Dagen har börjat jävligt bra och dåligt. Bad news first: jag gick inte upp klockan åtta. Bra är dock att när jag väl gått upp gick jag en kort promenad, gjorde en ordentlig frukost (äggmackor och gröt) och nu har jag börjat fortsätta skriva på ett utkast jag började på för ett tag sedan. Först gick det dåligt att skriva. Sedan gick det bättre. Jag bestämde mig för att skriva kanske 5–10 sidor för att sedan låta folk i min närhet som en enväldig jury bestämma om det är värt att fortsätta på just denna story. Sedan bestämde jag mig för att vända mig om och läsa lite i en bok jag fick i studentpresent av far, Hey Dolly av Amanda Svensson. Hen är två år äldre än jag, författarinnan alltså, och boken är henoms debut vilken hen skrev som projektarbete i trean i gymnasiet. Familiar? Jag läste första kapitlet, vilket verkligen inte är något jag någonsin läst förut. Det är allt annat än det jag någonsin läst förut. Jag tvingar mig att sluta efter några sidor, ställa tillbaka boken och tala om för mig själv att alla har olika sätt att skriva på. Alla har olika stil. Alla kan inte skriva likadant och allas olika stillar uppfattas och uppskattas av olika människor. Jag måste intala mig att bara för att henoms stil är genialiskt rapp och häpnadsväckande betyder inte det att min lugna, förhoppningsvis färgglada stil är dålig. Grr. Jag blir galen på att jag alltid måste ge mig in i det som känns mest omöjligt i hela världen och sedan hänga upp hela mitt liv på det. Tack världen.