Toveh

Och alla bara pratar »är det sant« och »jag har hört om dig«

Hade ett ögonblick av att känna mig tillbakaspolad till för ca sju år sedan. Jag var 15 och allmänt pissed off på tjejer i min omgivning. Jag var inte ett dugg intresserad av något de var intresserade av. Och de gjorde det alltid enkelt för sig genom att välja det minst krävande samtalsämnet - skitsnacket, det att bara orera vidare i all oändlighet om andra människors fel och brister. Bekräfta varandra. Aldrig komma fram till något. Aldrig lyfta samtalet till någon vettig nivå. I ärlighetens namn kände jag mig väl ganska förmer dessa människor.


Well, I was fifteen
What could I know?

Det är väl knappast så att folk har förändrats sedan dess, men min omgivning har gjort det. Eller? Vete fan. Handlar nog snarare om vilka situationer jag söker mig till än vilka människor. Tjejer som jag tycker mig kunna ha bra diskussioner med kan bli som förbytta i andra gruppkonstalationer. Jag undviker (främst i någon undermedveten bemärkelse) att umgås med bara tjejer. Det är fan sorgligt. Och ensamt. Jag behöver systerskap.

Lite nedstämd.

Det ska väl sägas också att jag inte vill framhäva män som vettigare än kvinnor. Jag har givetvis issues även med killar. De är jobbiga jävlar de med. Men det är ett annat kapitel.

Haha fyfan vad bittert.

It's so shameful of me. I like you

Because you're not right in the head! And nor am I.

Jag Sitter Bara Och Laddar Om Och Laddar Om

Pontus Lundkvist skrev: »Den sorg som drabbade mig gällde egentligen ingen av oss, jag visste ju att det enda jag behövde göra för att inte genast sätta tänderna i den blottade strupen var att snabbt trycka ner smörgåsarna i fickan, hålla nere min egentliga, starka tacksamhet och släppa fram den hallmatteanpassat fabricerade , lagoma tacksamhet som situationen krävde. 'Tack det var vänligt'. Sorgen kanske gällde alla människor som på jorden som inte är förmögna till en sådan avvägning.«

Förmår ej riktigt upprätthålla denna förmåga. Men det är klart, det finns mått av tillåtelse gentemot det och i sprickorna händer det intressanta saker.

Idag har jag flyttat mina tusen pryttlar från Örebto till Sundbyberg. Känner mig trött och sliten. Dock rätt glad på ett avslappnat sätt. Lite nöjd i hågen typ. Mår bra tror jag. Jorå. Men skulle behöva vila och vara lite för mig själv. Finns dock inte tid eller utrymme till det men det är inte hela världen heller.

Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke

(gttttyyyyty ← spökskrivning av blx)

Fikade med Calle. Han verkar ha någon sorts ambition att bli socialare. Bra, jag har knappt kunnat umgås vettigt med honom sedan jag flyttade ifrån vår lägenhet i Flempan.

Har tänkt en del på det där. Hur relationer förändras av samboende. Att tänka tillbaka på tiden innan jag och Calle flyttade ihop känns konstigt. Likaså att tänka på hur det hade varit om jag aldrig bott med Martin (som jag då var tillsammans med, och som flyttade från Stockholm direkt in hos mig i Visby). Eller för den delen, hade jag över huvud taget lärt känna Annie, Karin och Nicola ordentligt om det inte vore för att vi bodde tillsammans?

Det känns som att det verkligen kan gå åt alla håll, att flytta ihop med någon, och att det är skitsvårt att förutsäga hur det kommer att bli. Det är som att allt står på spel. Hisnande.

Jag kanske flyttar lite snart igen. Tillfälligt byte av stad. Vore rätt skönt. Jag ska inte sväva ut i något blaj om att jag borde hitta mig själv - det vore både klyschigt och falskt. Däremot borde jag få ordning på ett och annat. Ordning och översikt. Det funkar inte riktigt som det är nu, jag stressar mellan än det ena, än det andra. Pluggar heltid och jobbar två dagar i veckan +ideellt arbete, olika smaker, därutöver. Slutar på jobbet till nyår. Nästan två år har gått sedan jag började. Ja jävlar. Lång tid. Ser fram emot att få göra annat på annan ort.

Wrapped up in books

För enkelhetens skull (dvs eftersom jag är en lat jävel), citerar jag minun toveri Micke:

Okej, det var inte igår, det var i söndags, men annars stämmer det.

'Minun toveri' betyder 'min kamrat' på finska. Jag gillar. Antte ger mig små lektioner i finska med jämna mellanrum. Annie likaså.

Annie skulle ha flyttat till Finland, men nu blir det Haparanda istället. Hur som. DET SUGER. Redan om en vecka är det. Axel flyttar in hos mig istället. Det kommer bli bra, det med. Men annorlunda. Jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt sorgligt även om jag naturligtvis borde glädjas i och med att Axel är en av de bästa jag vet. Men ja. Det är kluvet.

Skulle träffat Erik idag men han meddelade att han »mår som en hund, spyr som en människa«. Lite trist att jag vet att det är självförvållat.

Heil seitan. Go vegan. Go straight edge.


Change is on the cards, but this time it will be hard
But I never want to leave you
We’ve never had a fight
You should never split a pole
You should never split at all
I wish I had two paths I could follow
I’d write the ending without any sorrow

(Sitter på jobbet - maskar - lyssnar på Belle & Sebastian)

Jag vill bara hålla dig. Släppa dig. Hålla dig.

Känner mig sliten. Öm i kroppen och trött.

Plockar blommor på vägen hem från jobbet. Pratar med grannbarnen som ställer konstiga frågor.

Försöker skriva och rita mycket, generellt.

Har fått en soffa av mamma (som flyttar till mindre lägenhet). Och det är ju nice men nu vet jag inte hur jag ska möblera. Allt står huller om buller och det ser inte klokt ut.

Har sökt en utbildning och ska göra antagningsprover imorgon. Det får gå som det går, men just nu tycker jag mest att det känns jobbigt att sitta med ett prov hela dagen

Jag vill vila ut.

Sekundära känslor

Sammanfattningsvis en fin helg! Drömfabrikande novellfilmsmaraton på vilket det bekräftades att det ÄR borgerligt att inte vara kär i Åsa Linderborg, fint återseende av några gamla klasskamrater, mormorbesök från ön i Östersjön, fikor med Tommy m.fl., ny bok av Henrik Bromander (»Allt jag rör vid försvinner«), SPX, samboliv med finaste Annien... med mera! Händelserikt. Socialt.

Men känslor är banne mig lite sekundära just nu. Det är upplevelser som gäller. Tills vidare ska jag ackumulera dem, sedan ska jag sjunka ihop i en fåtölj och förnimma dem.

Vi drömde så att det vattnades i munnen

Jag är febrig och dan. Inte så roligt. Stressad är jag också. Mycket att hålla i huvudet med tre olika jobb. Dessutom flyttar jag om bara två veckor. Jag har en hel drös måsten på min att-göra-lista att styra upp innan dess.

Läsning under sjukdagarna, kategori »strö« och »lus«:

Kom fram till att Ferlins Jag mötte måste vara 40-talets Last night I dreamt that somebody loved me. Okej okej det är långsökt I know. Men jag vill gärna se det så.


Jag mötte en syster i natten,
hennes ögon blänkte som gråt.
Genom smutsen, skränet och skratten
mot gryningen följdes vi åt.


Det var väl en dröm allenast,
en dikt som strök mej förbi -
Jag glömde den nästan genast,
minns bara dess melodi.

På tal om drömmar förresten, hade jag en mardröm om att handgranat ändrat formateringen totalt och att alla blev sura på mig när jag skulle skriva här. För att jag inte hängt med. För att jag varit en dålig reload-paria!! Usch! Jag skäms. (Lite. På låtsas. Och på riktigt.)

Intresseklubben kan för övrigt anteckna att jag lyssnat en del på Serge Gainsbourg på sistone och att jag gillar't. Mycket sex and cheating, hoppas Tuss kan benåda detta.

Just ja. Kan också berätta att jag sedan en tid tillbaka ligger i facklig konflikt med min arbetsköpare. Fast konflikt har det väl egentligen alltid varit (klasskampen är ständigt närvarande). Men nu driver vi det alltså via förhandlingar. Vad det resulterar i återstår att se. Jag vet inte hur höga förhoppningar man kan ha. I nuläget grubblar jag mest på om det hade varit mer taktiskt att ta en renodlat utomfacklig strid. Att få med sig arbetskamraterna är inga problem (sammanhållningen är god) men att få med dem i facket är desto svårare. Vi gick ut ganska hårt förut, mina arbetskamrater och jag, och fick väl ut en del av det, men det har också slagit tillbaka. Vi hoppades mycket. Nu verkar de andra (och kanske jag själv med?) mest vara förbannade vilja ge igen - oavsett om det är konstruktivt eller ej. För vårt eget nöjes skull. Bra/dåligt? Vad vet jag? Stärker klasskänslan och samhörigheten, möjligen. Inte att underskatta.

Don't know if I saw you, if I would kiss you or kill you

Lite lösa punkter (hänt/kommer hända):

På min önskelista:

Ja, det var väl en liten uppdatering av mitt liv. Intresseklubben, hallå hallå?

...and the rain comes down in late July

Hm, det är inte ens juli längre. Early August. Det låter tjusigt. Tråkigt bara att det morgondagens vattenkrig verkar krocka med regnväder.

On the day that your mentality catches up with your biology

Vad var det nu jag tänkte på? Att jag hoppas så mycket kanske. Det bådar för besvikelse (?).

Nu ska jag gå på blockad istället för att bitterfitta mig.

För trött för att sova, för hungrig för att äta upp

Jag säger då det. Just som man håller på att gå under av tristess blir man våldgästad av pigga jävlar som ställer sig att baka. Sömnen är inte ens värd en chans. Tjo och tjim, vägg i vägg. Men jag klagar inte - det är trevligt att det händer något.

Och telefonen piper och nehej, det var bara ett massutskick såhär mitt i natten. Grattis.

Jag har inte gjort ett skvatt idag.

Sharing nothing but the sheets when I needed some feelings to hurt

Jag tänker på att en fjärdedel av året är avverkad och jag tänker att det har gått fort. Jag har klippt mig och skaffat ett jobb (nåja...), lärt känna nya människor, flyttat samt gjort diverse bra och dåliga grejer (jaja, det lät konstigt, men poängen är att jag gjort mycket).

Första maj var en välbehövlig fest - något som jag tycker är exakt i sin ordning. På första maj kravallar man inte. Första maj är inte dagen för revolution. Första maj är en dag för enighet och styrka. Första maj tycker jag ska vara en dag då alla vi som kämpat tillsammans under året träffas och har trevligt tillsammans. Jag dansade, skrek, hånglade, sjöng, fikade, träffade nya och gamla vänner och bekanta, åt sill (stockholmsk tradition), var uppspelt och givetvis demonstrerade jag. Det är väl överflödigt att säga att det var en lyckad dag.

Jag känner mig lite som när det är nyår och man tänker att det är dags att börja på nytt. Allt gammalt ska väck, man ska bli en bättre människa etc. We no longer answer to anyone and this new life is ours to live. Att ta itu med:

Jag ska träna på att prioritera, säga vad jag tycker, lyssna på mig själv och få saker och ting uträttade. Jag tycker på det hela taget att framtiden känns lovande.

Haha förlåt men jag känner mig lite episk. Jag är förresten förkyld. Nu ska jag rensa, städa och kånka på förlagets lager, men först lite mat i magen.

Tillägg: Det här var tänkt som ett gnällinlägg men nu när jag läser igenom det inser jag att jag känner mig hoppfull.

Suckers and fuckers and stupid retards

Sitter på jobbet. Ja, fortfarande. Ännu en skitdag. Jag är så less less ledsen.

På min att-göra-lista:

Och en jävla massa annat därtill. Allt är dessutom bråttom bråttom.

Jag hatar mitt jobb. Så jävla mycket så ni anar inte.

God is a tender pervert and the angels are voyeurs

Livet är allmänt fucked up.

Jag träffar på tok för mycket folk i jobbet och så fort jag är ledig är jag översocial i en halvmanisk räddsla att vara ensam. Och nu är fikapausen tydligen över, så mer än så hinner jag inte säga om det nu. Nu ska jag radera historiken så chefen inte ser att jag är inne på suspekta anarkistsidor.

Att maska från livet

Snart ska jag till Gotland och just nu känner jag mig gladare än jag gjort på länge. Det ska bli fint att träffa alla på ön. Ingen nämnd, ingen glömd - men oj vad jag saknar er.

If it's not love then it's the bomb

Kära Handgranat, jag har skolkat lite på sistone. Jag har inte levt upp till min roll som reload-paria. Men det har varit mycket nu de senaste dagarna. Mycket med jobbet och mycket fackligt (de två hänger delvis ihop, men mest har det varit fackligt på annat håll som jag ägnat mig åt). Sedan en del annat också. Blx har varit här en sväng t.ex. (och det var så efterlängtat), och i helgen volontärade jag på anarkafeministfestivalen. Dessutom försöker jag komma till rätta här hemma, med Calle och katten Snobben. Ovanpå detta är jag en smula känslomässigt instabil, men på ett ganska mysigt och avslappnat sätt. Haha. Det händer mycket ö.h.t. det känns bra.

When the telephone melts

Åh, jag blir lite rörd. Pratade en dryg timme i telefon med Job. När vi ska lägga på säger hn att det förmodigen var hns längsta telefonsamtal någonsin. Ganska smickrande faktiskt.

Jag saknar dig Jobis

För övrigt sitter jag hos ellaC och blir matad med mandelmassa. Inte så dumt. Om sisådär tre veckor flyttar hn och jag ihop. Det blir bra. Vi fick lite otippat en lägenhet som vi kollade på för drygt två månader sedan.

Framtidsplaner:

Dessutom ha jag en lite mer långsiktig plan, men jag låter det vara en hemlis tills jag vet närmare, hihi!

Classwar - probably the best war in the world

Jag har jobbat hela helgen. Det suger. Känner mig utmattad och förbannad. Jag skulle vilja blogga om mitt jobb, men jag måste nog fundera över vad jag kan publicera på internet utan att riskera att sluta som Mllmstrm, snubben som fick kicken pga kritiskt bloggande om sin arbetsplats. Just nu nöjer jag mig att säga att chefen var sjukt dryg mot mig och verkar tro att jag är någon jävla uppasserska som kan fixa med lite vad fan som helst - han ringde mig på morgonen och bad mig hämta upp hans kvarglömda smutstvätt på kontoret, för att därefter åka hem till honom och lämna den. Skitliv. Sprang på Axel när jag kånkade på tvätten, så jag fick i alla fall avreagera mig lite.

Trots hektiska arbetsdagar har jag hunnit med en både lång och givande promenad med Martin och en fest i ett trevligt kollektiv.

Nts: Bli bättre på att säga ifrån, för i helvete.

Give up education as a bad mistake

Har fortfarande inte kommit någon vart med tentaskrivandet. Inlämning på fredag. Får hetsskriva hela morgondagen. När skiten är inlämnad hoppar jag av skolan. Det känns bra. A-kursen avslutad. En termin överlevde jag på högskolan. Det är en jävligt bisarr miljö som jag inte trivs i. Jag får bilda mig på egen hand (läsa, göra saker) och tillsammans med kamrater (studiecirklar, diskussioner).

För övrigt träffade jag en trevlig serietecknare idag. Jag visade »min« serie (som inte på något sätt är min, men den jag är redaktör för alltså) och han visade sin. Härligt med serienördar!

I was looking for a job and then I found a job, and heaven knows I'm miserable now

Jajävlar. Jag har varit på arbetsintervju och det gick väl bra. Jag får provjobba när behov finns. Chefen var en riktig brat, men det känns rätt skönt ändå. Jag är så van vid samförståndsanda från tidigare jobb. Träffade en annan arbetssökande också, som var jag fattade tycke för direkt. Vi följdes åt en bra bit efteråt och pratade om våra situationer (arbete, bostad etc.). Det kändes helt rätt.

Nu är saken dock den att jag ska på en annan arbetsintervju nästa vecka. Det jobbet verkar sämre, men till skillnad från det jag intervjuades om idag ligger det i Linköping... och jag vill till Linköping, av flera olika anledningar. Det är klurigt det där. Egentligen borde jag väl vara glad för att jag vet att jag kommer ha en inkomst framöver, men jag har bara beslutsångest just nu. Förresten ska en aldrig vara tacksam över att en har ett jobb.

Nu sitter jag i SAC:s lokaler och fixar lite med »Inga jävla restauranger«, som jag är redaktör för. Det känns väldigt peppande! Efter revolutionen ska jag pyssla med serieutgivning och kanske jobba med att sortera post eller något annat samhällsnyttigt. Hihi. Ser fram emot det.

Förresten. Jag åt en kall potatis till frukost. Jag har så jääävla ont om pengar just nu. Deprimerande.