Okänt ursprung av Johan Hjort. När han stod där och tittade på när massan av nyfikna människor slöt upp under honom förstod han genast vad hans arbetsgivare hade menat med att människan i sig var naiv, enfaldig och korkad. Det hela hade börjat med att arbetsgivaren hade kommit förbi hans kartong i utkanten av staden. - Jag har ett jobb åt dig, sa arbetsgivaren, är du intresserad? - I och för sig har jag precis ätit, men kör till. Han kröp fram mot arbetsgivarens skrev och skulle precis dra ner byxorna när han märkte att arbetsgivaren tittade ner på honom. - Jag vill inte att du suger av mig, jag har ett jobb åt dig. Rösten lät hånande och han skämdes för att han inte hade förstått vad arbetsgivaren hade menat. - Okej, låt höra. Ett kort svar, mer klarade han inte av att få fram. - Du kommer att möta många motgångar och vissa komma vilja stena dig, andra kommer prisa dig. - Det låter, öhh, mindre trevligt. - Men du ska veta att det är värt allt arbete. Och du behöver inte göra så mycket själv. - Jaha, okej. Men varför kan du inte göra det här själv om det nu inte är så jobbigt? - Jag har inte tid, så enkelt är det. - Okej, jag bryr mig inte. Bara du betalar bra. - Duger det med så mycket marijuana du orkar? - Javisst! De två diskuterade hans arbetsuppgifter och arbetsgivaren var mycket nöjd när de efter flera timmar var klara. Han firade sitt första lagliga arbete med en trevlig tripp till drogernas land. Han började ströva runt på jorden och spred sin arbetsgivares ord, det var den ultimata sanningen och de personer som följde den skulle belönas i livet efter detta. De som däremot inte följde sanningen skulle brinna i den eviga elden och plågas i all evighet. Arbetsgivaren smög sig fram till honom efter en kort tids predikan en varm dag, - Du måste vara mer hård! Jag menar verkligen allvar med det jag vill att du ska säga. - Vad är det jag ska säga då? Jag har ingen aning egentligen... - Hörde du inte vad jag sa?! - Det är klart, men jag menar, exakt vad är det jag ska säga? - Säg att du kommer med den verkligen sanningen. - Och det tror du att de kommer gå på? - Om du är stark och står på dig! Annars kommer du att bli stenad, tro mig. - Jag ska försöka strax, måste bara röka lite först. Han sög i sig den härliga röken, kände hur det fyllde lungorna. Lugnet inföll, i tre timmar satt han orörlig och såg hur folk samlade sig omkring honom. Förmodligen i väntan på att få höra hans ord. När drogen sakta försvann ur kroppen kände han hur varmt och fuktigt det egentligen var där han satt. Eller hade det blivit så efter att han rökt sitt älskade marijuana? Han kunde inte tänka klart, inte så klart som han ville i alla fall. Arbetsgivaren satt högt uppe och bevakade hur hans anställde spred orden om den eviga elden och plågan. Det värmde inom honom att se någon göra ett sådant bra jobb. Att den anställde sen rökte på för att klara av det såg han inte som något problem, till slut kommer han att tro på det själv var arbetsgivarens enda argument. Predikningarna fortsatte från stad till stad, till slut slog tretton personer följe med den anställde för att sprida ordet starkare. Det som utnämnde den trettonde följeslagaren var att det var en kvinna, resten var män. Kvinnan vars namn var Maria fattade snabbt köttsligt tycke för den anställde, något arbetsgivaren inte gillade. Dock ville han inte ingripa. Kvinnan och den anställde hamnade ensamma för ett tag och hon började föra en diskussion. - Hur kommer det sig att du gör det här? - Han visade sig inför mig och bad mig framföra sanningen. - Du menar hans sanning? - Ja, det är den enda sanningen. - Men om någon anser att det är en lögn så kan det inte vara en sanning. - Du ser det ur fel synvinkel... - Så min synvinkel är fel men din är rätt? - Det är inte min synvinkel, det är hans sanning. - Men en sanning kan väl inte vara en sanning om någon tycker att det är en lögn? - Den som tycker att det är en lögn kommer att plågas i all evighet, det vet du. - Ja, det vet jag. Det här var faktiskt ett test för att se hur mycket du skulle säga, hoppas du inte tar illa upp. - Det gör jag inte och hoppas för din skull att du följer och tror på sanningen. - Ja, det gör jag. Men nu måste du ursäkta mig, jag måste gå och äta lite mat. Han misstänkte att kvinnan började bli fäst vid honom, nästan för fäst. Något behövde göras för att få dessa tankar ut ur hennes huvud. Han samlade till sig de andra följeslagarna och sa kort - Maria börjar tvivla och vi måste få henne att förstå att det här är sanningen. Deras tysta nickande höll med, hon var tvungen att veta vad som gällde. Maria stod och beundrade några blommor när han och de tolv följeslagarna ställde sig bredvid henne. Hon ryckte till och stod och stirrade på dem. Den anställde rörde sig snabbt och smidigt nära kvinnan och gav henne en ordentlig knuff så att hon föll våldsamt ner till marken. När hon låg där började de ställa sig i en ring runt henne, den anställde stod närmast och stirrade med avsky på henne. Arbetsgivaren såg vad som var på väg att hända men han satt kvar på sin plats och lät det hela ske, deras fria vilja och tro ville han inte hindra. Det var då de skulle sätta sig emot honom. Och det fick inte ske, inte i ett sådant här tidigt skede. Medans de tolv följeslagarna höll fast Maria så drog den anställde av hennes kläder. Hon låg och skakade, hon kunde inte veta vad hon hade gjort för fel, om hon nu ens hade gjort något. Den anställde viskade "Tvivel leder till bestraffning" och utan mer tvekan våldtog han henne. Efteråt låg Maria gråtandes helt oförstående om henns påstådda tvivel. Det fanns dock ännu en tvivlare, som inte ens arbetsgivaren eller den anställde visste om. Han tyckte att det fanns en viss sanning i det som den anställde påstod vara sanning, men han tvivlade ändå. Han visste inte riktigt varför, men det hela kändes fel på något sätt. Varje dag var det samma visa, den anställde vaknade och åt de frukost tillsammans sedan så försvann den anställde i två timmar. När han kom tillbaka så luktade det sött och konstigt om honom, ingen vågade dock frågade vad det var. Så efter dag med predikan och helande tröttnade tvivlaren på den anställde och hans tjat, efter mörkrets inbrott smög han sig in till den närbelägna staden. Tre män väntade på honom vid en fontän, de bar alla mörka kläder och verkade väldigt paranoida. - Nå, vad var det som var så viktigt? - Jag vet vart hädaren sover nu. - Jasså, och vart är det? - Vid det största berget väster om dungen. - Trevligt, här är pengarna. Tvivlaren smög sig snabbt tillbaka till sovplatsen, han sneglade mot den anställdes håll och märkte att han inte var där han borde vara. Tänk om soldaterna kommer hit och han inte är här, då kommer det inte att sluta bra. Tvivlaren hade tur, den anställde kom sakta lunkande mot sin sovplats. Han stirrade förvirrat när en hord av soldater anföll deras lilla läger. Mycket blod flödade, många dog. Det två överlevande stod rygg mot rygg när tre män närmade sig. - Ditt hädelsetåg tar slut här. - Ni är de som hädar, inte jag. Efter det blev allt mycket tyst, tvivlaren kände sig otrolig men ändå lättad. Arbetsgivaren hade sett allt hända men ansåg än en gång att det behövdes för att bevisa hans sanning. Hans minnen började försvinna, han kunde inte längre komma ihåg hur han hade hamnat i den här sitsen. Arbetsgivaren visade sig för honom, otydligare än vanligt. - Var det menat att bli så här? - Nej, det var människornas fel. - Och du låter dem vara trots allt de har gjort? - Ja, tar jag ifrån dem deras fria vilja kommer de att vända sig emot mig. - Det gör dem i alla fall. - Den skaran är liten, jag klarar av det. - Jaha, okej. - Och du, säg något kraftfullt precis innan de sätter igång. - Något smart? Jag får väl försöka komma på något då. De tre männen stod nu framför honom, stirrade med sina elaka blickar. - Har du något att säga till ditt försvar? - Förlåt dem Fader, ty de vet inte vad de har gjort. Efterord: Påbörjade skrivandet av novellen den 23:e december 2002 och avslutade den 20:e januari 2003. Meningen med den här novellen är att presentera en annan syn på Gud och Jesus, den är inte menad att på något sätt förlöjliga den kristna tron eller dess troende. Det kan också förekomma felstavningar och uteblivna ord, men detta är inget medvetet. Har du några kommentarer eller frågor så går det bra att ställa dom här under.