Som
att allting redan var bestämt
som att jorden går runt solen
Vem
hade kunnat ta min plats
han finns ju bara inte
Dom
pratar om något underbart
jag är där och kan berätta
Stort
större än jag någonsin trott
det snurrar i min skalle
Låtcitatet har kanske inte vidare mycket att göra med texten, utan är mer för att jag precis har upptäckt Familjen och är läskigt nyförälskad i några av deras låtar. Det är givetvis fritt fram för (över) tolkningar, precis som det kan vara värt att plocka ut bokstäver ur texten i ett intrikat mönster för att försöka lura ut om där kanske gömmer sig ett hemligt meddelande från Nazisterna™. Men man vet ju aldrig (fram med chifferbrytarutrustningen från kalla kriget!).
Igår åkte jag på midvinterblot på Lagnö gård. De är ena hejare både på att organisera fester och på att dra dit intressanta människor. Jag kände givetvis i vanlig ordning knappt någon alls av dem, men det gjorde inte så mycket för de var rätt trevliga, åtminstone de jag pratade med. Och häftigast var nästan att det knappt konsumerades någon som helst alkohol under hela festen; alla vuxna drack julmust eller vatten bara. Jag är otroligt imponerad! I vanlig ordning var den vegetariska maten godare än den med kött i (det var för övrigt bara en rätt).
Sen diskade jag. Det är kul att diska, lite för att jag gillar att ordna saker, göra smutsiga saker rena, ställa i ordning, men också för att det är ett bra sätt att visa sin uppskattning. Folk blir så glada och förvånade när man diskar åt dem, och jag tycker om att göra människor glada. Nåja, ibland åtminstone. Sen fick jag trevligt sällskap också, Isilmë bland annat, som i egenskap av någon slags värd for runt och försökte vara överallt och umgås med alla samtidigt.
Sen blev det mörkt och mörkare och gästerna började gå hem tills bara jag var kvar. Efter det sista småplocket drog vi oss tillbaka till det stora huset för att sova.
Det finns en massa saker som jagar mig, så jag ser till att röra mig så fort som möjligt. På dagen går det allt som oftast riktigt bra, det är på natten det blir problem. Då ligger man ju bara där i mörkret och det finns absolut ingenting som kan skydda en mot allt farligt. Resultatet blir en kompakt molande vägg av ensamhetskänslor och oro som väller över en och samlas i en klump av nästan fysisk smärta i bröstet, ungefär som Oeoe beskrev det, fast om något helt annat (eller kanske inte riktigt?). Den brukar ligga kvar ganska länge, tills jag somnar typ.
Men just den här natten var jag faktiskt inte ensam, och bästa boten mot ensamhetskänslor (fast det kanske snarare ska tolkas som en oro över sakers flyktighet, för det är lite bredare än bara ensamhet) är ju att faktiskt inte vara själv. Tillsammans är man mindre ensam och minst hundra gånger mindre sårbar.
Nästa morgon fanns det lite andra post-fest-bestyr att joxa med; exempelvis behövde golven i lokalen skuras på vissa ställen. Jag fixade en skurhink med mopp och började skura och upptäckte hur mycket jag tycker om lukten av såpa. Det luktar liksom rent och mysigt, fast utan den kemiska lukten av rengöringsmedel. Sen skurade jag, lite mer än vad det egentligen var tänkt från början, men det var nog bara bra. På vägen upp mot det stora huset till lunchen fick jag se min familjs årliga julort som hade anlänt via epost och precis kommit ur skrivaren. Det var en ganska konstig känsla att befinna sig borta men ändå känna sig ganska hemma och ta emot ett julkort från sin riktiga familj som man inte ens hade varit delaktig i skapandet av (bortsett från att agera fotooffer).
Sen åkte jag hem med ett proppfullt tåg, och inte kollade någon biljetten heller. Typiskt, jag hade ju kunnat spara 168 kronor och plankat både dit och hem.
CSN har hört av sig via epost och talat om att de har bestämt sig, däremot talar de inte om vad de har bestämt sig för. Det borde alltså gå att ta reda på nu om jag får studiemedel nästa termin eller om jag kanske till och med blir återbetalningsskyldig. Jag är faktiskt inte så orolig egentligen. Det känns på något sätt som ett orimligt löjligt litet problem. Jag tror att jag borde se över mina prioriteringar eller något.