Varje människa vill lämna något spår i livet. Jag vill hellre försvinna spårlöst. – Att jag menar det jag har skrivit ned, det står jag för. Å andra sidan, varför har jag över huvud taget skrivit ned det, om det är så som jag har skrivit ned det (vilket jag står för), varför skriver jag då?
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész
Men vad för slags dygd är arbete egentligen? En träldygd. Hur har det i modern tid – omärkligt – kunnat förvandlats till ideologi, till moral, man kan djärvt säga: till gud? Vad betyder över huvud taget ordet: arbete? Handling, verksamhet – det är inte arbete, inte ens då det där förknippat med arbete. [...] Arbetet betraktar kontemplationen och livets högre formspel, det aristokratiska, som onyttigt, som parasitärt. Är detta en revolution eller snarare vansinne? [...] Den teknisk-vetenskapliga utvecklingen kom till stånd tack arbetet; men om det inte finns teknisk-vetenskaplig utveckling, då uteblir folkökningen, och om folkökningen uteblir, då finns det inget behov av teknisk-vetenskaplig utveckling. Det är hur som helst ett faktum att arbetet vid det här laget har förhärjat allt och rättfärdigat allt (Auschwitz och Sibirien, för att nämna de extrema exemplen)
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész
Jag vill inte se på världen förnuftigt, för att den ska kunna blicka förnuftigt tillbaka på mig; jag vill inte ha någon försoning. Jag vill ha existensen, motståndet; ödet, men mitt öde, som jag inte delar med någon annan och som inte är besläktat med något annat. Jag vill ha de rivna broarna och denna känsla som i dagar har behärskat mig som en stämningen: »Det finns ingen väg tillbaka.«
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész
Det finns en sorts lycka som jag undviker som om den vore den största olyckan.
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész
Jag kommer att dö. Vad blir det kvar efter människan? Några föremål och en och annan räkning, antaget att hon har bokfört dem.
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész
Allting har redan hänt och har inte lett till något. Auschwitz och Sibirien har dragit förbi (om det har dragit förbi) utan att nämnvärt vidröra människans medvetande, och etiskt sett har ingenting förändrats. Alla erfarenheter är gagnlösa. Men i hemlighet, förborgat, måste dessa erfarenheter ändå leva någonstans.
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész
Jag är en revolutionär men jag vet i förväg att revolutionen har gjort fiasko för länge sedan. Jag är en revolutionär av det slaget som hatar det bestående och inte gör det minsta för att störta det.
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész
ty hurdan världen är i verkligheten – vem skulle kunna veta det? Ett är säkert: ofattbar.
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész
även om punkt B ligger framför mig som framtid, så är det bara från punkt A jag kan komma till punkt B, och inte utan mitt förflutna.
— ur Galärdagbok [blog 1963—91] av Imre Kertész