Cyklade på en grusväg och kom till ett parti som var översvämmat. Tänkte att det antagligen inte var för djupt att cykla igenom. Så jag växlade ner och körde ut i vattnet. Längs båda sidorna av grusvägen löper gärdesgård. När jag cyklat några meter i det översvämmade partiet märker jag att det är djupare än förra gången jag cyklade där. Vattennivån är över foten på mig när pedalen är i bottenläge. Funderar på att vända men det är för smalt för att vända och stanna för att vända skulle innebära vatten upp över vaden. Så jag fortsätter alltså att cykla genom vattnet och det rinner in i skorna. Kommer upp på andra sidan översvämningen för att upptäcka en översvämning till längre fram. Den är mindre och jag är redan blöt om fötterna så jag fortsätter över den också.
Jag kommer till ett vägskäl jag tar till vänster i. Stigen tar mig uppför en backe och ner på andra sidan. I nerförsbacken får jag fart och precis innan stigen ansluter till en landsväg ligger ett stort lövträd över stigen. Det är för stort för att ta sig över och att ta sig runt trädet är inte lätt då det även här löper gärdesgård längs båda sidorna. Bestämmer mig för att vända och ta åt andra hållet i vägskälet. Strax efter vägskälet möter jag ännu ett hinder. Intill en gård i en uppförsbacke med stenmurar längs båda sidorna har två träd vält över vägen. Det ena trädet ligger nästan längs marken och det andra en meter över.
Känner mig inte lockad av att vända för att cykla tillbaka genom vattnet och att ta sig förbi trädet jag mötte först lockar ännu mindra. Därför bestämmer jag mig för att klättra över dom två träden vid gården. Kliver upp på första trädet, lyfter upp cykeln, kliver upp på det andra trädet för att sedan lyfta över cykeln till andra sidan och sedan hoppa ner.
Efteråt tänkte jag att denna händelse liknar hur jag upplever min tillvaro i olika situationer.
Såg Monster i ett streck. Ovanligt att jag ser en film utan att trycka på paus. Bra film.
Läste ut Fugitives and Refugees: A Walk in Portland, Oregon. Fan, jag vill besöka denna stad.