MudiMums

MudiMums-gudien ges ut av Miljöförbundet Jordens Vänner. Den kan beställas enklast från deras hemsida

Ett typiskt drag hos transnationellaföretag var länge att ha verksamheten spridd inte bara över flera olika länder utan också över flera verksamhetsfält. En typiskt kombination kan vara bekämpningsmedel, läkemedel, fröer och jordburksprodukter/livsmedel. Kemiföretaget Ciba-Geigy hade t ex i mitten av 90-talet ca 115 bolag uppdelade på dussinet verksamhetsområden i över 50 länder. Och när läkemedelsbolaget Sandoz köpte svenska Wasabröd var det ingen slump utan en typisk 80-talsaffär.

Mot slutet av 90-talet vände dock breddningstrenden. Ciba och Sandoz har visserligen blivit ännu större sedan de båda jättarna gick ihop och bildade det nya bolaget Novartis. Men samtidigt koncentrerar man verksamheten. Novartis sålde först sina svenska chips OLW och därefter i april 1999 Wasabröd enligt devisen »var och en ska ägna sig åt det den är bäst på«. Finska Huhtamäki följer exemplen. Från att ha varit ett av världens tio största godisföretag har man valt att sälja ut hela sin godisdivision Leaf och koncentrera sig på sin förpackningsverksamhet. Castle & Cook har inte sålt, men delat upp sin verksamhet och renodlat livsmedelshanteringen i bolaget Dole som handlar med konserver och färsk frukt över hela världen. Vad denna trend eventuellt leder till i form av t ex uppdelning av marknaderna är ännu osäkert.

Vad som inte är osäkert är att de transnationella företagen har makt och de utövar makt. I länderna de verkar i och i internationella sammanslutningar som FN och EU. Medan folkrörelserna hade ca 50 anställda i Bryssel i mitten av 90-talet hade industrin, där de transnationella företagen givetvis dominerar, ca 10 000 lobbyister på plats. Inom FN-kommissionen Codex Alimentarius som ger riktlinjer för bl a säkerhetskrav på livsmedel har de transnationella företagen fått stort utrymme i kommiteer och sessioner.

Ett område där de transnationella bolagen utövar sin makt är i bio- och gentekniken. Genom sina enorma resurser har de transnationella företagen haft möjlighet att bedriva gentekniskt utvecklingsarbete och framförallt driva igenom att tekniken verkligen börjat användas. Den genmanipulerade maten börjar dyka upp omkring oss. Det går måhända att aktivt undvika hybridtomater på burk, men det är svårare att värja sig från sojan som finns med som ingrediens i många sammansatta livsmedel och som används i djurfoder.

Aer då allt som transnationella företag gör och rör vid ont? Nej, naturligtvis inte. På samma sätt som det finns grader av transnationellt skiljer sig dessa företag åt. Det är inte så enkelt att dela in världen i svårt och vitt, att små privatägda företag alltid är goda och stora alltid onda. Det är inte så att produkterna från det stora bolagets många fabriker självklart är »sämre« eller onyttigare. Det finns ingen anledning att hävda att småföretagare har ädlare syften än det att tjäna pengar. Lönsamhetsivern har alla företagare gemensamt. Det finns åtskilliga exempel i modern tid på hur små företag både ägnat sig åt både miljövidrig verksamhet och undermålig personalpolitik. Den fackligt aktive som utsätts för repressalier av sin »brukspatron« kan vara minst lika utsatt som arbetaren i en koncernägd megaindustri.

Men naturligtvis riskerar konsekvenserna för hänsynslöst maktutövandet bli större för ett företag som har 300 000 anställda och omsätter 315 miljarder kronor om året än för det som är bara hundratusendelen så stort.

Några transnationella företag

Nestle, med huvudkontor i Schweiz, har kommit att bli den klassiska boven på multisarenan. Den som alla känner till, även om det kan vara svårt att hålla ordning på vilka produkter som tillverkas i bolagets namn. Nestle är det tredje största av världens livsmedelsföretag och säljer nära hälften av all barnmat. Går man in på Nestles hemsida på nätet får man sig till livs den rörande historien om den lilla bäbisen som räddades till livet av den första modersmjölksersättningen. Man får också veta hur Nestle kontinuerligt diskuterar med WHO om just modersmjölksersättningar.

Allt är naturligtvis sant - det är bara det att det finns olika sidor av sanningen. Säkert blev barnet räddat och alldeles säkert är att mjölkersättningen i olika situationer har räddat livet på barn. Men samtidigt som liv räddats har liv och hälsa spillts under Nestles (och andra tillverkares) hänsynslösa marknadsföring av modersmjölksersättningen. Diskussionerna man hänvisar till är förhandlingar som kontinuerligt förts för att få Nestle att rätta sig efter WHOs regler och rekommendationer om marknadsföring, den sk WHO-koden. Under en period på 80-talet avblåstes den bojkott mot Nestles produkter som initierats av kvinno- och konsumentorganisationer eftersom bolaget tycktes acceptera åtminstone vissa villkor - men den återupptogs några år senare när det visade sig att Nestle fortsatt bryta mot koden.

En annan sida av sannigen är att Nestle är ett av de få transnationella företag som accepterar regelbundna internationella överläggningar med den facklinga organisationen IUL. Detta är annars ett typsiskt multisproblem - man uppträder själv på en internationell arena men vägrar se facket som annat än en lokal företeelse. Finska Huhtamäki, tills nyligen ägare av Leaf tillhör t ex dem som inte vill acceptera ett internationellt fack. Huhtamäki är inte en av de stora transnationella aktörerna men ett framganagsrikt multinationellt företag med verksamhet i över 30 länder.

Unilever har inte gjort sig känt för några stora enskilda miljöskandaler, men som en av de största aktörerna i den internationella tehandeln (Liptons ägs av Unilever) står bolaget för en betydande del av de ekologiska problem som teodlingen orsakar i syd. Förutom det gamla vanliga med att de stora vinsterna hamnar i bolgäts stora fickor i stället för hos dem som äger och brukar jorden. Unilever är giganten inom världens dagligvarusektor, stora inte bara på livsmedel utan också pa alla möjliga kemisk-tekniska produkter.

Unilevers produkter tillhör de svåraste för konsumenten att identifiera eftersom namnet Unilever sällan eller aldrig syns. Det gör det svårt att t ex bedriva internationella bojkotter mot bolaget. I Sverige är Van den Bergh Food den bästa ledtråden på produkter som Lätta, Milda, GB-glass och Blå Band. Bolaget har två huvudkontor, ett i London ett i Amsterdam.

I Europa är Unilever »föregångare« på ormrådet nedläggningar, massuppsägningar och rationaliseringar - och megafabriker - inom alla sina verksamhetsområden.

Philip Morris är en annan av de mer brutala aktörerna. Från huvudkontoret i New York utövas en stenhård press på Marabous fabrik i Upplands Väsby för att driva upp tempot. Den svenska arbetsledningen står maktlösa och fackliga företrädare hindras aktivt från att träffa kollegor i andra länder. Philip Morris har annars gjort sig mest känd för att ligga i fejd med bl a WHO för att man inte ägnar sig tillräckligt åt rökinformation bland minderåriga. Förtaget har aktvit arbetat mot höjda tobaksskatter i USA och mot restriktioner för marknadsföringen av tobak. WHO har också anklagat de stora tobaksbolagen för att uppmuntra bönder i tredje världen att odla tobak i stället för mat.

Andra klassiker på den svenska och transnationella arenan är Del Monte vars karaktäristiska gröna burkar syns över hela världen och som många förmodlingen bojkottar av gammal vana sedan bojkott av sydafrikanska produkter var en självklarhet och Del Montes produkter kunde misstänkas komma därifrån. Del Monte lever genom sin speciella inriktning på konserverade sydfrukter upp till bilden av det transnationellaföretaget som utsugare av tredje världens jordar för att sälja »lyxvaror« till oss i nord. Gift- och miljöskandaler finns med på meritlistan t ex från Filippinerna.

Coca-Cola är ett annat symbolbolag fö transnationell verksamhet. Få produkter har väll varit så mytomspunna som just den bruna drycken - och få har varit utsatta för så ivriga försök till efterapning. Så sent som 1999 publiceras i svenska media den sedan länge väl kända uppgiften att koffeinet i drycken är vanebildande... aeven om man måste komma upp i ansenliga mängder läskedryck jämfört med vannligt kaffe. Förmodligen är dock sockret i Coca-Cola och sötningsmedlen i light-varianten - liksom i andra läskedrycker - det största hotet mot den allmänna folkhälsan i den rika världen. När felnäringen som läskekonsumtionen bidrar till drabbar tredje världen slår den dock hardare än i den överviktiga västvärlden. Det tycks obegripligt att mödrar ger sina spädbarn Fanta i stället för både modersmjölk och de ersättningar som finns att tillgå - men man måste tro på rapporterna om undernärda barn i afrikanska länder som mattats just så. Kanske inte ens i all välmening utan för att de var det som fanns att tillgå till överkomligt pris! För marknadsföring är ju Coca-Cola »starka« sida - ingen har lycktas föra ut den amerikanska livsstilen så kraftfullt över världen som just det bolaget. Inget transnationellt företag har heller så många mord på fackliga företrädare på sitt samvete - åtminstone inte officiellt.

Nya transnationella företag dyker upp genom nya sammanslagningar och köp av varandras aktiemajoriteter. En ny hittils ganska anonym jätte är Diagero. Det finns idag inget annat känt elakt att säga om detta bolag än att det gjort den irländska pinten transnationell. Det har blivit ett vanligt fenomen att alkoholprodukter med klart nationell anknytning i själva verket ägs av ett transnationellt företag. Diageo har sitt huvudkontor i London och rankar sig sälv som nummer nio av världens ledande företag på knosumentprodukter, strax efter konkurenten McDonalds. Burger King är ett av huvudnamnen på märkeslistan. Andra i Sverige kända produkter från Diageo är Guiness porter och Killkenny öl, Häagen-Dazs glass, Green Giant's konserverade grönsaker och Old El Paso's mexikanska mat. En rad kända spritsorter som Johnnie Walker, Gordon's och Smirnoff hör också till bolaget.

Svensk livsmedelsindustri

Under de senaste 20 åren har transnationella bolag tagit över mer och mer av den svenska livsmedelsindustrin. 35 procent av de svenska livsmedelsarbetarna är anställda av sådana företag. Välkända svenska märken som Marabou, Felix och Findus är alla utlandsägda. Det kan göra det svårt för den som vill sortera bort »multismaten« ur vardagslivet. Men också lätt om man lever efter devisen »undvik allt som låter välbekant«. Eller vad sägs om Kalles kaviar och Ballerinakex (Orkla), Milda margarin och GB-glass (Unilever), Estrellachips och Dajm (Philip Morris)?

Om samma ägarförhållanden gäller när du läser det här häftet är dock osäkert! Det sker för tillfället många affärer mellan storbolagen. Wasabröd köptes häromåret av den italienska pastajätten Barilla. Holländska CSM köpte Leaf där Ahlgrens med bl a Läkerol och Sega Bilar ingår. Den allra största affären var dock när Nestle sålde Findus konservfabrik till investmentbolaget EQT. EQT är ett nytt bolag med Wallenbergsmiljöner i ryggen, delvis placerat på ön Guernsey. Findus barnmat tillverkas fortfarande för Nestle.

Både CSM och EQT har visat klassiskt multisbeteende. CSM köpte 1997 godisföretaget Malaco i Malmö. Strax efter köpet av Leaf 1999 bestämde man sig för att lägga ned fabriken i Malmö och flytta tillverkningen till Danmark. EQT köpte Våsan Baking där anrika Siljans Knäcka ingår. En månad efter köpet beslutades om nedläggning av fabriken i Rättvik.

En relativt ny företeelse som gör det ännu svårare att hålla reda på vem som äger vad är att de stora bolagen blir mer och mer inflätade i varandra genom olika allianser. Alla ägarbyten och allianser till trots så är dock fortfarande större delen av den svenska livsmedelsindustrin just svenskägd. Huvudkontoren för företagens verksamhet ligger i de flesta fall i Sverige. Det är de stora koncernerna som dominerar och störst och mest dominerande över den svenska maten är lantbrukskooperationen. Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, är en sammanslagning av 120 000 bönder indelad i ca 80 ekonomiska föreningar och dotterföretag i 16 brancher. Kött, mejeri och spannmål - i alla led i produktionen - är de de tre stora livsmedelsgrenarna hos bondekooperationen.

Mejeriföreningar

Inom mejeribranschen är bondekooperationen totalt dominerande; 99,7 procent av all mjölkinvägning i landet går genom Mejerindustriernas förening. Att köpa mjölk, smör och Bregott är alltså att köpa svenskägt, svenskodlat och svenskförädlat - jämfört med att köpa Lätta och Milda (Unilever) eller Carlshamns (CVS Capital, amerikanskt investmentbolag).

Det finns åtta regionala mejeriföreningar. I särklass störst är mellansvenska Arla.

Mejeribranschen har under decennier varit hårt utsatt för nedläggningar. Det innebär att både råvaror och färdiga produkter fraktas långt och det innebär också att i stort sett all produktion hos Arla sker i stordrift. Det gäller även mat som egentligen inte lämpar sig för stordrift för att bli riktigt bra - t.ex. ost. Många små och lönsamma ysterier har lagts ned när produktionen koncentrerats. De små ysteriernas smakrika ostar har försvunnit - kvar har blivit de utslätade produkter som finns färdigförpackade i kyldiskarna.

Arla har som alla livsmedelskoncerner med självaktning ett brett internationellt nätverk där även transnationella företag ingår. Arla samarbetar sålunda med mejeriorganisationer i och utanför Norden, har etablerat verksamheter i andra länder och är delägare i flera andra bolag med verksamhet i andra länder. Export sker till flera länder i Europa men också till USA och Asien. I Sverige är det Arla som saluför juice från Del Monte.

Arlas internationella affärsverksamhet are såpass omfattande att utöver huvudkontoret i Stockholm har Arla International kontor i Finland, Norge, Estland och Tyskland.

Bilden av ett klassiskt, om än relativt litet, multinationellt företag börja skymta fram. Lägger man därtill Arlas breda sortiment blir bliden tydligare. Till det traditionella mejerisortimentet har lagts bl a »hälsesortiment« via Friggs som ingår i Semper som i sin tur ingår i Arlakoncernen. På ingen av Friggs produkter framgår dock denna anknytning, vilket inte heller är ett helt ovanligt grepp bland transnationella företag.

Aeven Functional Foods finns numera under Arlas vingar via delägarskap i Scandiary. Functional foods är mat som påstås ha vissa medicinska egenskaper och vars värde diskuteras ivrigt av både myndigheter och konsumentorganisationer.

Kött, ägg och bröd

En stor del av bondekooperationens köttproduktion är samlad i bolaget Swedish Meat, ett företag som ironiskt kallats en koloss på grisfötter. Koncentration och effektivisering har varit honnörsord för bondekopperationens kött- och charkproduktion. Nedläggningar, sammanslagningar och rationaliseringar kan enklast stavas stordrift. Scan är det vanligaste varumärket på bondekooperationens charkprodukter.

Aeven höns- och äggproducenterna inom bondekooperationen har sina särskilda föreningar. Inom de leden finns både storproduktion i djurfabriker och mer ekologiskt inriktad hantering.

Böndernas kvarn- och bageriverksamhet är huvudsakligen samlad i Cerealia-koncernen. Liksom Arla har Cerealia tydliga internationella ambitioner. Förutom i Sverige har koncernen anläggningar i flera nordiska länder, Tyskland, Polen och Lettland. »Östersjömarknaden är vår hemmamarknad«. Kända varumärken är Skogaholms, Kungsörnen, Axa. Mycket av produktionen sker i stordrift - men koncernen är mån om att hålla en hög miljöproil. Ett av de senaste förvärven är det ekologiskt inriktade kvarnföretaget Dräbaks i Danmark.

Aeven om bondekooperationen präglas av stordrift och stundtals visar multinationella ambitioner så är skillnaderna stora jämfört med de stora bolagen. Genom det kooperativa systemet är ägandet stadigt förankrat hos de svenska bönderna. Makten kan inte koncentreras till ett fåtal stora aktieägare. De svenska bönderna torde ha ett starkt intresse av att ha kvar sin livsmedelsproduktion i Sverige och inte likt ett äkta transnationellt företag flytta runt produktionen mellan länder där det för tillfället ges bäst avkastning eller gäller gynnsammast miljölagstiftning. Men alldeles säker kan man förstås inte vara.

Ett problem för bondekooperationen är naturligtvis också att å ena sidan ha ambitionen att få ut så mycket som möjligt för sina råvaror - samtidigt som man ska konkurrera i en förädlingsindustri som vill ha så billiga råvaror som möjligt.

Norsk jätte

Orkla är det transnationella företag som tagit sig längst in på den svenska livsmedelsmarknaden, det är den näst största ägaren av »svenska livsmedel«. Dominerande ägare är norska försäkringsbolaget Storebrand och Folketrygfonden men 45 procent av aktierna ägs av Chase Manhattan, Morgan Guaranty Trust och Merryl Lynch International. Orkla äger inte bara Pripps, Felix, Abba, Önos, Bob, Ekströms, Göteborgs Kex utan är också stora delägare i t ex Lindex och Helly Hansen. Ett varumärke från Orkla som börjat dyka upp alltmer i livsmedelsbutikerna är Stabburet som tillverkar charkprodukter och färdigmat.

Det finns inga kända skandaler att avslöja om Orkla. Annat än att det är lika väl etablerat i den transnationella världen som i den svenska livsmedelsbutiken. Orkla samarbetar med flera andra bolag. Den senaste kopplingen till svenska livsmedel skedde när Chips Abp köpte Topp i Brålanda. Bolaget har säte på Åland men Orkla äger nära 20 procent av aktierna.

Grossisternas mat

Hur är det då, kan man undra, med KF som av tradition uppfattats som något »gott och svenskt« icke minst på grund av ägarförhållanderna där det mesta kom från KF:s egna företag men också för att varorna uppfattades som producerade på svenska relativt små fabriker. Idag är nästan alla gamla konsumfabriker utsålda. Juvelbagerierna såldes nyss till danska Schulstad och kvarnen i Göteborg är nedlagd. Bara KF i Värmland har kvar sitt eget bageri och en charkfabrik.

Långt innan utförsäljningen av den egna livsmedelsindustrin startade ägnade sig dock KF åt att hämta produkter från andra leverantörer. Blåvita digistivekex kunde redan för tio år sedan spåras tilll en stor engelsk kakfabrik. Idag är det ännu svårare att spåra KF-varor, dels p g a bristen på egna fabriker, dels för att just KF är mycket återhållsamma med att lämna ut namnet på sina leverantörer. Leverantören är en affärshemlighet menar KF.

Inte bara KF utan även de två andra stora grossisterna ICA och Dagab håller sig med egna varumärken. Man ska dock inte heller här förledas att tro att det bakom varje »svenskt« namn döljer sig en liten välskött svensk livsmedelsfabrik. Varken ICA eller Dagab äger någon egen tillverkningsindustri. Råvaror hämtas naturligtvis där det är nödvändigt från andra länder och förädlingen sker både i Sverige och utanför landets gränser.

Dagab, ICA och KF har t ex alla tagit fram egna krispiga musliblandningar; Eldorados Crunchy, Ica-handlarnas Crunchy och Signums Frusli. Men visar det sig, alla tre kommer från samma företag! Alla blandnigarna, utom en variant, tillverkas på samma fabrik i Holland. Företaget heter Dailycer, har fabriker i Holland, England och Frankrike och ägs av en stor holländsk koncern som heter Koninklijke BolsWessanen nv. Totalt står företaget för ca tio procent av den europeiska frukostflingemarknaden men specialiteten är just sk crunchy där man med hjälp av 50-talet olika recept täcker uppåt hälften av marknaden i Europa! Kanske kan man förstå att KF inte har lust att skylta utåt med den massleverantören på sin utvalda »kvalitetsprodukt« - även om det inte finnss något att klandra vad gäller just kvaliteten. Jämn och lagom god kvalitet är vad stora livsmedelsföretag brukar måna om! Både i svenska fabriker och i de riktigt stora kontinentala megafabrikerna. (Exemplet med muslin ovan är hämtat från en artikel av Gunnar Brulin i Mål och Medel 12/98).

ICA ägs av ICA-handlarna och norska Hakongruppen. Dagab ingår i den nya koncernen Axfood som i sin tur är endel av Axel Johnson AB. Axfoodbutiker är Vivo, Hemköp m fl. Axel Johnson och KF ägde för övrigt tillsammans den stora fruktimportören Saba. Härom året såldes 60 procent av företaget till amerikanska Dole som är störst i världen på färsk frukt och som också har en betydande konservindustri. Dole verkar i mer än 90 länder och räknar i och med köpet att utvidga sin europamarknad på frukt och blommor väsentligt. Det blir intressant att se hur Sabas beslut från mitten av 90-talet om att inte ta in genmanipulerade produkter annat än om konsumenterna uttryckligen begär detta står sig i den nya transnationella ägarformen!

Nya bolagsformer

Ett annat inslag på den svenska livsmedelsmarknaden är de svenska holdingbolagen med registrering utomlands. Ett exempel Sveriges största privatägda bageri Pågens AB med bl a bagerierna Pågens, Påls och Lockarps som är registrerat i Holland.

Spendrups är näst störst på öl och läsk i Sverige och av det lilla familjeföretaget har det blivit ett holdingbolag med registrering i Liechtenstein. Det är Spendrups som sedan mitten av 80-talet haft licens för Pepsicola i Sverige.

Ett relativt nytt inslag är investmentbolagen, både svenska och utländska. EQT är redan nämnt men där finns också Carlshamns med sina hårt marknadsförda svenska mejeriprodukter som till 67 procent ägs av amerikanska CVC Capital. Och där finns svenska Spira Invest som handlat med livsmedelsföretag i en fart som är svår att hänga med i. Så har man t ex sålt sin del av Falcon bryggerier vilket i sin tur innebär att det bryggeriet fått sin ägarmajoritet förlagd till den multinationella bryggerijätten Carlsberg. Falcon äger tillsammans med Coca-Cola ett bolag som står för distributionen av båda företagens drycker i Sverige. Falcon har förstås som alla de stora bryggerierna också licensförsäljning av kända utländska märken.

Privatägt

Vad finns det då kvar, när tränsnationella bolag, koncerner och investmentbolag tagit sitt. Ja, inte är det mycket. Livsmedelsarbetareförbundet har gjort bedömmningen att bara 10 procent av deras medlemmar arbetar på företag utanför »de stora«. Branscherna är skiftande. Där finns saft och sylt som Björnekulla, Brunneby och Swed Jam, många mindre och halvstora bagerier, styckningsföretag, fortfarande några spisbrödsfabriker, ett stort antal bryggerier med åbro och Kopparbergs som de mest kända. Med mera. En del, som Björnekulla, Polarbröd och »flingfabriken« Frebaco säljer sina produkter över hela landet, andra ägnar sig bara åt en lokal marknad.

Ibland kan det vara mycket svårt att via varornas etiketter förstå varifrån de egentligen kommer och vem som auger. Ibland står t ex bara vem som är svensk importör. Det är inte bara stora företag som ger kryptisk information. Oftast står det dock något telefonnummer dit man kan vända sig. Ring och fråga vem som egentligen äger företaget!

Bojkott ett vapen

Det går att ge hur mycket förnuftiga, förnumstiga och moralistiska råd som helst kring konsumtion och livsstilar. Samtidigt tycker nog många av oss att införskaffandet av föda inte får ta upp en alltför stor del av ens liv. Ingår i det införskaffandet att konsekvent undvika fördigmat och halvfabrikat som just ofta kommer från de stora bolagen och bara köpa rena råvaror så finns snart ingen tid över till annat än maten. Det tar ju en del tid att sopsortera, att vika ihop sina förpackningar för att de ska passa in i de pyttesmå springorna i återvinningsbehållarna, diska sina burkar och sköta sin kompost också.

Det bästa rådet är nog att handla, med eller utan MudiMumsguide, med förnuft. Välj bort det du tycker är lättast att avstå ifrån - men spring inte benen av dig efter alternativ till det som du faktiskt tycker är viktigt att få äta. Historien om mannen som andfådd kom in i kvartersbutiken och talade om att han kört runt i sin bil till fem olika butiker för att hitta ekologisk grädde är tyvärr fullständigt sann!

Den privata bojkotten av ett visst märke kan visst ge sitt strå till sacken - men stärker kanske framförallt den egna moralen. De ritkigt verknigsfulla bojkotterna och kampanjerna är de som sker oganiserat av många tillsammans. När det gäller transnationella företag är det framförallt de internationella kampanjerna som kan ge resultat. Det bästa exemplet är de Coca-Cola bojoktter som genomfördes under 80-talet för att förmå bolaget agera mot förhallanderna vid en fabrik i Guatemala. Fackliga organisationer runt hela världen stödda av andra folkrörelser deltog i de väl förberedda bojkotterna. Under två dagar i april 1980 gick det i stort sett inte att köpa eller beställa in en cola i Sverige. Coca-Cola kände sig pressade att aggera då, men hade kanske inte väntat sig att det skulle finnas förnyad kraft i rörelsen fyra år senare. Det fanns det. 1984 ställde återigen folkrörelser runt hela världen upp för bryggeriarbetarna i Guatemala och världsbolaget fick återigen känna på vad en samlad opinion innebär.

Den »evighetslånga« bojkotten mot Nestles produkter sägs ha minskat försäljningen av t ex Nescafe. Sådana siffror är förstås svåra att uppskatta - det troligaste är väl att försäljningen inte ökat i den takt den kunnat göra utan bojkott. Och frågan är vad en tidsbegränsad välorganiserad global bojkott av några väl utvalda Nestle-produkter skulle innebära för att skapa en kraftfull medial opinion och sätta press på företaget.

Det är naturligtvis viktigt att tänka på vad man vill få ut av en bojkott och att man utifrån det ställer kraven. Många av oss undviker säkert Wasabröd ända sedan företaget köptes av Sandoz på 80-talet. Men det gick inte att få med livsmedelsarbetarna i en bojokott som »bara« var en protest mot det utländska köpandet. De var måna om att behålla jobben i en glesbygd och det fanns inga för dem rimliga krav att samlas kring - förutom att inte lägga ned eller flytta tillverkningen. Men några sådana planer fanns inte. Förmodlingen hade det varit lättare att formulera krav på ickeköp om bonde kooperationen ägt företaget. Något att tänka på när delar av den ger sig allt längre ut på världsmarknaden!

Handla miljömärkt - med urskiljning

Miljöförbundet Jordens Vanener har inga egna kriterier för vare sig miljö eller kvalitet. De företag som hamnat på MudiMumsguidernas gröna sidor i de olika versioner som funnits sedan starten för 20 år sedan har valts ut för att de varit relativt små coh privat eller kooperativt ägda. Vi har också valt ut företag som haft en tydlig miljöprofil. Däremot har vi aldrig haft några egna kontrollinstrument för att se om det verkligen stämmer.

I den senaste guiden har vi valt att inte namnge gröna produkter utan istället ge generella råd för handlandet.

Miljöförbundet Jordens Vänners policy när det gäller livsmedel grundar sig i stor utsträckning på de krav vi formulerar inom kampanjen Rättvist miljöutrymme. Till grund för kampanjen ligger i sin tur de beräkningar som gjorts för att visa hur vi under 2000-talet ska uppnå en rättvisare fördelning och ett mer hållbart utnyttjande av jordens resurser och minska utsläppen till mark, luft och vatten. För oss i Sverige innebär bland annat en omställinng till mer vegetarisk kost och framförallt mindre griskött, mer ekologiskt odlat och närproducerat, minskad import av jordburkspordukter odlade i Syd.

I de tidigare MudiMumsguiderna under 90-talet har ett generellt råd gällt: Handla KRAV-märkt. Naturligtvis gäller rådet att välja KRAV ännu, men med viss urskiljning om du både vill följa ditt MudiMums-samvete och göra en miljöbedömning.

KRAV-märkningen av livsmedel har blivit en mycket sto rframgång. KRAV-produkter säljer, stort och brett, även om varorna kan vara något dyrare. Det visar inte minst framgången med ekologisk mjölk. Det innebär också att de transnationella företagen givit sig in i märkningsbranschen. Det finns idag åtskilliga KRAV-märkta produkter från transnationella företag på marknaden. Kaffe, kex, chips m m. KRAV-märkt är alltså inget självklart alternativ till »multismat«.

Det är naturligtvis bra att de transnationella bolagen gör miljömässigt bra produkter - även om det varit enklare att avfärda dem som »dåliga«. Det kan rent av vara så att du ställs inför en situation där den »multismaten« är den ur strikt miljösynpunkt bästa; råvaran odlad ekologiskt av svenska bönder, sedan förädlad på en fabrik med certifierat miljöledningsystem och förpackad i återvinnigsbart material, därefter transporterad på tåg några få mil till grossisten och så småningom saluförd i en mindre butik på gångavstånd från din bostad.

I bakhuvudet har du dock att någonstans långt borta begår kanske detta bolag ännu ett övergrepp mot fattiga människor och deras livsmiljö. Kanske försöker bolaget just nu, när du köper deras goda produkt stoppa regler som gynnar ett uthålligt jordbruk. Eller kanske tänker du på att en del av pengarna för varan kan gå till att betala ett PR-företag för att ta fram strategier över hur man ska få folk att välja genmanipulerad mat.

Men det kan också vara det nästan omvända. När du upptäcker att den KRAV-märkta råvaran har färdats långt över haven eller kanske genom luften till förädlingsfabriken som också ligger långt bort. Medan det faktiskt finns alternativ som är både odlade och beredda på närmare håll. Och eftersom du bestämt dig för att leva efter en rättvis miljöutrymmes-princip så vet du att transporterna är en örhört tung miljöfaktor. Om du inte kan välja efter alla dina goda syften och kunskaper så vet du i alla fall i det här fallet atn själva odlingen inte har förstört ännu ett stycke av världens jordbruksmark och att du har stött bönder som valt att arbeta för en hållbar utveckling. (läs mer i »Hur ser ett hållbart Sverige ut?« från MJV.)

Utifrån detta blir de generella råden följande:

Handla KRAV-märkt livsmedels eller biodynamiskt odlade produkter godkända och märkta av Demeterförbundet.

Handla i första hand KRAV-märkt som är närproducerat eller åtminstone producerat i Sverige.

Det finns gott om KRAV-märkta varor i butikerna. Både Konsum, ICA och Dagab har egna miljöanpassade livsmedelssortiment. Hos Konsum har de produkterna namnet Änglamark, hos ICA Sunda och hos Dagab (t ex Vivobutikerna) Fauna. I stort sett alla dessa produkter är KRAV-märkta.

Samtliga bondekooperationens mjölkproducerande mejeriföreningar har KRAV-märkt mjölk. Det kan komma från Arla eller heta t ex Ekeby. Det ena är stort, det andra betydligt mindre men ägarförhållandena är i princip desamma, nämligen svenska bönder.

Det finns små företag vars nästan hela produktion/sortiment är KRAV-märkt. Men det finns också företag, stora coh små som har egna miljöpåstaänden eller »märkningar« i sin markandsföring. Kom alltid ihåg; det är bara det officiellt godkända märket som är garantin för att produkten är miljömässigt bättre - inte företagets och eller produktens namn. Varken Änglamark eller Friggs säger någonting så länge inte Kravmärket finns med. Och företagens egna påstaänden och märkningar kontrolleras bara av företagen själva utan möjlighet till insyn.

Det finns både butiker och restauranger som är anslutna till Krav. Lättaste sättät att ta reda på vilka dessa är och vilka företag som har Kravmärket är att ga in på nätet och söka upp Kravs hemsida och ta del av den utförliga information som finns där!

Handla bröd, frukt och grönsaker som är lokalt/regionalt producerade. Håll dig i så stor utsträknning som möjligt till svenska säsongsfrukter! Än så länge bakas det bröd över hela Sverige. Ingen i norr behöver äta bröd från Skåne och ingen i söder behöver äta polarkakor av andra skäl än smaken. Svenskt bröd har varit hårt utsatt för kritik av konsumenterna. Idag är svenskt bröd i allmänhet hyggligt och det finns mycket att välja på. Det finns ingen anledning att varken köpa importerat kemikalieinpyrt tyskt »hälsobröd« eller fastna i det färdigskivade långfransketräket. Dock kan en varningsflagga höjas för att nya kemikalier börjar dyka upp i brödet framförallt från storbagerierna. Det kan t ex handla om olika typer av enzymer.

Framförallt i storstäderna vimlar det av små brödbutiker. I få av dem bakas det bröd, däremot är brödet i stort sett alltid från ett lokalt bageri. Det går alltid att kolla var brödet kommer ifrån och vad det innehåller. Fråga!

KRAV

KRAV bildades 1985 med syftet att skapa en trovärdig märkning för ekologiska livsmedel. Konstmedel och syntetiska bekämpningsmedel tillåts inte i odlingen. I den ekologiska animalieproduktionen ställs höga krav på djuretik. Fodret till djuren ska till stor del produceras på gården. Balansen mellan växtodling och djurhållning är vitkig.

Begreppet ekologisk odling är skyddat i lag och produktionen ska vara kontrollerad. KRAV är godkännt av Jordburksverket och Livsmedelsverket för att utföra kontroll av ekologisk produktion i Sverige.

När det gäller importerade produkter strävar KRAV efter att bara godkänna sådant som är kontrollerat av andra IFOAM-ackrediterade organ. IFOAM är det internationella samarbetsorganet för ekologiskt jordbruk.

Det fanns vid årsskiftet 98/99 ca 2 300 KRAV-godkända produkter.

KRAV är en ekonomisk förening med 24 medlemmar där bland andra LRF, Fältbiologerna, ICA, KF, Naturskyddsföreningen ingår. KRAV har ca 50 anställda varav 18 regionkontrollanter.

Handla lokalt odlat via Gårdsbutiker eller via de små grossister som specialiserat sig på ekologiskt odlat. Du kan gå med i en s k Spar-ring eller mer informellt gå ihop med dina grannar och köpa direkt från producent/grossist. Om Spar-ringar kan du få information via Konsument-Forum (adress längst bak i häftet). Tips på ställen att handla direkt ifrån kan du säkert få via de många grönsaksbutiker som har ekologiska varor. Telefonkatalogen och sunt fönuft är också bra hjälpmedel för att hitta rätt.

Odla själv! Det finns mer mark att bryta mellan husen i miljonprogrammet. Kolla med kommunen, hyresvärd och Hyresgästföreningen.

Köp rättvisemärkt om du vill stödja en mer rättvis fördelning av vinsten på t ex kaffe! Rättvisemärkta varor finner du i t ex världsbutikerna men också i vanliga butiker. Allra bäst är om produktenrna både har rättvise- och Kravmärke.

Minska överkonsumtionen! 20 procent av jordens befolkning gör av med 80 procent av resurserna. övervikt och felnäring är ett folkhälsoproblem. Alltmedan producenterna vill få oss att äta och dricka mer. Genom marknadsföring och genom att t ex göra förpackningarna allt större. Inte var det konsumentkrav som låg bakom de jättestora plastflaskorna med läsk!

Rättvisemärkt

Rättvisemärkningen är ett sätt att styra pengar för typiska kolonialvaror till dem som brukar jorden i stället för de transnationella bolagen och diverse mellanhänder.

Rättvisemärket finns på ca 35 olika livsmedel. Framförallt kaffe, men även te, kakaopulver, bananer och choklad från flera olika leverantörer.

Grundkraven för att få rättvisemärke är för småjordbrukare:

demokratiska organisationsformer ingen diskriminering politiskt oberönde god produktkvalitet

För anställda gäller bl a skäliga löner, rätt att organisera sig och nej till barnarbete.

I de långsiktiga målen ingår ekologiskt hållbar produktion, bättre sociala förhållanden, ökat oberönde och ökat inflytande.

Föreningen för Rättvisemärkt består av bland andra: Svenska Kyrkan, LO, TCO, Forum Syd, Sveriges Konsumentråd.

Referenser till fakta i häftet:

Casino Jorden, Bror Perjus, Brevskolan 1998 Mål och Medel, Livsmedelsarbetareförbundets tidsskrift 1996–98 Structural Changes in the Swedish Food Industry, Foreign Ownership, Christer Svensson, Kristianstad Business School 1996 MUDIMUMS-häftet, Erlandsson m fl, Jordens Vänner 1994 MUDIMUMS-häftet, Erlandsson m fl, Miljöförbundet Jordens Vänner 1996 Mål och beräkningar för ett hålllbart Sverige, Eriksson m fl, Miljöförbundet Jordens Vänner 1998 Hållbare Svensson, Annå Mattsson, Miljöförbundet Jordens Vänner 1998

Dessutom har åtskilligt faktamaterial hämtats in via respektive företags och organisations hemsidor på nätet.

Organisationer och annat:

KRAV, tel 018–10 02 90, åtskillig information och katalog på nätet; www.krav.se Rättvisemärkt. Information och produktlistor på nätet; www.rättvist.se Sveska Demeterförbundet nås per telefon 08–551 597 88 Konsumenter i samverkan, www.konsumentsamverkan.se, samt Konsumentforum tel 0495–413 15 Svenska Livsmedelsarbetareförbundet/Mål och Medel, tel 08–796 29 00 Bra Miljöval, Naturskyddsföreningen, tel 031–711 64 50, www.snf.se Svanen, SIS Miljömärkning, tel 08–610 30 00, www.sis.se/miljo Förbundet Djurens Rätt (f d Nordiska Samfundet mot plågsamma djurförsök), tel 08–555 914 00, www.nsmpd.se

Baksida:

Handla miljösolidariskt!

Titta efter miljö- och rättvisemärkningar, stöd den lokala handeln, håll reda på de transnationella företagen. Läs MudiMums-gudien när Du handlar!

Varje gång du tar upp din plånbok vid butikskassan har du gjort ett val, för dig själv, för dina barn och för den planet vi alla har att dela på. Allt fler inser att vi inte kan fortsätta vår konsumtion som idag och att de första stegen måste tas i våra egna liv, individuellt och tillsammans med andra. Att skylla på företagen, politikerna och massmedia duger inte om man själv inte börjar se om sitt hus.

Ett första steg är att använda din MudiMums-guide och om du inte redan är medlem i Miljöförbundet Jordens Vänner, bli det. Inbetalningskort finns i guiden.

Bli medlem i Miljöförbundet Jordens Vänner Friends of the Earth Sweden

200 kr, pg 602 83 48–8, 100 kr om Du är under 20 år

kansli: Box 7048, 402 31 Göteborg, tel: 031–12 18 08, e-post: info@mjv.se www.mjv.se