vars stick återkommer på ett annat sätt i Sentimental vars titel, text och stämning är a och o i Normal. Tre låtar från tre album eller EPs. Och att alla låtar sedan är super gör att hela saken känns mer genial, självklar.
Jag börjar bli rikligt trött. Klockan är 25:41 men Flickan som lekte med elden är alldeles för spännande för att släppa just nu. Det är liksom inte ett diskuterbart alternativ. Jag är fast. Jag är addicted. Jag är heartattack in a layby.
Det är väldigt skönt att på ett sätt inte göra någonting, men å andra sidan började ms röj bli olidligt för några timmar sedan. Ja, kalla mig tragisk, men det är vad jag ägnat mig åt hela dagen. Röj och några enstaka Sex and the City-avsnitt när jag intagit föda och chokladbollar. Diskmaskinen ska tömmas och diskbänken röjas upp, vilket jag lämnar till morgondagen. Dock tog jag tag i mig och började fylla i de sista luckorna i morfars album för ett tag sedan. Nu är det helt färdigt, bortsett från att en omslagsbild och titel ska fästas på framsidan. Jag är rätt nöjd. Det blev mycket bättre än jag förut föreställt mig.
Godnatt nu. Kanske.