(klippt från Tage Danielsson - Humanisten)
De sista åren av sitt liv slogs Tage för att vi alla skulle förstå nödvändigheten av »den fria aktiva humanismen som inte är kopplad till någon politisk ideologi utan förfäktar allmänmänskliga livsvärden och försvarar varje enskild människa mot fysiskt och andligt övervåld och översitteri« Efter sin betraktelse över tillståndet i Sverige 1984 ville han inte kalla sig »någonting som slutar på ist, utom humanist och cyklist«.
Cyklism är kärlek.
När det är sommar och man jobbar i den där studentstaden och alla ens polare har åkt hem över sommaren kan man ta sin cykel och under de ljusa sommarnätterna åka till alla ställen som man inte varit på. Stanna på nåt ställe som ingen skulle tänka på att stanna på, sätt dig på ett elskåp och rök cigaretter. Åk till stadens kant, där kraftledningarna och de ändlösa åkrarna tar vid. Lyssna på järnvägen som hörs trots att den ligger flera kilometer bort. Tänk dig att du vill åka med i nåt tåg, undra vart alla som sitter i det är på väg, önska att du själv åkte iväg väldigt rändom, men inse att det du känner bygger på att du blir kvar i stan, nomatterwhat.
- härligt nu väntar jag på våren och sommaren!! —glitter