Meisgreece

make room for clara's bare feet

katt och fötter

Detta har varit en dag av många dimensioner. Jag har städat, tvättat och ingenting. Det viktigaste är egentligen att pappa var sjuk idag. Inte själva sjukheten utan faktumet att det innebar att hen var hemma, hemma med mig. Vi drack elvakaffe och åt hembakta bullar i vardagsrummet och diskuterade Mann, politik och partiturer. Detta fortsatte vid lunch, vita bönor med stekt potatis, i en anda av total samklang. Jag tycker om detta, att kunna prata med min pappa.

På kvällen tog jag och moder en promenad, och jag drog med mig mitt nylagade kitobjektiv (18–55mm). Autofokus! Det är så skönt att luta sig tillbaka och luta sig mot den ibland. Äveno om jag måste säga att resultatet ibland blir lidande. Tro det eller ej, men man reagerar snabbare än den där lilla motorn, och när man väl träffar rätt blir det så mycket mer rätt. Den hamnar precis där man vill ha den. Autofokus tenderar att ha egna tankar och idéer om saker och ting. I don't know, men jag har blivit så van vid att endast kunna fokusera manuellt att autofokus blivit lyx, som vilket lyx som helst kommer farande med nackdelar. Väl hemma kollade vi på K special om Pink Floyd. Jag gillar det. Ska bara lyssna in mig lite mer. Bara lite till...

författarskap?

Dagen har börjat jävligt bra och dåligt. Bad news first: jag gick inte upp klockan åtta. Bra är dock att när jag väl gått upp gick jag en kort promenad, gjorde en ordentlig frukost (äggmackor och gröt) och nu har jag börjat fortsätta skriva på ett utkast jag började på för ett tag sedan. Först gick det dåligt att skriva. Sedan gick det bättre. Jag bestämde mig för att skriva kanske 5–10 sidor för att sedan låta folk i min närhet som en enväldig jury bestämma om det är värt att fortsätta på just denna story. Sedan bestämde jag mig för att vända mig om och läsa lite i en bok jag fick i studentpresent av far, Hey Dolly av Amanda Svensson. Hen är två år äldre än jag, författarinnan alltså, och boken är henoms debut vilken hen skrev som projektarbete i trean i gymnasiet. Familiar? Jag läste första kapitlet, vilket verkligen inte är något jag någonsin läst förut. Det är allt annat än det jag någonsin läst förut. Jag tvingar mig att sluta efter några sidor, ställa tillbaka boken och tala om för mig själv att alla har olika sätt att skriva på. Alla har olika stil. Alla kan inte skriva likadant och allas olika stillar uppfattas och uppskattas av olika människor. Jag måste intala mig att bara för att henoms stil är genialiskt rapp och häpnadsväckande betyder inte det att min lugna, förhoppningsvis färgglada stil är dålig. Grr. Jag blir galen på att jag alltid måste ge mig in i det som känns mest omöjligt i hela världen och sedan hänga upp hela mitt liv på det. Tack världen.

mat och sånt snask

middag

Så var det ju det där med att precis ha blivit vegetarian. Det är lite knepigare än jag trodde. Det betyder absolut inte att jag tänker ge upp. Under de få veckor som hunnit gå har jag bara blivit mer övertygad om att det är det rätta, att inte äta kött.

Problem numero uno är att jag är dålig på att komma på vegetariska rätter. Dessutom blir det hela ännu lite knepigare eftersom det borde vara kompatibelt med den resterande (köttätande) familjens måltider. Alltså små vegkomplement. De går inte med på att göra helvegetariska rätter varje dag.

Problem numero dos är att jag inte har någon koll på all skit man ska få i sig via mat. Vitaminer och mineraler som jag aldrig tidigare ägnat en endaste tanke. Vad innehåller vad? Vad kommer jag eventuellt få brist av och behöver vara extra försiktig med? Jag är ju livrädd för allt vad sjukhus och nålar heter, och vill alltså inte hamna i den situationen där jag slutar hos farbror (det är ett uttryck!) doktorn som säger »då tar vi ett litet blodprov...« där litet är tre-fyra kapslar. Dock känns det konstigt att jag skulle överge mina ideal för en rädsla. Alltså går jag till motattack på en gång istället. Vitamintabletter eller kosttillskott för säkerhets skull?

Idag var jag och syrran ensamma hemma till middagen. Hen äter inte grönsaker alls. Eller, jo, hen äter grönsaker men inte i den mängden att hen kan gå på någon vegetarisk rätt. Vi kokade potatis tillsammans. Sedan separerade vi då hen tinade färdiglagade köttbullar och jag drog ihop en sallad liknande Karlsson på Takets kuckelimuckmedicin. Kidneybönor, rivna morötter, tomat, gurka och rödlök. Crème fraiche på sidan. När den var färdig kände jag mig väldigt skeptisk, men den var faktiskt helt okej. Nästan jättegod! Dock kan jag inte leva på konstiga sallader, stekta grönsaker och halloumiost för resten av mitt liv. I need help here!

Mission för den närmsta framtiden: tillverkning av vardagskokbok!

Se även mat

no no no

snäckor

Jag drömmer om en födelsedagstårta helt täckt av färgglatt strössel.

Är inte fullt så sjuk, men min spirit är inte speciellt hög. Well, vi bokade finlandresan igårkväll. Då blev jag glad. Återigen blir det jag, ZirCular och delfy som drar mot de tusen sjöarnas land! Det är sista helgen i september, och vi ska bara mysa och ha det bra.

Trots att det är härligt att vara hemma och inte behöva göra något speciellt (än! jag har fortfarande semester har jag bestämt!) börjar det kännas mörkt. Mest för att jag är så matt och därför inte känner mig så pepp på att göra något mer än att titta på tv och äta. Ingen bra kombo för varken kropp eller själ.

Bilder från bilresan, från västkusten. Det blåste och var en rätt så mulen dag. Jag var rädd att jag blivit dålig, sjuk, igen och vi drack kaffe i lä av en klippa. Bilderna och klimatet där passade min sinnesstämning då, och nu, men senare den kvällen blev allt så mycket bättre. Då fick allt färg igen.

kusten

december

Natten har varit intressant. Nej, inte intressant. Anmärkningsvärd. Nej, inte det heller. Natten har varit annorlunda. Ja, annorlunda. Alla element som gör en annorlunda, eller anmärkningsvärd, natt fanns där. En stor kudde bakom huvudet som vinklades uppåt så mycket det gick. Den klassiska förkyld-sovställningen. En underbar pojkvän till vänster som tryckte sig så mycket mot väggen hen kunde för att lämna plats. Drömmar. Drömmar om att bli opererad. Om att det rinner en konstig vätska ur min navel, ner på en matta med massa prylar på. Drömmar om att bli nedsövd för operation men aldrig känna sig tillräckligt dimmig. Kelso på kontorsstolen. Vakna med vakuum i huvudet och gå på toa. Drömma om en mojäng som hjälpte en att flyga. Undra varför den underbara pojkvännen lagt sitt supertunga ben över mina, försöka skaka bort det och se en förvånad Kelso i ansiktet. Förlåt lilla älsklingen och somna om igen. Förvirring när den underbara pojkvännen ska ge sig av. Förvirring som följer med in i sömnen som inte slutar i tid. Jag försov mig. Jag försov mig idag igen och jag känner mig dum. Jättedum. Skamsen.

Jag är uppenbarligen fortfarande sjuk. Kanske millimeter bättre än igår, men är absolut inte bra än. Det känns hopplöst. Jag skulle ändå ströva omkring i huset, men mattheten hindrar mig från att ta hand om mig själv (läs ta promenader) och min omgivning (städa). Det senare har jag som mål att i alla fall försöka mig på.

Se även drömmar

ljung

Jag är förkyld, yes I am. Det är värre idag än igår. Större matthet och mer bomull i huvudet. Jag vet inte vad jag ska ta för mig. Jag borde plocka med tvätt, städa rummet och sånt. Istället tar jag mig runt i huset och lämnar ett aldrig sinande spår av näsdukar, disk, böcker och smutsiga kläder efter mig. Jag har letat fram och börjat läsa mina dagböcker från ettan på gymnasiet. Det förvånar mig lite att jag gjorde väldigt mycket de/dem-fel. I övrigt är de precis som jag vill minnas. Desperation, förvirring och lite nya ansikten. Tuss och Sanna som det nu var alldeles för länge sedan jag träffade. Jag har skrivit små kommentarer om när vi har haft roligt på någon franskalektion. Jag minns skämten när jag läser om dem. Ändå känns det konstigt att det har existerat. Jag känner inte igen mig själv som sextonåring. Det var inte jag. Jag hade inte brutit ut än.

Jag tror att jag ska bädda ner mig och kolla på någon mysfilm. Vet bara inte vilken än. Jag är i för dåligt skick för tragisk självanalys. Puss&Kram

lid för konsten eller brinn

utställning

Igår var min och ZirCulars dag. Den började lite tumultartat med att jag stod framför min smäckfulla garderob med darrande läpp eftersom jag »inte hade något att ta på mig«. Detta i-landsproblem slutar aldrig att varken förvåna mig eller slå mig rakt på käften. Vi kom hur som helst lyckligt in till stan och åt en sen, men god och mysig, lunch i Gamla Stan. Sedan köpte vi glass (romrussin och lite grädde) och gick till Kulturhuset där vi kollade in två fotoutställningar. Min plånbok fick även klämma fram lite stålar till en affisch från den ena uställningen. Jag gillade det.

daniel

glassgubbe

Jag hade släpat med mig stativet (hela vägen in i bakluckan på bilen) vilket föranledde lite nattfotograferande. Vi rullade iväg strax efter midnatt i vår »nya« följeslagare, Majsan (hej, jag heter meisgreece och är en klimatbov!). Vi tog oss till lite olika ställen och fotograferade mer eller mindre fantastiska prylar. Tills vi kom till kyrkan. Där var det mer drama än fotograferande. Där träffade vi nämligen på polisen som undrade vad vi gjorde där halv två på natten. »Fotar?« Jag kände att jag såg dum ut. Det verkade hur som helst som om någon hade försökt göra inbrott och de undrade om vi sett någon skummis. Sedan bad de om leg eller personuppgifter varav den ena polisen kommenterade till mig: »då fyller du år snart« och jag svarade att »japp, det gör jag«. Svar: »ja så kan det ju vara...« Det var väldigt, väldigt mysko. Det positiva med händelsen var att jag (ett) har en till historia att dra någon gång, och (två) att när jag berättade för mappa att jag blivit förhörd av polisen (typ) förutsatte fader att jag varit vittne och inte bov. Hum. I can be bad, can't I?

nattfoto

daniel fotar

ZirCular in action. Notera en av väldigt få blixtbilder.

katzen

När jag vaknade aningen för sent imorse upptäckte jag, inte fullt så nöjd, att näsan och halsen inte var sig lika. När vi sedan gav oss ut i eftermiddagssolen för en promenix stod det klarare ju längre vi gick att jag var förkyld. Och matt. Dessutom tog vi en väg genom skogen vilken visade sig vara lerigare (och därför jobbigare) än vi räknat med, vilket gjorde att allt kändes mycket värre. Hade vi inte träffat världens keligaste katt på vägen hade det känts helt värdelöst, såhär i efterhand. Hen var villig att stå, eller ligga, modell och spann så att marken skakade.

När vi kom tillbaka blev jag snabbt hemskjutsad och har sedan dess druckit mängder av te med honung. Mina ögon är krokiga. Det är moders mått på om man är sjuk eller inte. Lite nöjd känner jag mig ändå. Förhoppningsvis kan jag andas inatt bara.

baby, did you forget to take your meds?

tröja
När jag och ZirCular skrattandes vandrade genom regnet igår eftermiddag visste vi inte att (ett) det skulle ta en evighet för kläderna att torka och (två) att det låg ett avi från posten begravt på köksbordet. Jag lånade ett par hysteriskt gula stövlar och iklädd mysdress rusade vi in på konsum, precis innan postutlämningen stängde.

Där var den. Min underbara Porcupine Tree-tröja. Eller ja, utseendet är underbart. Passformen får en att undra om designern verkligen vet hur en kvinna (eller en människokropp överhuvudtaget för den delen!) ser ut. Med ett linne under som täcker magen (ja, den var delfyanpassad ändå ;) fungerar det dock utmärkt.

Två väldigt bra saker vill jag nämna om denna tröja. Ett: albumet på framsidan är både väldigt tjusigt och ett utav de få existerande albumen där alla låtar faktiskt är bra. Två: På baksidan står det »Last chance to evacuate planet earth before it is recycled.« I just love it so.

Denna dag spenderades delvis tillsammans med min syster i globen. Vi såg Mamma Mia, vilket var en julklapp från mappa i, ja, julas. Produktionen var brittisk, lagom lång, färgglad och fick mig att rysa. Tillräckligt bra musik efter tillräckligt lång tid i träda får mig alltid att rysa. Och så självklart all nutida bra musik. Yeah. Hur som helst var det lite gulligt att kolla på människorna som var där. Hur uppenbart uppklädda de var. A night out. Se en musikal. Högklackat och kavaj. Syrran kom från skolan. Jag kom i det finaste jag kunde hitta för dagen (se ovan). Det kändes skönt att ta något på lite mindre allvar medan alla andra verkade höja händelsen till skyarna. Men ja, så satt jag ju också och längtade lite till Stevie Wonder-konserten och nästa Porcupine Tree-konsert (när det nu blir?!).

Och vad är grejen med att det var förbjudet att ha en flaska med kork på där inne?

rosa glittermoln, fast jag är törstig

Jag har inte mer att säga än att dagen varit bra. En bild säger mer än tusen ord. Haha. Här kommer 4000 styckna. Hejs.

tuss

Först var det meningen att jag och Tuss skulle träffas och umgås, men självklart trillade vi in i delfy och ottero innan vi hann blinka.

sthlm

Vi gick omkring på söder, hamnade i vita bergs-parken och höll oss där och tjattrade ett tag.

delfys händer

delfys händer. De är coolare än man tror.

mat

Akta produktplaceringen i denna bild. Framåt middagstid tog vi oss hem till Tuss, ZirCular anslöt, och tillagade en underbar middag (gryta med bönor och div grönsaker, pasta och halloumi) i hens underbara gäststuga. Jag vill flytta in! Vi stannade hela kvällen och allt var bara mys (med lite huvudvärk på toppen!).

never stop the car on a drive in the dark

Två bilder från småland-resan, och en till.

mamma och morfar

Mamma och morfar under ett paraply (duh!) på Astid Lindgrens Värld. Det skulle inte bli regn, men ja. Vädergudarna har liksom aldrig varit mina bästa vänner. Medelåldern i vårt sällskap låg f ö runt 45 år. Hum.

daniel

Daniel i ett av puttehusen. Mellangården från Alla vi barn i Bullerbyn.

kelso

Kelso hittade ett nytt mysställe i trappan.

Idag cyklade jag ner till centrum för att infinna mig på mitt allra sista terapisnack. I alla fall för den här gången. Det känns konstigt att för första gången på två år inte vara i konstant konversation med någon psykolog eller behandlare. Tänker på Lestats uttryck our conversation. Det känns läskigt att testa mina egna vingar nu. Känns lite som att bli släppt ur boet. Jag tror att det kommer gå bra. Nästa steg i mitt liv just nu är att strukturera upp vardagen. Problemformuleringen från inskrivningen var ju att jag hade dålig initiativförmåga, behövde struktur i vardagen och hade en dålig självbild. Det som är bäst återställt är det sistnämnda. Det första (och antagligen allt egentligen) kommer jag behöva jobba mycket på. Och extra mycket nu när jag inte tillhör någon social institution såsom skola eller jobb. Tills dess behöver jag sysselsätta mig tillräckligt för att inte falla ihop som ett korthus. Det går inte att leva på sitcoms. Man måste skriva och fota lite också.

Nu ska jag somna. Somna med näsan mellan ZirCulars skulderblad med världens bästa lukt i hela mig. Det känns som tusen år sedan, fastän det bara gått två dagar. Puss och godnatt.

världens bästa kvällsmat

Någon form av mörkt, mjukt bröd. Smör, grönsalladsblad strax över det och sedan skivat kokt ägg ovanpå. Sist men inte minst gul paprika på toppen. Till det te, ett grönt fruktigt te som tehandeln kallar safari och jag »det där goda«, vilket ska drickas ur keramikmuggen. Den i form av en urna.

Se även recept

hej och hej då

fullmåne bokeh

Jag tror att det var en bra, men ändå lapptäckig, dag igår. Jag och mor åkte in till stan med planen att ta oss till nationalmuseum och sedan till ett sushi-ställe. När vi sedan vandrar förbi slottet uttryckte jag en del av min frustration över att jag aldrig varit där inne, varpå vi gjorde en 180graders sväng och skyndade oss till 13-guidningen på slottet istället. Det var underbart. Kanske aningen för mycket folk i rörelse runt guide(gruppen) för att informationen skulle vara enkel att ta emot, men själva slottet... Eller åtminstone den delen vi fick se, det var helt otroligt. Konst och vackert och konst igen överallt. I love it. Stora vackra porträtt överallt. Gyllene änglar i taket. Gobelänger på väggarna. Utsnidade ekdörrar. Då guiden påpekade att inspirationen till det »nya« slottet tre kronor kom från Versailles blir jag ännu mer bestämd över att jag ska tillbaka till Paris - och göra ett ordentligt besök till Versailles! However. Andra besökta slottet på en vecka, and I'm loving it!

Senare mötte jag upp ottero, och vi spenderade kvällen med Yellow Submarine-filmen, Jesus Christ Superstar och lite Pink Floyd. I like even more. När jag skulle följa henom till bussen senare på kvällen insåg jag att det var fullmåne ute, varpå jag laddade upp med stativ för lite nattfoto när jag kom tillbaka. Dock hade månen delvis hunnit försvinna nedanför trädtopparna då.

Idag är det roadtrip mot Vimmerby som gäller. Moder, jag, ZirCular och morfar ska till morfars barndomstrakter. Det kommer bl a involvera en nostalgitripp till Astrid Lindgrens värld vilket jag ser mycket fram emot. Härligt härligt.

fullmåne

trying my best not to forget

syrran

Gårkvällen var sjuklig då jag inte kröp till korgs förrän alldeles för sent, och ändå då inte kunde somna tillfredsställande snabbt. Dels var det Kelso som störde, och dels var det en stor del av mig som sa somna inte, att vakna är förjävligt. Det sistnämnda var också anledningen till att jag inte gick och la mig ordentligt in the first place. However. Min poäng är att det var tämligen smärtsamt att stå på benen strax innan nio imorse. På något sätt gick det hela ändå riktigt bra.

syster och mor i parken

Hela familjen var på superhumör och vi hade jätteroligt. Jag klättrade i träd i slottsparken som hängde över vattnet, utan att ha något att hålla i mig, vilket var nervkittlande och spännande. På slottet gick vi en guidad tur, vilken var super. Guiden var väldigt kunnig, la in lagom mycket ironi på helt rätt ställen och försökte gå i väldigt lustiga klackskor. Totalintrycket var hänförande. Slottet inkluderat, då. Dock fick jag alldeles för många flashbacks från när jag varit i kvava gamla byggnader och guiden berättat lite för detaljerat om olika dödsfall etc och jag svimmat. Alltså kände jag mig yr och orolig under större delen av vandringen, men det gick fint. Det var mest bara irriterande.

änder

Efter att ha kollat in slottet (jag ÄLSKAR det) och omgivningen letade vi upp ett ställe att äta lunchmiddag. Jag, som nybliven deltidsvegetarian, upptäckte snart att någon sådan föda inte bodde på menyn. Aningen småsur beställde jag in en »tomatig fiskgryta med aioli och vitlöksbröd« vilken serverades med scampi (fasiken) och tretton ton kryddor (what the fuck?). Jag är tämligen känslig för kryddstarkt (syrran brukar skämta och säga att jag tycker att pannkakor är för starkt), vilket gjorde min måltid mindre angenäm. Dock var vitlöksbrödet superbt!

vykort

Slutligen kunde jag inte låta bli att köpa några vykort med bilder inifrån slottet, och ett med ett porträtt av Gustav III.

Hela dagen var väldigt trevlig. Fastän jag sovit så lite blev jag aldrig utmattad förutom då jag satte mig i bilen och slocknade på hemvägen. Efter en dag av svensk (kultur)historia och massor av foto med ett tillfälligt lånat vidvinkelobjektiv känner jag mig nöjd. Fast lite ont i magen kanske jag har?

återigen, where the rain won't hurt

löv i fönster

Dagen har varit doppad i grå vattenfärg. Då natten kantades av mardrömmar, spökliknande skepnaden och en evig flykt låg jag länge och stirrade rakt ut innan jag kom mig för att rulla ner från sängen. Resten av dagen har jag föga förvånande tillbringat mycket tid med att mer eller mindre lyssna klart på den tredje delen av Stieg Larssons Millenium-trilogi, Luftslottet som sprängdes. Innan jag åkte hemifrån ZirCular i morse fick hen mig dock att lova att jag skulle gå en promenad. Before dark, so to speak.

gula fötter

Jag drog med mig mor ut, vilket visade sig vara ett smart drag. Hen var på bra humör, och min kreativitet fick sig en spark i baken av att jag hade lånat med mig ZirCulars 28 mm m42-objektiv. Jag tog ett annorlunda självporträtt och njöt av det vida synfältet. Sedan fick jag min favoriträtt till middag, nämligen gravad lax. Min vegetarianism har bytt regler till att jag är konstant vegetarian med vissa undantag. Typ att jag får äta sådant jag tycker är rejält gott vid mindre frekventa tillfällen. Dock är nötkött nästan helt förbjudet. Det var aningen krångligt att hålla reda på vilken dag i ordningen det var. Är jag vegetarian idag?

Imorgon ska hela familjen ta sig till Mariefred där vi ska besöka mitt absoluta favoritslott i Sverige, Gripsholm. Vi har redan varit där vid ett flertal tillfällen men det senaste var för så många år sedan att detaljerna har börjat försvinna. Jag älskar Gustav IIIs teater och alla de hundratusentals (?) porträtten på väggarna. Just den delen tror jag Tuss skulle gilla.

mamma

Vädret är ett monster som böljar fram och tillbaka utanför mitt fönster. Jag bävar för den stund då jag ska kliva utanför dörren. I dagarna pågår ett projekt med att stöka undan på mitt rum och finna bättre lösningar för förvaring. Som det är nu har jag små högar lite här och var som jag försöker göra så dekorativa som möjligt, vilket inte är direkt lätt. Hur som helst. Det regnar oavbrutet. Mitt huvud dunkar. Jag får ensam tampas med syrrans hormonflöde. Life's a bitch.

tjingelingeling nu tåget går...

Eftersom i förrgår slutade med att jag kom hem halv fyra med alkohol kvar i kroppen var det inte en pigg meisgreece som vaknade igår för att ta sig in till prideparaden. Det var snarare en person med orolig mage och med en känsla av matthet och trötthet. Dock var jag inte sen att ta mig i kragen och väcka ZirCular och slänga i mig yoghurt och citrusfrukter. Sånt ska vara bra har jag hört.

destination queer

Väl inne i stan konstaterade vi att det regnade djävulskt mycket och att jag var dum i huvudet som inte tagit med ett paraply. Dessutom befann det sig väldigt mycket människor runt Södermalmstorg/Götgatan/Hornsgatan, vilket gjorde det lite svårt att hitta ett ställe att inta föda innan tågets förbipasserande. När detta sedan var åtgärdat ställde vi oss för att vänta, vilket var aningen långtråkigt men ändå helt godkänt då det alla var på toppenhumör och stämningen hette folkfest.

ängel och djävul

Vi stod en bit in på Hornsgatan, rätt långt fram. När tåget väl kom visade det sig vara ett knepigt ställe att fota ifrån, men några helt okej bilder fick jag ändå. Det jobbigaste var att det var nästintill omöjligt att få bilder på personerna framifrån om det inte vände sig 90 grader mot publiken, vilket de självklart inte alltid gjorde. Efter ett tag sprang vi dock över gatan dit det var mindre folktomt och man kunde stå inklämd under bulan på Hornsgatan där det också fanns en bit trottoar. Själva paraden var helt fantatisk med färg och glitter så långt ögat nådde. Jag kunde inte sluta dansa och klappa takten till musiken som varierade allteftersom fler ekipage for förbi.

skylt

Något som dock gjorde mig mindre glad när ett gäng klädda i ljusblått helt plötsligt täckte mitt synfält. Jag älskar alliansen, så jag slutade fota. Efter att paraden avverkat alla riksdagspartier och ett antal kända politiker kunde jag något skadeglatt konstatera att Kristdemokraterna inte närvarat. Det var egentligen inte ett dugg förvånande, men ändå en skön bekräftelse. Många plakat var helt underbart formulerade (se ovan) och det fanns en del inslag i tåget som liknade en demonstration. När det hela var över kände jag mig väldigt glad över att jag släpat mig ur sängen och tagit mig dit. Det hela var väldigt mysigt, trots regnet. Det störde mig bara på så sätt att jag efter ett tag la ner kameran för att skydda den. Det blev alltså inte lika mycket fotat som det kunde blivit vid uppehåll.

På väg tillbaka mot Slussen lyckades jag upptäcka både en D700 och en D300, förhoppningsvis mina framtida kompanjoner, i vimlet. Det gjorde mig lite glad och aningen avundsjuk. Hur som helst. Mitt totalintryck av tillställningen är positivt. Jag kommer helt klart vara där nästa år igen.

hair blown in an open car

skivor

Hej. Idag har jag städat, lyssnat på musik och nästan blivit klart med boken. Jag vaknade tidigt och åt paj med lite grönsaker till lunch. Det är soligt ute men hängmattan står ändå fortfarande inlåst i friggeboden. Snart kommer ZirCular hem från jobbet, och då blir det matlagning och tvätt. Jag är jättesugen på drinkar. Särskilt white russians och cosmopolitan. Någon? Hej då.

PS. Dessa vackra album låg i brevlådan i morse. Det känns fint.

heartattack in a layby

fotoalbum

Jag börjar bli rikligt trött. Klockan är 25:41 men Flickan som lekte med elden är alldeles för spännande för att släppa just nu. Det är liksom inte ett diskuterbart alternativ. Jag är fast. Jag är addicted. Jag är heartattack in a layby.

Det är väldigt skönt att på ett sätt inte göra någonting, men å andra sidan började ms röj bli olidligt för några timmar sedan. Ja, kalla mig tragisk, men det är vad jag ägnat mig åt hela dagen. Röj och några enstaka Sex and the City-avsnitt när jag intagit föda och chokladbollar. Diskmaskinen ska tömmas och diskbänken röjas upp, vilket jag lämnar till morgondagen. Dock tog jag tag i mig och började fylla i de sista luckorna i morfars album för ett tag sedan. Nu är det helt färdigt, bortsett från att en omslagsbild och titel ska fästas på framsidan. Jag är rätt nöjd. Det blev mycket bättre än jag förut föreställt mig.

Godnatt nu. Kanske.

vattendroppar

Jag gillar hur Porcupine Tree inte är rädda för att skriva låtar, texter och melodier, som är snarlika varandra. Det är Trains vars stick återkommer på ett annat sätt i Sentimental vars titel, text och stämning är a och o i Normal. Tre låtar från tre album eller EPs. Och att alla låtar sedan är super gör att hela saken känns mer genial, självklar.

ms röj

anteckningsbok

Gårdagen bestod mycket av hoppande hit och dit. Det mesta frivilligt, men en del för att finnas till i nöd och inte bara i lust, så att säga. Det bästa var när jag, ZirCular och mor gick ner till sjön för ett dopp under den sena, heta eftermiddagen. Det var ljuvligt. Vattnet har hunnit bli tillräckligt varmt för att det ska vara njutbart att ligga i en längre stund. Lagom till middagsbestyren kom också far hem från Italien, där hen deltagit i en slags musiklärarkonferens. Det lät som om hen hade haft trevligt. Och så hade hen med underbara anteckningsböcker till mig och syrran, vilka jag direkt blev förälskad i.

Jag sitter inne hela dagen idag och lyssnar på boken och spelar ms röj (som det kanske heter på svenska), ett utav de roligare logiska utmaningarna jag utsatt mig för. Det känns ungefär som sudoku: illamående men omöjligt att avsluta. Annars tänker jag mest på att jag vill fota pridetåget. Någon som vet när och vart i stan det är?

födelsedag, fika och sommarvärme

maltes födelsedagskalas

Bilder från Maltes födelsedagskalas. Det är mysigt med bokstavskex, och det var länge sedan jag stötte på några. Hur som helst satt vi i skuggan och fikade och skvallrade om släkten ett bra tag, vilket ju är lite mysigt. Denna familj är liksom den enda delen av släkten som man kan skvallra om andra delar av släkten med. Vad betyder det?

malte

Ja, alltså, själva Malte sov när vi började fika. Därför sattes ljus i tårtan först efter att hen vaknat och en del av den avverkats. Det ser lite lusigt ut, men är fullt logiskt. Hen själv verkade aningen förbryllad över uppståndelsen. Sen var hen hur glad som helst resten av dagen.

veranda

Igår vaknade jag upp hemma hos ZirCular och fick prova hens nyinauktionerade objektiv, ett 28/2,8 med m42-fattning (räck upp handen ni som vet vad det betyder?!). Jag är grovt avundsjuk över det breda synfältet och börjar känna mig relativt begränsad i vardagssituationer med min 50mm. Och nej, kit-objektivet finns inte riktigt med i diskussionen. Hur som helst är denna bild representativ för morgonen och förmiddagen som spenderades i den ljumma skuggan på den lummiga altanen. Och att ha trasmattor där är hur mysigt som helst.

sommartårta

Och ja, sedan fikades det. Är det något vi är bra på så är det att fika. Dock tyckte jag att denna tårta var ovanligt tjusig.

te-servis

Väldigt mycket arvegods dimper ner i det där huset för tillfället. Varje dag provas det en ny servis eller bricka. Denna te-servis var helt i min smak och jag blev smått förälskad. Mina tankar svävade direkt iväg till framtida tebjudningar...

zircular

Idag låg jag och ZirCular på stranden och solade och badade i flera timmar. Brist på solkräm och bättre vetande gör att vi nu i efterhand mer liknar kräftor än tidigare. Dock är det detta ögonblick jag vill minnas, när solen enbart var kramgo och vattnet härligt svalkande utan att vara kyligt. På eftermiddagen tog jag mig hem och har sedan dess gjort en del bra saker som att dammsuga, städa toaletten och olja in min del av altanen. Oh yes!

För övrigt ber jag om ursäkt över dessa många och långa osammanhängande bilderbloggar. De bör upphöra nu när jag har kommit ikapp med bildredigerandet. Eller, jag hoppas att det ska bli så i alla fall. Uh, well.

potpurri

The world as I've known it. Den senaste tiden. Jag har lyssnat på Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson och redigerat i ilfart. Det enda jag inte erbjuder är bilder från själva idag, då jag befunnit mig hos min gudson och firat hens tvåårsdag. Hen var sötare än någonsin, log hela tiden och vågade för första gången hålla mig i handen. Mamma förstörde dock min utbildningsplan för henom och gav hen en tröja med ett starkt könsbundet tryck. Jag gillade det inte riktigt. Av mig fick hen ett block och kritor i alla tusentalst färger. På vägen dit tog jag dock nästan ett glädjesprång i bilen då jag upptäckte att bussarna i stan har prideflaggor fästa i fören. Det är underbart!

delfy

OST-träff. delfy i färd med att dokumentera. Jag tycker att hen passar i kattöron.

cocco

OST-träff. Cocco. Massor av folk i hens glasögon. Tror det är Job, delfy och jag.

zirculas exquisita? fötter

Artonårskalas i tisdags. Vi drog iväg på en liten promenad med sällskapets hund Herkules på kvällen. Detta är ZirCulars fötter.

reflektion

Vi tillbringade en dag vid sjön (delfy, ottero, Mikoto, ZirCular och jag) och solade, badade och grillade grönsaker och halloumi. It was so very nice. Sjön var i sitt esse.

bada

Mikoto, ottero och delfy badar. Samma dag.

zircular

Världens bästa ZirCular var väldigt söt i vattnet när jag senare på kvällen avstod från att hoppa i med de andra. Dokumentation är en väldigt bra anledning till att slippa göra saker.

Nu åker jag hem till ZirCular och hens trygghet några dagar då jag för tillfället lever i en värld av katastroftankar. Puss och godnatt.

shiny and contoured the railway winds

en kattunge kallad tova

Jag sitter med en urdrucken mugg te till höger och en obäddad säng till vänster. Jag befinner mig i slussen mellan dem: datorn. Jag har redigerat ännu några bilder, konstaterat att en av mina spontana favoritfotografer har stängt ner sin bdb för allmän beskådan, samtidigt som hen lagt upp en bild för första gången på ett halvår. Det är tråkigt. Alla fina bilder jag brukade studera under mindre livfulla stunder av mitt liv är nu out of reach. Det är tråkigt.

Jag och cocco tog en promenix, nu på kvällskvisten, trots att mitt knä gör ont när det böjs på ett sätt som inte anstår någon yngre än fyrtioplus. Vi avslutade med att bada nakna i den lilla sjön. Himlen var klarblå, beströdd med försiktiga stjärnljus. Förtjusande. Att bada naken på natten, medans man för de mest introverta (ja, introverta) konversationer är något av det mest fiffiga jag varit med om. Något av det bästa.

Och ja, jag kunde inte hålla mig utan laddade direkt ned Stieg Larssons Flickan som lekte med elden efter att jag insett att föregående bok var slut. Nu har jag massor av talbokstimmar att leka bort tillsammans med bildredigering, minröjaren (som jag 1. börjar bli rätt bra på och som 2. är roligare än man tror) och inoljning av altanen. Godnatt.

and in this way wish away each day

syster på gunga

Vädret idag är minst lika fint som igår, men ännu har jag bara satt foten utanför dörren två gånger. Först när jag skulle känna på luften och senare när jag hörde Kelso ropa. Jag har redigerat bilder, lyssnat klart på Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson och ätit lunch. Nu känner jag mig redo för att byta om till bikini och slänga mig till marken. Det finns tusen saker att göra, varav åtminstone några borde vara påbörjade just nu. Igår kväll trodde jag att de skulle vara påbörjade vid det här laget. Så dåligt man kan känna sig själv. Eller snarare: så dålig självdisciplin man kan ha.