Jag funderar på att börja med ett heroinschema. Ni vet hur det kan bli annars, man tänker att äsch, det spelar väl ingen roll om jag tar silen på morgonen eller kvällen, jag tog ju den i går morse och nu kan jag ta en i kväll, det får bli dagens... och så efter några dagar blir det ok, jag tog en i går kväll, tar dagens redan nu på morgonen, sov inte så bra och jag känner mig lite stressad... sen kan jag ta en på kvällen också för jag har något att fira, nämligen att jag öht orkade pallra mig till Ica och lyfta lite pommes frites och sötsursås, det var jobbigt alltså förtjänar jag en tröstesil. Och så vidare och så vidare. Sen står man där, lördagen kommer, stashen är slut och gatuapoteket har dragit med stålarna till Paraguay. Obs, PSA: det är mycket större risk för dödlig överdos när man inte fått sin dagssil på ett tag och äntligen får tag i den röda blommans guld.
Därför, skärpning! Nu är det ordning och reda som gäller. Göra upp ett schema och hålla sig till det. Ingen slentrian-injicerade »medan jag kompilerar« eller hemsidan jag ska läsa på »är så långsam med att ladda«. Lägga upp drogerna i en prydlig dosett med veckodagsfack — måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Är dagens dos använd så är den använd. Jag missar inget. Inget i drömvärlden är så bråttom att det inte kan vänta till nästa dag.
- Jag tror att det är extrem effektivt att lägga upp doserna i en dosett, så att man visuellt SER att morgondagens dos försvinner när man tar två doser en dag. Det blir nog mer tydligt så.
- men hur ska man hindra sig från att gå direkt till stashen utan att ens kolla i dosetten?
- Man har inte stashen själv. —Repabil
- (fast med apodos så får man någon vecka i taget i små dospåsar)
- Men med drogen jag talar om är det svårt att undvika att ha stashen själv hemma. Ett tag lyckades det, då kunde jag bara knarka på jobbet; värmde junket på en sked över fikarummets kokplatta och stack in nålen medan de andra spelade krigsspel på lunchen. —Sunnan
Jag vill ligga med Mymlan, knapprad i ryggen och regntvättat rött hår, lördagsmorgonsolen genom blöta junilöv och fönstret, vi ligger på rygg på Muminfamiljens vita virkade överkast och hennes hand trevar efter min hand och vi har all tid i världen, sommaren är evig.