De tre rabbinerna.
I Jerusalem bor tre rabbiner. De brukar träffas varje dag efter frukost på ett judiskt café i utkanten av staden för att diskutera toran och talmud. Det är ju vad rabbiner gör för att förtjäna sitt levebröd. En av dem var inte lika bildad som de andra två, och han brukade bli överkörd i diskussionerna. Han brukade inte ta så illa vid sig, då de andra två förklarade vad i hans teorier som var fel, därigenom lärde han sig mycket. Men en dag hade han en tolkning som han visste var bättre än de andra två, och han hade bestämt sig för att inte ge sig. De andra sa emot honom av ren vana, och blev ytterst förvånade över att han försvarade sin teori så skickligt De började nästan tro att han hade rätt, med det vägrade de att erkänna.
Diskussionen fortsatte långt in på eftermiddagen, och mannen insåg att han skulle bli överkörd precis som vanligt, vilket han hade svårt att acceptera, eftersom han ju hade rätt. Han behövde någon som kunde försvara hans teori, någon som de andra respekterade. Och han visste precis vem.
Så han bad till Gud om ett tecken, och på himlen uppenbarades ett ensamt ovädersmoln. Så han sade till de andra att Gud hade sänt ett tecken för att visa att han hade rätt. De andra hävdade att det var ett helt vanligt väderfenomen, och ingenting att fästa någon vikt vid. Dessutom hade han fel, och de rätt. Det var bara att inse.
Då bad mannen till Gud om ett större tecken att övertyga sina motståndare med. Hans bön hörsammades, och det ensamma molnet blev åtföljt av ytterliga fyra ovädersmoln. Så han sa till sina vänner, ”Bröder, om inte det där är ett tecken vad är det då?”. De svarade att det var ett ytterst ovanligt väderfenomen, men ingenting som vetenskapen inte klarar av att förklara. Men de medgav att det var ovanligt med fem åskmoln på en i övrigt molnfri himmel.
Mannen bad då om ett tecken som de andra inte skulle kunna bortförklara, ett tecken som visade att han hade rätt. Som svar på hans bön förmörkades himmeln av stormmoln, marken skälvde och tordönen mullrade i skyn. En himmelsk stämma basunerade ut meddelandet ”Han har rätt”. Hans kollegor sade att detta var ett tecken de inte kunde ifrågasätta, Gud var verkligen på hans sida.
De spände blicken i honom och sa: ”tro inte att vi ger dig rätt, men nu är vi två mot två!
//xzantrax
Tänkte bara kommentera att detta är en variant på en »sann« (i varje fall i judisk tradition sedan länge förekommande) historia som dock involverar träd som hoppar över floder och en större grupp rabbiner vars slutkommentar är att Gud ska ge f*n att lägga sig i deras diskussioner, de kan sin Torah och vet vad Gud vill bättre än Gud själv. :)
//FC