Toveh

N�nting s�nde och jag tog emot. En melodi, eller en ackordf�ljd. Ord som vibrerade i mig: jag �r en antenn

2012-03-17T00:00:00Z

Om skrivande.

Det finns bara en anledning att skriva. Man har n�gonting man vill uttrycka. Eller snarare, n�got beh�ver uttryckas. Man agerar mottagare f�r detta n�got. Man l�ter n�got uttrycka sig genom en.

Motsatsen �r skrivande f�r f�rest�llningen om den skrivande. Id�n om �Att f� ges ut p� ett alldeles riktigt f�rlag och st� i en hylla i en bokhandel� blir �det finaste� man kan t�nka sig �i hela v�rlden�.

M� det uttryckas av livsstilsbloggerskor eller killar i band (som skriver l�ttexter f�r att det �h�r till� genren) - h�llningen l�mnar mig med mer sorg �n hat. Kanske framf�r allt f�r att den drabbar oss alla.

�Man sitter p� kanten till font�nen och l�ser en bok, men man ser inte bokst�verna, man ser bilden av en ung man som sitter vid font�nen och l�ser en bok.� och man �avundas alla som sl�r upp kragarna p� sina trenchcoatkappor mot vinden och vars h�r st�ndigt faller ner i pannan och nonchalant m�ste strykas undan eller kastas tillbaka.� Man �ser l�ngtansfullt efter alla som b�r h�ga st�vlar och trycker upp solglas�gonen i pannan och b�r stora ringar och precis �r p� v�g in p� kaf�er.�

Ist�llet f�r att skriva f�r att uttrycka n�got, skriver man f�r att vara n�gon. D�rf�r v�rmer det mig ocks�, s� innerligt, n�r jag tr�ffar m�nniskor som filtrerar tankar genom mig som �r v�rda att nedteckna. M�nniskor som f�r mig att vilja skriva, som g�r mig till en antenn.

Bless the coffee that passes between her lips

2011-05-29T00:00:00Z

Det spelar ingen roll att jag sover de f�reskrivna �tta timmarna. Jag vaknar inte utvilad f�r det. Ligger kvar och drar mig. Hittar i mitt nyvakna tillst�nd p� alla m�jliga urs�kter att inte beh�va g� upp.

Till slut m�ste jag �nd�. Tar en dusch. K�kar halvgott kn�cke fr�n Sp�ten i v�rt hus. T�nker att jag m�ste komma ih�g att k�pa br�d och margarin.

L�ser �Ok�nd soldat� p� sp�rvagnen, st�ende.

Kommer sent till jobbet, men f�re chefen. Huvudsaken. Kollar inkorgen. Har f�tt en liten rapport fr�n David som svar p� det mail jag skrev ig�r. Han har hoppat av plugget och flyttat till ett annat squat. Kommer tillbaka till Berlin lite tidigare �n ber�knat. Jag gl�ds �ver beskedet. Har i mitt medvetande halvt om halvt r�knat med att han flyttat nu, fast planen hela tiden har varit att han ska flytta hit igen efter ett �r. Pl�tsligt k�nns det som att allt kommer att bli mycket b�ttre bara han kommer hit igen. Jag har velat skriva om det h�r f�rut, om hans medryckande s�tt och f�rm�ga att f� saker att h�nda (det vill s�ga, om han �r p� det hum�ret). Det ska bli sk�nt att ha honom p� lagom avst�nd. Det slet p� oss de sista m�naderna att bo tillsammans.

Sitter p� ett fik i skrivande stund. Har lunch och tog med datorn f�r att l�sa en text inf�r kv�llens l�sgruppsm�te. B�rjade p� den men fastnade. K�nner s�dant starkt behov av att skriva n�got som �r f�r min egen skull och inte hj�rnd�da jobbtexter. Kanske skulle ta tag i n�gon av de p�b�rjade texterna jag har liggande, rent av.

M�ste tillbaka till jobbet. Hinka kaffe. Skriva utan att t�nka, som jag blev �tsagd mot slutet av arbetsdagen h�rom sistens.

Morning paper, on it's way. It's all bad news, on every page

2011-05-11T00:00:00Z

Det finns s� m�nga f�rdigfabricerade reaktioner tillhanda. Men vad ska jag med dem? n�r jag inte ens kan g�ra mig en f�rest�llning om inneb�rden av vad jag delges.

Och jag sade till honom: - Du de sovandes broder,
du m� kalla dig stark, du m� komma och fara,
du �r dr�m, du �r r�k, ett begrepp �r du bara

Man f�rses st�ndigt med ber�ttelser om hur andra konfronteras med sina sv�ra besked. De trodde aldrig att det kunde h�nda dem och det var som en d�lig dr�m. Kv�llstidningar, tv3-dokument�rer. Felet med realismen �r ingalunda intresset f�r verkligheten. Men denna realism, vad �r den annat �n underh�llning? S�ledes finner man sig, i och inf�r de besked som ges, med en k�nsla av tomhet. Man undrar vad som komma skall, men det hela �r v�ldigt abstrakt. Ett begrepp bara.

It's raining today and I'm just about to forget

2011-04-19T00:00:00Z

Once there was summer and you
And dark little rooms
And sleep in late afternoons
Those moments descend on my windowpane

Vi best�mde tr�ff p� Kotti viertel elf. N�r vi gick runt i stan pekade du p� husen och ber�ttade hur de en g�ng s�g ut. Jag avundades dig en aning, f�r att du vuxit upp h�r. Det �r urbant p� ett helt annat s�tt �n min Stockholmsuppv�xt var.

Du ber�ttade om �verlevnadsstrategier ocks�, om stunder n�r du inte haft n�gra pengar. Om hur du letat upp vernissage d�r det bjuds p� mat. Jag t�nkte att Berlin �r ditt, it owes you a living. Jag, d�remot, var inte skyldig dig n�gonting. Jag �nskade att det skulle f�rbli s�, men kunde inte l�ta bli att undra hur l�nge det d�r undantagstillst�ndet mellan oss skulle r�da.

Med tiden kommer f�rv�ntningarna, och med dem besvikelsen och skulden. Vi ligger i hans s�ng och lyssnar p� The Tiny - Closer. I pretend he's mine to keep och bef�ster i och med l�tvalet att han �r close enough to lose. Vill inte att han ska vara en i raden av alla m�nniskor som kommit och g�tt ur mitt liv, men jag ser ingen forts�ttning p� detta. S� jag g�r mitt val och mitt val g�r mig. Jag sl�ss mot mina egna beslut. All my sorrow is real, even though I can't change my mind.

Men vet du vad? Somrar tar slut. Det �r m�rkt och smutsigt i din l�genhet, det �r som om ett tjockt lager av tr�tthet vilar �ver den. Och hur mycket jag �n �lskat att vakna upp bredvid dig, s� �r s�mn l�ngt in p� eftermiddagarna avvikelser snarare �n vardag.

From a basement on the hill

2011-02-18T00:00:00Z

KLINT, brant havsstrand, klippa. Upph�jning, kn�l. �Av mer l. mindre branta v�ggar begr�nsad b�rgsh�jd (som reser sig upp �ver ett sl�ttland l. utg�r ett parti i ett b�rgmassiv); �v. om �versta partiet (hj�ssan, toppen) av en dylik b�rgsh�jd; stundom med tanke f�retr�desvis p� kanten n�rmast intill b�rgv�ggen: brant�, �geogr. o. geol. om (relativt l�ngstr�ckt) rak o. brant, fritt liggande b�rgv�gg (s�rsk. vid kust)�

F�r ungef�r fem �r sedan bodde jag uppe p� klinten i Visby. Jag bodde d�r tillsammans med min d�varande pojkv�n, i en etta p� k�llarplan. Om detta antecknade jag en tid senare f�ljande: �Vi hade sm� sm� f�nster som v�tte mot havet. Ibland t�nkte jag att man genom f�nstrena - trots att de skymdes av b�de gardiner, buskage och staket - kunde se in, och se n�r vi knullade och lagade mat. S� t�nkte jag ibland. Oftast inte.�

Jag �r os�ker p� om �klinten� bara �r en ben�mning ur folkmun, eller om det �r ett egennamn. Om svaret blir det f�rra kan man fr�ga sig vad som egentligen g�r ett namn. Av vilka instanser m�ste ett namn godk�nnas f�r att betraktas som officiellt? Eller hur fungerar det egentligen? �r detta en fr�ga f�r myndigheterna, eller �r det upp till varje enskild utgivare av kartor vilka ortsnamn som skall anv�ndas? (Jag har en bok om det h�r, eller snarare en broschyr, och om jag hade l�st den ocks� s� hade jag f�rmodligen inte beh�vt st�lla dessa fr�gor. Dessv�rre har jag den nedpackad i n�gon kartong, i min k�llare i Stockholm.)
�r svaret d�remot det senare, det vill s�ga att klinten i Visby heter Klinten, s� undrar jag vad som r�knas till Klinten. Lite runtletande p� internet ger mig mest tr�ffar p� omr�det ovanf�r domkyrkan, men jag har f�rst�tt det som att hela pallkanten kallas Klinten. Hur som helst var det inte vid domkyrkan jag bodde.

Jag bodde s�der om innerstan. Vi brukade fika vid Palisaderna, uppep� muren, med utblick �ver havet och staden. Vi sa ocks� p� sk�mt att vi hade havsutsikt hemifr�n. Man kunde med lite anstr�ngning och god vilja f� sig en skymt av havet fr�n de d�r k�llarf�nstrena. Det spelade oss egentligen ingen roll. Havet fanns alltid d�r. Jag pratar inte om havet som n�gon magisk kraft eller k�lla till inspiration. Havet isolerade oss, p� gott och ont. Jag skulle inte s�ga inspirerade, men det tvingade till att gr�va d�r vi stod.

Jag undrar om ordet 'klint' �r i bruk p� Gotland i h�gre utstr�ckning �n i andra delar av landet. Det tycks inte vara ett dialektalt ord, men det kan ju �nd� ha ett starkare f�ste i gotl�ndskt spr�kbruk. SAOB ger vid handen att:

�Klintar upptr�da litet varst�des p� Gottland b�de utmed kusterna och inne � �n.� samt att �Det l�g-land, som (P� Gotland) utbreder sig nedanf�r de tv�rbranta eller starkt sluttande 'klintarna', �r b�rdigt och till st�rsta delen v�l odladt.�

Man borde s�ledes kunna anta att ordet f�rekommer mer frekvent p� Gotland �n i delar av landet med annan geografi. Lars-Gunnar Andersson skriver: �Spr�kvetare har i alla tider noterat att ordf�rr�den v�xlar fr�n spr�k till spr�k. Eskim�erna har en v�lutvecklad terminologi f�r sn� och is medan beduinerna har en v�lutvecklad terminologi f�r sand och kameler. Inget kan vara mer sj�lvklart. Hade det varit tv�rtom, s� hade det i sanning varit fascinerande. Ibland framst�lls saken som att eskim�erna har tio ord f�r sn�, vilket �r ungef�r lika sant som att s�ga att svenskan har 193 ord f�r mat (k�ttbullar, Janssons frestelse, fiskbullar och s� vidare). Eftersom livsbetingelserna skiljer sig �t i olika delar av v�rlden, �r det naturligt att olika kulturer har olika ordf�rr�d.�

Det �r inte f�rr�n nu som jag f�rs�kt gr�va i etymologin f�r 'klint'. �nd� har det slagit mig f�rr, att jag inte riktigt vet hur man b�st f�rklarar f�r fastl�nningar hur jag bodde i Visby. F�rst�r de om jag s�ger att jag bodde �p� klinten�?
Man kan ju inv�nda att det kanske inte �r s� relevant, men f�r mig �r det visst det. Att bo p� klinten (om det nu ens var p� Klinten jag bodde?) var speciellt. Det bl�ste fruktansv�rt mycket. Jag minns en dag n�r tr�det utanf�r v�rt hus hade bl�st omkull, uppslitet ur marken med r�tter och allt. Senare p� dagen hade tr�det helt sonika stoppats tillbaka ned i jorden igen. Men f�r all del, just detta �r kanske inte mer �n en anekdot. N�got att plocka fram ur minnet n�r man beh�ver samtals�mnen till sm�prat.

Men jag st�r �nd� fast vid att det var n�got s�rskilt med klinten. Jag kan inte redog�ra f�r exakt vad. Det �r v�l n�got s�rskilt med alla platser. N�got som utm�rker, som karakt�riserar och g�r platsen till just den plats den �r.
Vid ett senare tillf�lle bodde jag i en annan stad. Jag cyklade andra v�gar, jag satt i m�ten i andra lokaler, jag fikade p� andra st�llen och snattade i andra butiker. Och jag var k�r i andra m�nniskor. Jag delade en etta med en annan person, jag jobbade timmar och jag tr�ffade folk som bott i denna stad hela livet. De tyckte staden var ett r�tth�l, men den var st�rre �n Visby och jag tyckte den var roligare �n d�r jag v�xte upp. Fast mest var den bara annorlunda. Och �nd� inte. Jag var annorlunda.

Tre �r senare i Stockholm. P� golvet i min l�genhet l�g gamla kassettband med halvf�rdiga inspelningar. Ett radioreportage fr�n n�r jag var fjorton, med ett av mina d�varande favoritband. Halvf�rdiga blandband till gamla f�r�lskelser. Ett faktiskt avslutat band fr�n ett avslutat f�rh�llande. Och diverse noise- och lofi-utgivelser fr�n obskyra kassettbolag. Fan s� mycket man lyssnat p�.

Jag f�rs�ker lyssna p� min magk�nsla, men det �r inte alltid l�tt att veta vad den vill. Det h�nder att jag g�r saker som kanske inte �r de klokaste, men som i stunden k�nns r�tt eller bra. Man vill f�nga en k�nsla, n�got flyktigt. Det �r ocks� d�rf�r jag skriver, f�r att inte l�ta flyktiga tankar fly iv�g. Det �r inte av nostalgi jag ber�ttar om allt det h�r, utan av en vilja att f�nga minnen som kan vara v�rda att tas till vara p�.

�K�nslorna f�rvarar jag i en burk som jag alltid b�r med mig. Jag har kanske v�rldens st�rsta samling av vemod och k�rlek. M�nga skulle nog kalla mig sentimental. En g�ng f�rs�kte en man p� en t�gstation stj�la min burk. Jag h�gg d� ihj�l honom. Innan han drog sin sista j�mrande suck s� lyckades jag f�nga det sista han k�nde i min burk. Ibland tar jag fram denna k�nsla. Det �r ingen trevlig k�nsla. Alla k�nslor �r inte trevliga.� (Utdrag ur E. Ericsons 'Till Vederb�rande')

N�r jag t�nker tillbaka p� platser och m�nniskor (m�nniskor jag sj�lv har varit och m�nniskor som andra har varit), k�nns allt som tillf�lliga �verenskommelser varar bara f�r stunden. �Stunden� kan vara �r eller dagar, det spelar mindre roll. Pontus Lundkvist skrev: �Jag flyttade till Visby i vuxen �lder och bodde d�r i fem �r. Det hann h�nda en hel del men p� det hela taget hade det lika g�rna kunnat r�ra sig om en vecka eller tv�. Den vuxna tidsuppfattningen �r en kvarn f�r dagar.� Jag var visserligen inte vuxen d� jag flyttade till Visby, och jag vet att det var just vuxenheten som var huvudpo�ngen hos Lundkvist. Men �nd� kan jag tycka att den d�r tiden k�nns s� avl�gsen och sv�rgreppbar.

Det finns stunder n�r man m�r j�vligt bra. Stunder som inte n�dv�ndigtvis �r m�rkv�rdiga, men som utg�r '(mindre) upph�jningar, kn�lar.' Man vill spegla sig i glansen av dem, och f�rs�ker njuta s� gott man kan n�r man suger i sig av varandra och sommarsolens sista str�lar. M�nniskor �r s� sv�ra. Man vill ha dem n�ra. Och p� n�gon av de d�r kassetterna sj�ng Smog att �Oh, it's rough / Baby, to live / Oh, it's hard / Baby, to survive / Everyday lately / My mind feels like glass / Ready to be smashed / I'm ready to be smashed.�

Det �r m�rkligt hur det slumpar sig ibland. Fr�n k�llaren med havsutsikt till varsin gata i samma f�rort. Ibland m�ttes vi i aff�ren eller p� v�g till tunnelbanan.

Happiness is not for keeping, happiness is not my goal

2011-02-16T00:00:00Z

Jag har varit f�r till�tande mot mig sj�lv. Tagit f�r l�tt p� det h�r med umg�nge. Omgivit mig med folk som �r v�nliga, men menl�sa. Det har f�rst�s sina orsaker, som det faktum att det tar ett tag att komma in nya sammanhang i inte bara en ny stad utan d�rtill i ett helt nytt land i vilket man beh�rskar spr�ket sis�d�r. Men s� pl�tsligt b�rjar n�got sl�ppa. Inte bara i bem�rkelsen att jag stiftar nya bekantskaper, utan �ven som i att jag tr�ffar m�nniskor som k�nns v�ldigt v�rda.

Att skaffa nya v�nner - goda v�nner - har f�r mig alltid varit n�got som kommer v�ldigt mycket fr�n ingenstans. Ganska s�llan har jag l�rt k�nna de d�r riktiga guldkornen till v�nner genom skola eller jobb. Ist�llet dyker de bara upp d�r man minst anar det. Det g�ller bara att f�nga dem.

Och jag sk�mtar om v�nskap vid f�rsta �gonkastet. Men det ligger n�got i det. Det handlar om utstr�lning, om ett sj�lvs�kert r�relsem�nster och om �gon (�gonkastet! det �r mer �n bara en metafor, men det har ingenting med romantik att g�ra) som borrar sig in i mig och kritiserar fr�n f�rsta stund. Den d�r rakheten (�det att vara rakt-ut. lite som utan censur.� - inte sant, Annie?) Att direkt f� ett �jag tycker om dig� men ocks� en mjuk k�ftsm�ll; p�pekanden av s�v�l mina b�ttre egenskaper som mina s�mre. Damn, s� mycket av mig blir synligt. Och det g�ller v�l �t andra h�llet med, f�r jag f�r den d�r k�nslan av att vi redan k�nner varandra. Det �r naturligtvis sant och det �r inte sant, p� samma g�ng. Och jag har l�ngtat s� j�vla mycket efter det h�r. S� som andra kanske l�ngtar efter n�gon sorts romantisk k�rlek. Men det ger jag inte mycket f�r, utan vad jag har haft f�r lite av och beh�vt s� mycket av, �r skarpa m�nniskor i ordets alla bem�rkelser. Kloka, vettiga, intelligenta (vill g�rna anv�nda engelskans 'clever' h�r, f�r jag inbillar mig trots mina inte �verdrivet avancerade engelskakunskaper att det ligger n�rmast vad jag menar) m�nniskor. M�nniskor som v�gar kritisera, s�d�r vasst s� man sticker sig p� kritiken men ocks� s� v�nligt att man tar �t sig.

Men detta om detta. Jag m�ste hejda mig innan jag blir pomp�s.

Leave the city behind, leave the city behind, leave the city behind

2011-02-11T00:00:00Z

Vissa dagar. H�ller mig vid liv med koffein, i form av kaffe och Club Mate. Klockan �r inte mycket, men jag lovar mig sj�lv redan nu att g� till s�ngs tidigare �n vanligt.

Undrar vad jag g�r av mina dagar. Arbetsl�sedagar, rinner iv�g.

F�rs�ker f� saker att g� ihop: planerar resa till Stockholm och f�rs�ker passa in detta med bes�k fr�n just Stockholm. Vill resa till andra st�llen ocks�, kanske i f�rsta hand Malm� och Gotland, men �ven en liten roadtrip runtom i Tyskland st�r p� �nskelistan. Men jag kan inte planera, f�r jag vet inte n�r jag kommer att ha jobb. Eller pengar. Vill g� p� konserter ocks�, Patrick Wolf och Belle & Sebastian. Hoppas biljetterna inte hinner ta slut innan jag f�rs�krat mig om att jag kommer att ha r�d.

Fan, jag blir less och sl� av detta leverne. S�h�r kan jag inte ha det. V�rsolen muntrar upp f�rst�s, men idag var det ganska kyligt. Det passar egentligen mitt hum�r b�ttre. Lite frusen, g�r kl�dd i myskoftan. Den har jag i och f�r sig alltid, till vardags s�v�l som till fest. �r snygg men det �r en klen tr�st. F�r h�ra att jag �r uppriktig, den tr�sten �r desto st�rre.

H�r ljudet av tv�ttmaskinen ute i k�ket, medan jag skriver detta. Porslinet som st�r staplat ovanp� den b�rjar skramla. Det betyder centrifugering och att jag borde diska.

Suck, vissa dagar...

Alla de personer som aldrig kommer att bo n�ra igen

2011-02-07T00:00:00Z

Kom hem med:

ett paket r�da linser,
ett paket torkade svarta b�nor,
ett paket ris,
blandade k�nslor.

I hallen konstaterade vi att det �r klart att hon kommer hit igen. Kanske en l�ngre tid, kanske bara p� bes�k. Kanske st�mmer det.

Samtidigt n�gon annanstans i v�rlden, sitter en v�n p� ett flygplan. Innan han �kte ringde han mig f�r sina sista mobilpengar. Samtalet avbr�ts med ett pip, och det sista han sa dessf�rinnan var att han inte hade n�gon koll p� vad som h�nder i Sverige, att han inte l�st n�gra nyheter �ver huvud taget. Och s� urs�ktade han att han skickat v�rldens bl�digaste sms.

Jag f�rst�r seri�st inte varf�r m�nniskor reser. Speciellt inte l�ngt bort. N�ra och k�ra, s�ger man, men jag vill ha mina k�ra n�ra. Men alltid �r det n�gon som saknas. Jag har flyttat s� mycket sj�lv och jag f�rst�r det och jag f�rst�r det inte.

�h, alla dessa m�nniskor! De passerar. Men man kan ju inte g� och hoppas p� att saker skall leda till n�got �mer�, f�r det finns inget �mer� som n�got kan leda till. Man m�ste ju kunna �snacka med n�gon bara f�r att det i sig kan vara ett intressant samtal�, right? Det beh�ver inte �leda till n�got stort?�

~~Och pl�tsligt �r jag inte l�ngre s� s�ker.~~

I'm such a fool for staying home

2011-02-05T00:00:00Z

Ett n�got ofrivilligt hemmavarande denna kv�ll, men ack s� sk�nt f�r den skull. Orkade inte s� mycket. Tr�ffade fransyska som jag pratade tyska med. Vad otillr�cklig min tyska �r, och �nd�: tillr�cklig. Men visst k�nner man sig reducerad, av att prata ett spr�k man inte riktigt beh�rskar. Det �r anstr�ngande, men n�dv�ndigt. K�nner det f�r �vrigt �ven n�r jag pratar engelska.

Och hur sv�rt �r det inte, att kommunicera! P� vilket spr�k som. �ven med folk man tycker sig dela mycket med. S� mycket som m�ste �verbyggas f�r att man ska kunna n�rma sig varandra. �h, den d�r tryggheten i att k�nna n�gon riktigt bra, att f�rst� varandra utan att n�gra st�rre krumbukter kr�vs.

Fastnade vid datorn nu ikv�ll, men det var ett trevligt fastnande. Chattrade med en lettisk konstn�r som jag tr�ffade n�r han var h�r i Berlin f�r n�gra veckor sedan. Vi hade alldeles f�r lite tid den g�ngen, eller snarare var det v�l kanske min ork (n�got slags behov av att vara ensam som sp�kade). En massa p�b�rjade tr�dar h�nger och vill bli upplockade, forsatta p�. Men han k�nns som en som en s�dan man h�ller kontakten med, �ver en l�ngre tid. K�nns bra.

Ge mig en kyss innan du g�r, att bygga en dr�m p�

2011-02-04T00:00:00Z

(Bara f�r att jag inte hade n�gon Hellstr�m-period n�r jag var fjorton. Jag f�r ha den nu ist�llet.)

Fragment fr�n sistone:

Kravaller. Springa hand i hand. Det �r inga som helst konstigheter med det; jag hade gjort det med vem som helst. Det �r vikigt att h�lla ihop. Men vi sl�pper inte taget, n�r det lugnar ned sig h�ller vi fortfarande varandras h�nder tills det till slut blir lite pinsamt och vi l�tsas som att vi inte alls bara kan st� d�r stilla utan att vi m�ste g� och se vad som h�nder l�ngre ned p� gatan och �h jag minns inte. Det �r sv�rt att skriva om det h�r utan att k�nna sig som n�gon j�vla Jens Lekman som placerar scener i demonstrationer (Jens L f�r urs�kta om han n�gonsin skulle l�sa detta efter att ha googlat sitt eget namn s�d�r som man g�r ibland n�r man �r ensam och uttr�kad om kv�llarna. Utifall att detta skulle intr�ffa: Jens, jag gillar dig egentligen). Det blir banalt att �ka sn�lskjuts p� estetiken, utan att beh�va ta st�llning. Det �r l�tt att g�ra det, eftersom protester �R k�nslom�ssigt laddade situationer. Det �r ocks� en k�nsla av gemenskap. Ekis tog fasta p� det i f�rsta numret av �nya� Brand, under rubriken �Kravallen - en kollektiv f�r�lskelse�. Vi pratar lite om saker som relaterar till det, n�r vi st�r p� gatan omringade av poliser. Vi skulle kunna ta oss d�rifr�n om vi ville, men alla d�r skulle naturligtvis inte kunna det, s� vi v�ljer att stanna. Vi v�ljer att stanna, ocks� f�r att vi vill. Det finns ingen anledning att l�tsas som att man inte tilltalas av / dras till . kaoset (?) [Tror att jag beh�ller utkastets version h�r. Jag vet helt enkelt inte vad man ska kalla det.]

///

P� tunnelbanan. P� v�g hem [till v�ra respektive hem] fr�n n�n fest. Vi pratar lite om att v�ga prata med nya m�nniskor (visserligen n�got som ingen av oss helst problem med, s� �v�ga� kanske �r fel ord).

DIALOG:
�Det kan ju vara ditt livs k�rlek�
�Nja, det beh�ver v�l inte vara s� dramatiskt? Man kan v�l prata med folk bara f�r att det �r trevligt!�
�Ja...visst...Man kanske...kan starta ett band tillsammans...�
��hm, visst�
"...och bli stora...�
�Allts�. R�cker det inte med att snacka med n�gon bara f�r att det i sig kan vara ett intressant samtal? M�ste det leda till n�got stort?�

(Sedan skiljs vi �t och jag t�nker att jag �r inte s� k�nslom�ssigt dramatisk av mig. Men n�r jag g�r fr�n stationen och hem, �ver broarna, fr�n v�st till �st, s� k�nner jag mig trots allt �verv�ldigad.)

///

Han ser s� f�rbaskat j�vla glad ut och jag vet inget mer smittsamt. Jag vet nog f� som har s�dana mood swings, men skitsamma, just d� kan inte jag heller sluta le. Jag ger honom en kyss innan jag g�r.

///

EPILOG:
Vi �r v�ldigt olika, men mycket av �jag f�rst�r mig inte p� denna m�nnska�-k�nslan sl�ppte f�r min del p� den d�r demonstrationen. Vi pratade saker som politiskt uppvaknande och jag t�nkte att mitt 16-�riga jag nog hade gillat hans 16-�riga jag. Men jag ska inte f�rs�ka analysera n�gra samtal. Jag tycker om honom, det kanske r�cker s�. Jag l�ter det bero.

Vi kan v�l ha lite kul?

2011-01-16T00:00:00Z

J skriver:

�jag lovar mig sj�lv att ta hand om mig b�ttre. vara sn�llare mot mig sj�lv. �ta b�ttre, raka mig oftare, duscha oftare, kl� mig b�ttre, ta mig tid att handla mat, dricka mindre kaffe, knulla f�rre, l�sa mer, vara hemma mer och inte g�ra n�got speciellt, vara ensam �nnu mer, sk�ta mitt arbete, f�rekomma folk oftare, gn�lla mer. helt och h�llet h�lla mig borta fr�n kallsnack.�

Jag citerar det h�r eftersom mycket av det nog g�ller �ven f�r mig (eller: principen g�ller �ven f�r mig, �ven om vissa av punkterna �r utbytbara/modifierbara). Att vara hemma och inte g�ra n�got s�rskilt har jag faktiskt blivit riktigt duktig p�, p� sistone. Att s�ga nej, till n�got som egentligen vore roligt, men som jag i stunden inte orkar/har lust med, �r n�got som jag b�rjat l�ra mig. K�nns bra.

Jag sa n�gon g�ng till Johnny att jag inte k�nde att beh�vde g�ra n�got s�rskilt bara f�r att det r�kar vara fredagkv�ll. Bara vara hemma och l�sa duger gott f�r mig. Han sa att det hade aldrig han klarat n�r han var 22.

F�rresten. Roliga saker som inte alls �r roliga, topp 4:

4. Fest. (Ok, halvsanning. Jag gillar fest men blir allt som oftast besviken.)

3. Spelningar/konserter. (Fan vad de flesta spelningar �r tr�kiga. S�rskilt s�dana med halvstora indieband, som kostar �ver 10 euro/100 pix.)

2. Komedier.

1. �Roliga� youtubeklipp.

I guess I'm falling for someone half the world away

2010-11-20T00:00:00Z

Jullovet. Hade bes�k fr�n Finland och Sverige �ver julafton och dagarna f�re. �kte till Stockholm i mellandagarna, rensade ut i min l�genhet d�r. Blev rej�lt f�rkyld, mitt i allt. Gjorde ett planerat och ett oplanerat stopp i Malm� p� v�gen upp och v�gen ned, samt en oplanerad avstickare till Uppsala.

N�r jag bokade mina biljetter var jag helt inst�lld p� att vara tillbaka i Tyskland till ny�rsafton. Ny�r i Berlin. Tyckte v�l det l�t fett. Vid en n�rmare rundfr�gning visade det sig dock att ingen av mina v�nner h�r hade n�gra s�rskilda planer eller ens verkade n�mnv�rt entusiastiska �ver att hitta p� n�got. Mycket �f�r se vad som h�nder�. Och n�gonstans mitt i detta hann jag inse att jag v�l �nd� aldrig varit n�gon st�rre ny�rsentusiast, +att det nog inte �r n�got speciellt med ny�r i Berlin. Astrid f�rs�kte locka med �raketer i huvudh�jd p� M�llan� men pga av f�rkylningen m.m. valde jag till sist en ganska lugn tillst�llning med Job och lite annat folk. Tror att det var det mest lagoma jag kunde hitta p�.

Blev allts� i Sverige l�ngre �n planerat. Sjukdomen m�jliggjorde avbokning av resa (pengarna tillbaka p� en egentligen icke-avbokningsbar biljett). Fan ingen id� att planera. Inte s� att jag tycker att man ska vara �spontan� (ett ord som bara framkallar hat), men det g�r inte s� bra med grejer jag f�rs�kt planera (idag hade jag till exempel planerat in plugg, ehe).

Fan det �r s� mycket jag vill skriva men orden rinner ifr�n mig. F�rs�ker skriva dagbok/anteckningar men k�nner ingen tillfredsst�llelse i att skriva till bara mig sj�lv. F�rs�ker skriva brev men tycker bara att jag g�r mig ointressant. F�rs�ker skriva sms till andra sidan jordklotet men det kommer inte fram och det visste jag egentligen att det inte skulle g�ra. P� ett s�tt �r det optimalt att skriva h�r eftersom det MEST �r f�r min egen skull, men samtidigt m�ste jag ta h�nsyn till att andra kan l�sa det.

Vill ha mat fast jag nyss tryckte i mig en croissant. T�nker j�ttemycket p� mat. �r inte s� hungrig egentligen men skulle vilja laga n�got riktigt gott. Efter en sm�tt misslyckad g�-ut-kv�ll ig�r satt jag med Tobias p� ett falafelhak i Friedrichshain, och han sa att han aldrig sett n�gon tjej trycka i sig en falafel s� snabbt (jag ogillade starkt till�gget 'tjej' men n�r jag p�pekade det f�rs�kte han g�ra n�gon po�ng, som jag lite halvhj�rtat accepterade). Och i Malm�, �h, vad gott vi �t!

Tankarna flyger �t lite olika h�ll. F�rs�ker samla dem i ord men allt blir osammanh�ngande. Det om n�got borde sammanfatta hur jag k�nner mig. Lite vemod, lite sv�rt att f� �verblick.

Min roomie pratade om att flytta ut och flytta ihop med sin pojkv�n. Undrar hur saker blir i s� fall. Egentligen, och trots att jag gillar henne, s� kunde det vara trevligt att bo med n�gon annan. Kollektiv/sammanboende snarare �n WG. �nd� blir jag mest bara stressad av hela grejen. Tror stressen kommer sig mycket av att det sp�r p� min allm�nna k�nsla av ovisshet om framtiden.

Tillbakablick (som sig b�r, kring ny�r?): L�ser ett s�nt d�r vad-gjorde-du-under-�ret-som-g�tt?-quiz. Fyller inte i det, men fastnar mentalt p� fr�gan �Blev du k�r i �r?�. �nskar att jag, som Matti Alkberg sjunger, inte f�ll s� l�tt men faller h�rt emellan�t. Men jag har nog aldrig fallit s� l�tt som 2010 (inte f�r att skriva er p� n�san, men l�gg m�rke till den dubbla inneb�rden i detta). Inf�r det k�nner jag f�ljande: utt�kning, en mild nedst�mdhet, en svag k�nsla av �vad h�ller jag p� med?�. Men det kanske bara �r just nu, jag vet inte. Funderar kring: Att vilja k�nna s�nt som andra k�nner, att vilja bli �lskad s�d�r som andra blir �lskade.

Jag s�tter nog punkt d�r, f�r den h�r g�ngen. Den h�r texten har redan blivit f�r l�ngt.

Tule, tule, tule, tule tulevaisuus

2010-11-14T00:00:00Z

Nostalgi ber�r mig inte. Finns inget when we were seventeen, running through the streets och livet var inte som p� film (� andra sidan kan man ju fr�ga sig hur mycket film som inte �r som livet egentligen �r att ha). Nostalgi �r bara porr, det �r f�r enkelt, den spelar p� f�r enkla str�ngar.

Verse, chorus, verse, chorus, verse - if the last time, wasn't the last time...

2010-11-13T00:00:00Z

S� var man d�r igen? Och �nd� inte. Jag har lyckats med en hel del sedan sist. Men n�gonting tar emot nu, och skoltr�ttheten gnanger. Man hankar sig fram. Skola, jobb, skola, jobb. Vad som f�r tillf�llet k�nns minst jobbigt. Ska det alltid vara s�h�r?

Jag t�nker p� n�r det s�gs att folk prioriterar karri�r framf�r att skaffa barn. S� j�vla l�jligt p�st�ende. Som om det i de flesta fall handlade om att g�ra karri�r, nej, det handlar om att det f�r b�velen �r bra om man �ver huvud taget kan f�rs�rja sig sj�lv till att b�rja med. Nu �r det allts� inte s� att jag g�r och �nskar mig att skaffa barn, men jag t�nkte p� detta n�r min ossi-l�rarinna (allts� min tyskal�rare, som �r fr�n �sttyskland) ber�ttade om DDR:s satsningar p� barnfamiljer. Bara en s�dan grej som att man kunde vara f�r�ldraledig i ett �r med 100 % av l�nen i beh�ll, och sedan vara garanterad att f� komma tillbaka till sin arbetsplats, det �r inte fy skam. Sedan hade man tydligen hj�lp med hush�llsarbete ocks� - en g�ng i veckan kom en bil som h�mtade ens smutstv�tt.
En annan �r ju inte garanterad n�gonting, med eller utan barn. Inte f�r man stanna p� jobbet, f�r allt �r till�flligt. Blir man sjuk f�r man klara sig b�st man kan, och i a-kassan �r det inte l�nt att vara med, f�r man f�r �nd� inget annat �n en j�vla press p� sig i slut�ndan.

N�, tyskakursen jag har g�tt hade jag i alla fall stor beh�llning av, och d�r k�ndes ingen skoltr�tthet av. Det �r mer universitetsgrejen jag inte riktigt pallar. Inte zur Zeit i alla fall. Att l�ra sig ett spr�k �r n�got annat. Dessutom har jag l�ttare att g� inf�r det, av olika anledningar. Den mest uppenbara orsaken �r v�l f�r att jag l�st det p� plats h�r i Tyskland, medan universitetskursen jag g�r �r p� distans. Men en annan viktig orsak tror jag �r att n�r man l�r sig ett spr�k s�h�r intensivt, n�r man befinner sig i landet, s� �r man mitt uppe i det och det genomsyrar allt. Det g�r liksom inte att komma undan. Eller - visst g�r det. Jag kan sitta p� mitt rum, eller bara umg�s med andra svenskar (ja, det r�der ingen brist p� svenskar i Berlin), eller bara prata engelska. Men jag har best�mt mig f�r att ge mig h�n, och efter ett tag b�rjade det k�nnas o�terkalleligt. Klarar jag mig inte p� tyskan (och det h�nder hela tiden), s� blir jag besviken. Ofta byter folk till engelska bara f�r att det �r ett enskilt ord jag inte f�rst�r, vilket �r r�tt jobbigt s�rskilt som de f�rmodligen menar v�l. Desto gladare blir jag de g�nger jag beh�rskar en hel konversation p� tyska. Men �n s� l�nge �r det en bit kvar tills jag kan k�nna mig bekv�m i spr�ket, och d�rf�r kan man ju undra hur det ska g� med att skaffa jobb mitt i allt. Men det f�r g�.

Ikv�ll blir det kanske tr�ff p� n�n krog med tyskaklassen. Kanske inte. Har sv�rt att avg�ra om det �r v�rt eller ej. Och jag �r en s�dan bangare. Det finns ett bra finskt ord f�r 'att banga', som Mikko har l�rt mig: oharit. Vi f�r se om det blir oharit ikv�ll. Tycker inte riktigt om avsked - de �r ofta sentimentala och �verdrivna. Det finns ett bra tyskt uttryck ocks�, �polnischer Abgang�. Det �r n�r man bara g�r ifr�n utan att s�ga hejd� (oklart vad det har med Polen zu tun). P� s� vis slipper man allt �hej hej trevligt trevligt vi bara m��ste ses snart igen kindpuss kram slem verkligen j�ttej�ttetrevligt�. Det e g�tt.

Forgetting the name of my lover

2010-11-08T00:00:00Z

F�r fr�gan om jag avsiktligen gl�mt mina vantar. Det slog mig n�r jag stod i hissen, att jag kanske hade det. Men jag orkade inte bry mig. Skrattar fram ett svar. Om sanningen ska fram hade jag halvt om halvt - oavsiktligen - gl�mt att jag ens varit d�r. Hade liksom inte t�nkt p� saken f�rr�n jag p�mindes.

Det �r lite mycket p� en g�ng just nu. Plugg. Annat plugg. P�tsligen jobb. Pl�tsligen �ven annat jobb. Och mitt i allt detta m�ste jag �ka till Stockholm och ordna med min l�genhet d�r. Tiden b�rjar bli knapp. Dessutom bes�k h�r, �ven det m�ste styras upp.

Oh dear.

Just somebody that I used to know

2010-11-07T00:00:00Z

Att titta p� foton av gamla v�nner och inte k�nna igen dem. Att titta p� gamla foton av sig sj�lv ocks�, och inte k�nna igen sig sj�lv heller. Att vakna hemma och undra var man �r.

Det �r inte dramatiskt menat. Det �r bara s� det k�nns ibland. En stillsam betraktelse.

Och alla bara pratar "�r det sant" och "jag har h�rt om dig"

2010-07-04T00:00:00Z

Hade ett �gonblick av att k�nna mig tillbakaspolad till f�r ca sju �r sedan. Jag var 15 och allm�nt pissed off p� tjejer i min omgivning. Jag var inte ett dugg intresserad av n�got de var intresserade av. Och de gjorde det alltid enkelt f�r sig genom att v�lja det minst kr�vande samtals�mnet - skitsnacket, det att bara orera vidare i all o�ndlighet om andra m�nniskors fel och brister. Bekr�fta varandra. Aldrig komma fram till n�got. Aldrig lyfta samtalet till n�gon vettig niv�. I �rlighetens namn k�nde jag mig v�l ganska f�rmer dessa m�nniskor.

Well, I was fifteen
What could I know?

Det �r v�l knappast s� att folk har f�r�ndrats sedan dess, men min omgivning har gjort det. Eller? Vete fan. Handlar nog snarare om vilka situationer jag s�ker mig till �n vilka m�nniskor. Tjejer som jag tycker mig kunna ha bra diskussioner med kan bli som f�rbytta i andra gruppkonstalationer. Jag undviker (fr�mst i n�gon undermedveten bem�rkelse) att umg�s med bara tjejer. Det �r fan sorgligt. Och ensamt. Jag beh�ver systerskap.

Lite nedst�md.

Det ska v�l s�gas ocks� att jag inte vill framh�va m�n som vettigare �n kvinnor. Jag har givetvis issues �ven med killar. De �r jobbiga j�vlar de med. Men det �r ett annat kapitel.

Haha fyfan vad bittert.

It's so shameful of me. I like you

2010-05-29T00:00:00Z

Because you're not right in the head! And nor am I.

Jag Sitter Bara Och Laddar Om Och Laddar Om

Pontus Lundkvist skrev: �Den sorg som drabbade mig g�llde egentligen ingen av oss, jag visste ju att det enda jag beh�vde g�ra f�r att inte genast s�tta t�nderna i den blottade strupen var att snabbt trycka ner sm�rg�sarna i fickan, h�lla nere min egentliga, starka tacksamhet och sl�ppa fram den hallmatteanpassat fabricerade , lagoma tacksamhet som situationen kr�vde. 'Tack det var v�nligt'. Sorgen kanske g�llde alla m�nniskor som p� jorden som inte �r f�rm�gna till en s�dan avv�gning.�

F�rm�r ej riktigt uppr�tth�lla denna f�rm�ga. Men det �r klart, det finns m�tt av till�telse gentemot det och i sprickorna h�nder det intressanta saker.

Idag har jag flyttat mina tusen pryttlar fr�n �rebto till Sundbyberg. K�nner mig tr�tt och sliten. Dock r�tt glad p� ett avslappnat s�tt. Lite n�jd i h�gen typ. M�r bra tror jag. Jor�. Men skulle beh�va vila och vara lite f�r mig sj�lv. Finns dock inte tid eller utrymme till det men det �r inte hela v�rlden heller.

Det g�ngna �r som en dr�m och det n�rvarande f�rst�r jag icke

2009-12-07T00:00:00Z

(gttttyyyyty ← sp�kskrivning av blx)

Fikade med Calle. Han verkar ha n�gon sorts ambition att bli socialare. Bra, jag har knappt kunnat umg�s vettigt med honom sedan jag flyttade ifr�n v�r l�genhet i Flempan.

Har t�nkt en del p� det d�r. Hur relationer f�r�ndras av samboende. Att t�nka tillbaka p� tiden innan jag och Calle flyttade ihop k�nns konstigt. Likas� att t�nka p� hur det hade varit om jag aldrig bott med Martin (som jag d� var tillsammans med, och som flyttade fr�n Stockholm direkt in hos mig i Visby). Eller f�r den delen, hade jag �ver huvud taget l�rt k�nna Annie, Karin och Nicola ordentligt om det inte vore f�r att vi bodde tillsammans?

Det k�nns som att det verkligen kan g� �t alla h�ll, att flytta ihop med n�gon, och att det �r skitsv�rt att f�ruts�ga hur det kommer att bli. Det �r som att allt st�r p� spel. Hisnande.

Jag kanske flyttar lite snart igen. Tillf�lligt byte av stad. Vore r�tt sk�nt. Jag ska inte sv�va ut i n�got blaj om att jag borde hitta mig sj�lv - det vore b�de klyschigt och falskt. D�remot borde jag f� ordning p� ett och annat. Ordning och �versikt. Det funkar inte riktigt som det �r nu, jag stressar mellan �n det ena, �n det andra. Pluggar heltid och jobbar tv� dagar i veckan +ideellt arbete, olika smaker, d�rut�ver. Slutar p� jobbet till ny�r. N�stan tv� �r har g�tt sedan jag b�rjade. Ja j�vlar. L�ng tid. Ser fram emot att f� g�ra annat p� annan ort.

Wrapped up in books

2009-08-20T00:00:00Z

F�r enkelhetens skull (dvs eftersom jag �r en lat j�vel), citerar jag minun toveri Micke:

�Ig�r satt jag vid bokbord vid V�rldens L�ngsta Bokbord l�ngs Drottninggatan. Det var kul att g�ra n�got med f�rlagskommitt�kamrater som var annat �n sitta i m�ten.

Tr�ffade p� en del udda existenser, som vanligt n�r man har bokbord. �ven en fransk anarkist som var aktiv i CAG och var som brevb�rare aktiv i fackf�reningen SUD. Ocks� gammal tant som n�stan t�r�gt ber�ttade hur hon hade bevistat f�rel�sningar av Elise Ottesen-Jensen ute i obygden och hur mycket det hade betytt f�r henne. Hon k�pte nyutg�van av antologin �M�nniskor i n�d� som Federativs gav ut tidigare i �r.�

Okej, det var inte ig�r, det var i s�ndags, men annars st�mmer det.

'Minun toveri' betyder 'min kamrat' p� finska. Jag gillar. Antte ger mig sm� lektioner i finska med j�mna mellanrum. Annie likas�.

Annie skulle ha flyttat till Finland, men nu blir det Haparanda ist�llet. Hur som. DET SUGER. Redan om en vecka �r det. Axel flyttar in hos mig ist�llet. Det kommer bli bra, det med. Men annorlunda. Jag kan inte l�ta bli att tycka att det �r v�ldigt sorgligt �ven om jag naturligtvis borde gl�djas i och med att Axel �r en av de b�sta jag vet. Men ja. Det �r kluvet.

Skulle tr�ffat Erik idag men han meddelade att han �m�r som en hund, spyr som en m�nniska�. Lite trist att jag vet att det �r sj�lvf�rv�llat.

Heil seitan. Go vegan. Go straight edge.

Change is on the cards, but this time it will be hard
But I never want to leave you
We�ve never had a fight
You should never split a pole
You should never split at all
I wish I had two paths I could follow
I�d write the ending without any sorrow

(Sitter p� jobbet - maskar - lyssnar p� Belle & Sebastian)