Sharing nothing but the sheets when I needed some feelings to hurt

Jag tänker på att en fjärdedel av året är avverkad och jag tänker att det har gått fort. Jag har klippt mig och skaffat ett jobb (nåja...), lärt känna nya människor, flyttat samt gjort diverse bra och dåliga grejer (jaja, det lät konstigt, men poängen är att jag gjort mycket).

Första maj var en välbehövlig fest - något som jag tycker är exakt i sin ordning. På första maj kravallar man inte. Första maj är inte dagen för revolution. Första maj är en dag för enighet och styrka. Första maj tycker jag ska vara en dag då alla vi som kämpat tillsammans under året träffas och har trevligt tillsammans. Jag dansade, skrek, hånglade, sjöng, fikade, träffade nya och gamla vänner och bekanta, åt sill (stockholmsk tradition), var uppspelt och givetvis demonstrerade jag. Det är väl överflödigt att säga att det var en lyckad dag.

Jag känner mig lite som när det är nyår och man tänker att det är dags att börja på nytt. Allt gammalt ska väck, man ska bli en bättre människa etc. We no longer answer to anyone and this new life is ours to live. Att ta itu med:

Jag ska träna på att prioritera, säga vad jag tycker, lyssna på mig själv och få saker och ting uträttade. Jag tycker på det hela taget att framtiden känns lovande.

Haha förlåt men jag känner mig lite episk. Jag är förresten förkyld. Nu ska jag rensa, städa och kånka på förlagets lager, men först lite mat i magen.

Tillägg: Det här var tänkt som ett gnällinlägg men nu när jag läser igenom det inser jag att jag känner mig hoppfull.