I dag kom Cocco hit och skulle hälsa på, och fick lite data tjaffs-utbildning på köpet. Det slutade med att vi först gjorde omelett eftersom ingen av oss hade ätit ordentligt med lunch (läs: ingen alls) och sen hittade jag en gammal klump pepparkaksdeg inne i kylen som låg där och såg ensam och övergiven ut. Och eftersom dagen redan gick i ett något nördigt tecken var det ju synd att sluta liksom...
Först måste man kavla pepparkakorna, annars blir de lite för tredimensionella och konstiga. Jag gömmer mig så klart bakom kameran så det är cocco som ser ut att jobba. Notera ägget i koppen, det ska användas till...glasyr sen, och notera CD-skivan som kanske kan se lite konstig ut i sammanhanget...
...men det klarnar snart. Naturligtvis bakar en pepparkakor i form av CD-skivor! Synd bara att piratpartiet var först och att det blir lite rip-offigt.
Och jag jobbar också! Notera den läskiga »fotografera mig inte din jäkla paparazzi«-blicken. Ja, det var Cocco som norpade kameran och gjorde myteri.
Och bara för att jag inte ska kunna hämnas så fotar hn så klart sig själv direkt efter. Bah.
Något måste det ju stå på skivorna, även om det bara är fusk-wärsch med enkel-lager-pepparkakor, så vi fick blanda till märkpenna glasyr. Efter lite rotande i köksskåpen hittade vi både lakritsextrakt och en sjukligt lila-röd karamellfärg som blev riktigt intressant om man blandade den med vanlig röd.
...och så ska det skrivas på kakorna också. »de man kan läsa vad det står på har Cocco skrivit« som min lillasyster uttryckte det.
Ytterligare en konstig bild på mig tagen av Cocco.
De två sista kakorna som gjordes, det var då vi hade fått in snitsen aningen mer än innan.
De tre sista kakorna, mer översiktlig bild.
Den första plåten som blev klar.
Och naturligtvis kan man inte baka kakor utan te! (inte för att någon drack upp kannan eller så...)
Sen gick vi upp på mitt rum och drack te och tände ljus och hade mysigt (och lyssnade på aggrotech). NB jag var bara tvungen att skriva så för att det tvunget blir så suspekt. Förresten, cocco har tagt alla ljusbilderna, det var tydligen mycket viktigt att det framkom också.
Sen tyckte Cocco att vi skulle tända ljus (de är rätt framträdande i min »möblering«, så det är kanske inte så konstigt)
...och så skulle de så klart fotas...
...några hundra gånger.