Jag funderade över varför klockan aldrig är som jag tycker att den borde vara och insåg att det förmodligen beror på att upplevd tid är strikt relativ medan klockan är förkrossande objektiv. Min teori är att tiden är upphackad i minuter och sekunder för att göra den värdelös, precis som upplevelser och saker görs värdelösa genom att förses med ett pris. Fokus flyttas från innehåll och ställs istället relativt (den påhittade) kvantifieringen. Man frågar sig om den där maträtten verkligen var värd pengarna eller om den där timmen i parken verkligen var väl spenderad tid, och ibland går man till och med så långt som att hävda att »tid är pengar«. Men ett är säkert; om någon tid är dåligt spenderad så är det tid som används åt att gå andras ärenden och uppfylla andras påhittade kriterier för framgång. Tid är inte pengar, pengar är inte prylar, prylar är inte framgång.
Dags för en parodi-affisch på 1984? »Tid är pengar, tvång är frihet« och så vidare.