<p>Jag har varit med om händelser, brukar jag säga till honom. Jag tycker inte om dem. <br />— ur <cite>Dorés Bibel</cite> av Torgny Lindgren </p>

<p>Men han är starkare än jag trodde, då du dräper katten ska du vara flink i fingrarna och hava uthålligheten, det är som en karlasyssla. <br />— ur <cite>Hummelhonung</cite> av Torgny Lindgren </p> <p>En människa har att göra sitt val, det är vad hon ska göra, hon ska välja, och överst skulle vallen krönas med taggtråden och krossade svagdricksflaskor. <br />— ur <cite>Hummelhonung</cite> av Torgny Lindgren </p>

<p>Den man som har matat kycklingarna varje dag under hela deras liv vrider till slut nacken av dem istället, varigenom han visar att en mera raffinerad uppfattning om naturens likformighet skulle ha varit nyttig för kycklingen. <br />— ur <cite>Filosofins problem</cite> av Bertrand Russell </p> <p>Jag är alldeles säker på att jag åt min frukost i morse, men om jag vore så likgiltig för min frukost som en filosof bör vara, skulle jag vara tveksam. <br />— ur <cite>Filosofins problem</cite> av Bertrand Russell </p>

<p>Mitt enda nyårslöfte är att försöka dö. Jag fattar bara inte hur jag ska göra det. De traditionella metoderna verkar så vulgära. Att hänga sig eller skjuta sig och sådant. Det är liksom inte jag. <br />— ur <cite>Gör vad du vill</cite> av Erlend Loe </p> <p>Skulle jag, Julie, sitta och vänta på att Ahn Hyun-Soo i all hast tar vägen om flygplatsen och kanske tittar åt mitt håll? Skulle knappast tro det. Det är inte min stil. Jag ska fanimej gå ut och handplocka honom och para mig med honom. <br />— ur <cite>Gör vad du vill</cite> av Erlend Loe </p> <p>Alkohol fortsätter att imponera på mig. Jag får inte nog. <br />— ur <cite>Gör vad du vill</cite> av Erlend Loe </p>

<p>Han [översten] hör dåligt på det ena örat (något helvetes membran som inte ville sluta sig efter ett litet ingrepp för några år sedan. De sluter sig hos alla andra, men hos honom vill den inte, den satan). <br />— ur <cite>Blåst</cite> av Erlend Loe </p> <p>En man hade fastnat med foten i toaletten och en annan hade fyllt kylskåpet till bredden med döda sparvar. Det irriterade mig att tidningarna aldrig gav förklaringar till såna saker. Folk gjorde sånt bara, hade jag intryck av. Glenn menade att vi borde ge fan i orsakerna. Det roliga var ju noga räknat att något gjorde sånt. Om orsakerna blev kända, kunde jag ju själv tänka mig hur tråkigt allt skulle bli. <br />— ur <cite>Blåst</cite> av Erlend Loe </p> <p>Vi tvekade ett bra tag och eftersom ingen sa något, blev jag tvungen att berätta att jag hade börjat dricka kefir i stora mängder. <br />— ur <cite>Blåst</cite> av Erlend Loe </p>

<p>Idag ringde det en och frågade om jag var över trettio. Jag sa nä. </p>

<p>För helvete, Marianne, äter du verkligen mjukglass i oktober? <br />— ur <cite>Blåst</cite> av Erlend Loe </p> <p>Hon klädde av sig naken och frågade vad det var för fel på hennes lår. Det visade sig att det inte var något fel på låren och jag var tvungen att ta tillbaka det. Marianne föreslog att jag istället för att vara så sur skulle klä av mig, och det gjorde jag och vi blev två om att vara nakna. <br />— ur <cite>Blåst</cite> av Erlend Loe </p> <p>[...] (fan, hon var säkert i färd med att steka sig ett ägg) [...] <br />— ur <cite>Blåst</cite> av Erlend Loe </p> <p>Men Glenn förstod inte vad i all världen det var Runar pratade om, och han började istället att berätta om sina härliga dagar som värnpliktig i slutet av fyrtiotalet. Tandkräm i öronen, fyllekörning med bombplan, somna aspackad i femton minusgrader och vakna av att kompisarna står över dig och häller isvatten i urinröret genom en tratt [...] <br />— ur <cite>Blåst</cite> av Erlend Loe </p>

<p>Speck drogs ursprungligen till Flordia för att själva staten såg ut som en pistol. <br />— ur <cite>Ofrivillig bedövning är skrämmande</cite> (i <cite>Tio noveller</cite>) av Douglas Coupland </p> <p>»När jag växte upp trodde jag att hippiesarna skulle förstöra världen«, säger Erik. »Och det tror jag fortfarande.« <br />— ur <cite>Teknologin kommer bespara oss tristessen i att upprepa historien</cite> (i <cite>Tio noveller</cite>) av Douglas Coupland </p> <p>»Sätt på ett band. Fort«, ber Jamie. <br />»Vadå?« <br />»Låtar om robotar – skrivna av kassaapparater. Vad som <em>helst</em> som motverkar det där hippieljudet.« <br />— ur <cite>Teknologin kommer bespara oss tristessen i att upprepa historien</cite> (i <cite>Tio noveller</cite>) av Douglas Coupland </p>

<p>Korv </p>

<p>Skriver <kbd>\foonote</kbd> istället för <kbd>\footnote</kbd>. </p>

<p>Drömde att en av Malmös stadsbussar körde längs Västra Ringvägen i Älmhult. </p>

<p>Åtminstone i vissa avseenden tyckte Malcolm att han [Wittgenstein] var en gäst med små fordringar. Han höll fast vid att äta bröd och ost vid alla måltider och förklarade att han inte brydde sig om vad han åt bara det alltid var samma sak. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>När Wittgenstein och mrs Bevan hade blivit vänner brukade de som en del av den dagliga rutinen gå till kvarterspuben klockan sex varje kväll. Mrs Bevan minns: »Vi beställde alltid två glas portvin varav jag drack det ena och han med stor förtjusning hällde ut det andra i aspidistraplantan – detta var det enda ohederliga jag någonsin såg honom göra.« <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p>

<p>Polemik, eller konsten att kasta ägg, är som du [Rush Rhees] mycket väl vet ett arbete som kräver lika stor skicklighet som exempelvis boxning ... Jag [Wittgenstein] ser gärna att du kastar ägg på Ryle – men behåll fattningen och kast dem på rätt sätt! Svårigheten är: att inte väsnas eller slå omkring sig i onödan, vilket inte skadar den andre utan bara dig själv. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>Varför i helvete du [Fourarce som tagit värvning och skickats till Fjärran Östern] inte får mina [Wittgensteins] brev kan jag inte förstå! Tror du att censuren behåller dem som souvenirer för att de är så fantastiska? Det skulle inte förvåna mig! <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>En morgon när Tommy kom till Rosro hörde han Wittgensteins röst, och när han kom in i huset blev han förvånad över att finna »professorn« ensam. »Jag trodde ni hade sällskap«, sade han. »Det hade jag«, svarade Wittgenstein. »Jag talade med en mycket nära vän till mig – mig själv.« <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p>

<p>I synnerhet tyckte han [Wittgenstein] om att spela fia och »ormar och stegar« med flickorna [Clements] – ja, han uppskattade det så mycket att flickorna vid ett tillfälle, när Wittgenstein hade försjunkit ovanligt djupt i ett parti »ormar och stegar« och de hållit på i över två timmar, var tvungna att bönfalla honom att mot sin vilja lämna spelet oavslutat. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p>

<p>När de kom fram lagade Drury i ordning en ganska avancerad måltid med grillad kyckling och till efterätt njurtalgspudding med sirap. Wittgenstein visade sitt ogillande och menade att de under vistelsen i Connemara bara skulle äta gröt till frukost, grönsaker till lunch och kokta ägg till kvällsmat. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>Hans misstro mot engelska läkare ([...]) gjorde att han insisterade på att vara vid medvetande under operationen. Han vägrade att bli sövd och lät placera ut speglar i operationssalen så att han skulle kunna se vad som hände. För att hjälpa honom igenom den utan tvekan smärtsamma prövningen, satt John Ryle vid hans sida under hela operationen och höll honom i handen. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>Strax efter att han hade flyttat in hos mrs Mann började han brevväxla med Rowland Hutt. Denna korrespondens visar någonting av vad Fania Pascal kan ha haft i åtanke när hon skrev att Wittgenstein skulle vara den bästa tänkbara att be om råd om man hade begått ett mord eller stod i begrepp att konvertera, men att han kunde vara farlig om det gällde vardaglig ångest eller oro: »hans botemedel skulle vara alltför drastiska, kirurgiska. Han skulle ge behandling mot arvssynden.«⁴ <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p>

<p>Hur länge lever en fluga? </p>

<p>Tillsammans med honom [Gilbert Pattisson] kunde Wittgenstein hänge sig åt det som Frances Partridge hade beskrivit som trivialiteter och dålig humor, men som Wittgenstein själv helt enkelt kan kallade »nonsens«. Att ha någon som han kunde »prata nonsens med i det oändliga« var, sade han, ett djupt rotat behov. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>Hans [Wittgensteins] föreläsningsstil har ofta skildrats och förefaller ha varit helt olik de andra lektorernas: han talade utan manuskript och det verkade ofta som om han bara stod där framför sina åhörare och tänkte högt. Ibland avbröt han sig och sade: »Vänta litet, låt mig tänka!« varefter han satt några minuter och stirrade i handflatan. Ibland började föreläsningen om [sic!] som svar på en fråga från någon speciellt modig student. Ofta förbannade han sin egen dumhet med orden: »Vilken jäkla dumhuvud jag är!« eller också utropade han med kraft: »Det här är svårt som fan!« Det var ungefär femton personer som bevistade föreläsningarna, de flesta studenter men också några lärare. Den mest framstående var G E Moore, som satt i den enda tillgängliga fåtöljen (de övriga satt på fällstolar) och rökte sin pipa med han antecknade oerhörda mängder. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p>

<p>När en klensmed frågade: »Säg mig, herr ingenjör, spelar verkligen en millimeter här eller där så stor roll för er?«, vrålade Wittgenstein »Ja!« innan mannen ens hade talat färdigt. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>I diskussioner med den firma som ansvarade för det höga glasdörrar som Wittgenstein hade ritat, brast ingenjören som skötte förhandlingarna i gråt, eftersom han misströstade om att han någonsin kunna utföra uppdraget i enlighet med Wittgensteins normer. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>De till synes enkla värmeelementen tog ett år att få fram, eftersom ingen i Österrike kunde bygga något sådant som Wittgenstein tänkte sig. Gjutningen av enskilda delar gjordes i utlandet, men ändå kasserade hela parti som obrukbara. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>Det starkaste beviset för Ludwigs obeveklighet angående måtten ger kanske det faktum att han i ett salliknande rum lät höja taket med tre centimeter, just när det var dags att börja rengöra det färdigbyggda huset. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p>

<p>(1) The color red is 15 miles away from itself <br />— ur <cite>Metaphysics: A contemporary introduction</cite> av Michael J. Loux </p> <p>They [austere nominalists] will remind us that metaphysical realists have been trumping their wares since the dawn of philosophy, and will claim that some contamination of our everyday beliefs is precisely what we would expect. <br />— ur <cite>Metaphysics: A contemporary introduction</cite> av Michael J. Loux </p>

<p>Fick, som vanligt vid blodprov, beröm för mina blodkärl: »så fina, jag vet inte vilket jag ska välja«. </p>

<p>Han [Wittgenstein] noterade att han efter att ha kommit till fronten [den ryska, som soldat vid ett artilleriregemente i den österrikiska sjunde armén] helt hade förlorat sina sexuella drifter. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p> <p>»Den lille pojken är underbar«, svarade Russell. »Först såg han ut precis som Kant, men nu liknar han mer en baby.« <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk där ett brev från Russell till Wittgenstein citeras </p>

<p>I måndags: hittade en läckande majonnäsburk i cykelkorgen, spilld majonnäs. </p>

<p>»Jag känner mig mer sinnlig än tidigare. I dag onanerade jag igen.«³⁵ Två dagar tidigare antecknade han att han hade onanerat för första gången på tre veckor och att han fram till dess nästan inte hade känt någon som helst sexuell lust. De tillfällen då han onanerar – något han förvisso inte är stolt över – antecknas inte med självförebråelser; de bara konstateras, på ett sakligt sätt, ungefär som man kan registrera sitt hälsotillstånd. Efter vad man kan utläsa ur hans dagbok [från hans tid som soldat i första världskriget] var hans önskan att onanera och hans förmåga att arbeta var tecken som både betydde att han verkligen var <em>vid liv</em>. Man kan nästan säga att sinnlighet och filosofiskt tänkande för honom var oupplösligt förenade – de fysiska och mentala yttringar för väckta lidelser. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk </p>

<p>Engelsmännen – den bästa rasen i världen – <em>kan</em> inte förlora. Men vi kan förlora och kommer att förlora, om inte det här året, så nästa. Tanken att vår ras kommer att bli besegrad gör mig fruktansvärt nedslagen, ty jag är helt och hållet tysk. <br />— ur <cite>Ludwig Wittgenstein: Geniets Plikt</cite> av Ray Monk där Wittgensteins dagbok, från hans tid som soldat i första världskriget, citeras </p>