Jag drömmer om en födelsedagstårta helt täckt av färgglatt strössel.
Är inte fullt så sjuk, men min spirit är inte speciellt hög. Well, vi bokade finlandresan igårkväll. Då blev jag glad. Återigen blir det jag, ZirCular och delfy som drar mot de tusen sjöarnas land! Det är sista helgen i september, och vi ska bara mysa och ha det bra.
Trots att det är härligt att vara hemma och inte behöva göra något speciellt (än! jag har fortfarande semester har jag bestämt!) börjar det kännas mörkt. Mest för att jag är så matt och därför inte känner mig så pepp på att göra något mer än att titta på tv och äta. Ingen bra kombo för varken kropp eller själ.
Bilder från bilresan, från västkusten. Det blåste och var en rätt så mulen dag. Jag var rädd att jag blivit dålig, sjuk, igen och vi drack kaffe i lä av en klippa. Bilderna och klimatet där passade min sinnesstämning då, och nu, men senare den kvällen blev allt så mycket bättre. Då fick allt färg igen.
Så var det ju det där med att precis ha blivit vegetarian. Det är lite knepigare än jag trodde. Det betyder absolut inte att jag tänker ge upp. Under de få veckor som hunnit gå har jag bara blivit mer övertygad om att det är det rätta, att inte äta kött.
Problem numero uno är att jag är dålig på att komma på vegetariska rätter. Dessutom blir det hela ännu lite knepigare eftersom det borde vara kompatibelt med den resterande (köttätande) familjens måltider. Alltså små vegkomplement. De går inte med på att göra helvegetariska rätter varje dag.
Problem numero dos är att jag inte har någon koll på all skit man ska få i sig via mat. Vitaminer och mineraler som jag aldrig tidigare ägnat en endaste tanke. Vad innehåller vad? Vad kommer jag eventuellt få brist av och behöver vara extra försiktig med? Jag är ju livrädd för allt vad sjukhus och nålar heter, och vill alltså inte hamna i den situationen där jag slutar hos farbror (det är ett uttryck!) doktorn som säger »då tar vi ett litet blodprov...« där litet är tre-fyra kapslar. Dock känns det konstigt att jag skulle överge mina ideal för en rädsla. Alltså går jag till motattack på en gång istället. Vitamintabletter eller kosttillskott för säkerhets skull?
Idag var jag och syrran ensamma hemma till middagen. Hen äter inte grönsaker alls. Eller, jo, hen äter grönsaker men inte i den mängden att hen kan gå på någon vegetarisk rätt. Vi kokade potatis tillsammans. Sedan separerade vi då hen tinade färdiglagade köttbullar och jag drog ihop en sallad liknande Karlsson på Takets kuckelimuckmedicin. Kidneybönor, rivna morötter, tomat, gurka och rödlök. Crème fraiche på sidan. När den var färdig kände jag mig väldigt skeptisk, men den var faktiskt helt okej. Nästan jättegod! Dock kan jag inte leva på konstiga sallader, stekta grönsaker och halloumiost för resten av mitt liv. I need help here!
Mission för den närmsta framtiden: tillverkning av vardagskokbok!