Eftersom i förrgår slutade med att jag kom hem halv fyra med alkohol kvar i kroppen var det inte en pigg meisgreece som vaknade igår för att ta sig in till prideparaden. Det var snarare en person med orolig mage och med en känsla av matthet och trötthet. Dock var jag inte sen att ta mig i kragen och väcka ZirCular och slänga i mig yoghurt och citrusfrukter. Sånt ska vara bra har jag hört.
Väl inne i stan konstaterade vi att det regnade djävulskt mycket och att jag var dum i huvudet som inte tagit med ett paraply. Dessutom befann det sig väldigt mycket människor runt Södermalmstorg/Götgatan/Hornsgatan, vilket gjorde det lite svårt att hitta ett ställe att inta föda innan tågets förbipasserande. När detta sedan var åtgärdat ställde vi oss för att vänta, vilket var aningen långtråkigt men ändå helt godkänt då det alla var på toppenhumör och stämningen hette folkfest.
Vi stod en bit in på Hornsgatan, rätt långt fram. När tåget väl kom visade det sig vara ett knepigt ställe att fota ifrån, men några helt okej bilder fick jag ändå. Det jobbigaste var att det var nästintill omöjligt att få bilder på personerna framifrån om det inte vände sig 90 grader mot publiken, vilket de självklart inte alltid gjorde. Efter ett tag sprang vi dock över gatan dit det var mindre folktomt och man kunde stå inklämd under bulan på Hornsgatan där det också fanns en bit trottoar. Själva paraden var helt fantatisk med färg och glitter så långt ögat nådde. Jag kunde inte sluta dansa och klappa takten till musiken som varierade allteftersom fler ekipage for förbi.
Något som dock gjorde mig mindre glad när ett gäng klädda i ljusblått helt plötsligt täckte mitt synfält. Jag älskar alliansen, så jag slutade fota. Efter att paraden avverkat alla riksdagspartier och ett antal kända politiker kunde jag något skadeglatt konstatera att Kristdemokraterna inte närvarat. Det var egentligen inte ett dugg förvånande, men ändå en skön bekräftelse. Många plakat var helt underbart formulerade (se ovan) och det fanns en del inslag i tåget som liknade en demonstration. När det hela var över kände jag mig väldigt glad över att jag släpat mig ur sängen och tagit mig dit. Det hela var väldigt mysigt, trots regnet. Det störde mig bara på så sätt att jag efter ett tag la ner kameran för att skydda den. Det blev alltså inte lika mycket fotat som det kunde blivit vid uppehåll.
På väg tillbaka mot Slussen lyckades jag upptäcka både en D700 och en D300, förhoppningsvis mina framtida kompanjoner, i vimlet. Det gjorde mig lite glad och aningen avundsjuk. Hur som helst. Mitt totalintryck av tillställningen är positivt. Jag kommer helt klart vara där nästa år igen.