- alla regler är frivilliga och förhandlingsbara, precis som all annan social interaktion. Det är ju inte förbjudet att t.ex. härma andra när de pratar, men det är ganska otrevligt
- alla regler applicerar även på RA- och polyförhållanden, då kan »par« bytas ut till »N stor enhet«, men enligt mina erfarenheter brukar RA göra mer rätt oftare än mono-förhållare (?)
- undvik att behandla varandra speciellt i sällskap med andra — behandla varandra ungefär jämförbart med hur ni behandlar andra i sällskapet, sitt t.ex. inte och hångla eller på andra sätt understryk ert »speciella« förhållande
- om din partner inte är närvarande, undvik att hela tiden prata om henom om det inte är relevant för samtalet, tänk först »om det hade varit någon annan, hade det här känts intressant?«
- dessa regler gäller inte om alla i sällskapet tycker att de inte gör det. Om de tycker olika gäller den mest petigas preferenser
- om alla närvarande är par gäller deras beteende som godkännande (åter igen: det mest konservativa gäller); sitter alla och hånglar är det ok att hångla, o.s.v.
- det är ok att pussas till hälsning
Jag tycker att många par jag har mött senare i livet har blivit mycket bättre på detta än de var när jag var yngre. Det är skönt, för det är ofta distraherande att prata med personer som hånglar eller på andra sätt ständigt affirmerar sitt ihophörande, men jag tycker också att det är lite sorgligt, för det känns som att jag har missat något. Den här listan är lite ett NT för ett möjligt framtida S.
- jkia dessa regler tuss. om jag ska behandla alla exakt lika och inte t.ex. gulla med de i min N-stora enhet, då är det som om jag vore ihop med alla! t.om. [obehaglig person] och dkjia! poängen är just att tycka om vissa väldigt mkt. fattar inte grejen. en anekdot från den tiden jag och [välkänd f.d. hgr-profil] enbart var vänner (detta var t.o.m. innan hgr fanns) är att en gång var vi på en fest och pratade väldigt mycket data med varandra. senare visade det sig att några andra på festen hade tyckt det var trist att vi pratade för mkt med varandra ist för att hålla käft och passa in i någon sorts gruppnorm. ok om vi störde vi kunde ha satt oss vid sidan av bordet eller något. för det är ju möjligt att störa andra otillbörligt mycket. men det hade inget med ev par-tjafs eller inte att göra vi hånglade t.ex. inte (under festen iaf).
- Ja ok, jag tycker att det mycket handlar om avvägningar mellan det ena och det andra. Fick DS för detta av Job också (som också pratade om det här med generaliseringar av störighet, och dkja tror jag), men alltså det jag egentligen ville understryka var att par ofta (omedvetet?) håller på med en massa affirmerande av sig själva som just en enhet som jag tycker är jobbig. Men nästan alla par jag har träffat på efter gymnasiet håller sig inom helt acceptabla gränser! Alltså det finns en anledning till att detta ligger under en subnod också, jag är medveten om att det inte riktigt är [universal law]?.
- jkad däremot. Fast jag tycker att det är ok att visa hur väl man känner en person. T ex hamnar i alla fall jag ibland i situationer där jag känner en person väl och det framgår tydligt. Man kanske kramar om en person på ett visst sätt eller refererar till något man gjort gemensamt (obs jag pratar inte om par nu men det är en glidande skala). Men man måste vara på sin vakt också så man undviker för stor dos av exkludering (viss exkludering är nog oundvikligt)!! Man måste alltid vara på sin vakt i alla beteendesituationer så det är inget konstigt med det.
- Ja, detta håller jag med om, jag ser denna lista främst som riktlinjer för att börja tänka snarare som universal law.