Tussilago

Jag skrev en utvärdering av min tid på KTH på min Wordpressblog. Inte för att jag tror att den kommer att ge något, men det kändes bra att dokumentera det ändå.

Hej [Tuss],
Vitamin B12 är ju den vitamin som veganer inte alls kan tillgodogöra sig via kosten. Riboflavin är en annan vitamin som i huvudsak finns i animaliska produkter men som också finns i berikade cerialier mm. Vitamin B12 framställs genom bakteriefermentation och riboflavin kan syntetiseras genom olika kemiska processer. Rekommenderat dagligt intag av vitamin B12 är 2 mikrogram och riboflavin ca 1.5 milligram (lite olika för män och kvinnor). Det är således inga enorma mängder som behöver tillverkas för att tillgodose våra behov om man gör det teoretiska experimentet att alla svenskar blev veganer. Kalcium kan nog bli det största problemet eftersom man behöver ca 1 gram/dag och där är ju mejeriprodukter den största kostkällan.

Kul diskussion!

Vänliga hälsningar,

[namn]
Medical Advisor
Medical Department Nordic Region

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: [Tuss] [mailto:albin[AT]luftslott.org]
Skickat: den 14 november 2008 00:29
Till: Info Recip SE
Ämne: Hur tillverkas era vitaminer mer precis?

Hej, jag undrar lite mer över hur era vitaminer, främst vegetarian-vitaminerna, tillverkas. Jag hade en diskussion med en familjemedlem nyligen om hur generaliserbar veganism skulle vara, och denna familjemedlem menade att om ingen skulle äta animalier så skulle man måsta ha orimligt många och stora fabriker för att förse alla med vitamin B12. Därför undrar jag hur er produktion av vegetarian-vitaminerna skulle skala för, säg nio miljoner människor. Hur stor är er produktion idag, och med vilka resurser? Finns det någon stans där jag kan läsa mer ingående om hur er produktion går till?

Med vänliga hälsningar
[underskrift]

current mood

okontrollerbart hat

downward spiral

Idag tittade jag ut genom fönstret och tänkte att det var bättre förra året vid den här tiden. Sen insåg jag att så tänkte jag förra året också, och alla andra år före det sen så länge jag kan minnas.

Idag var första dagen på en vecka som jag inte var jättetrött och/eller hade ont i huvudet. Trots detta lyckades jag inte komma vidare långt på mitt projekt att skriva en Curl-driven klient till SLs reseplanerare för kommandoraden i Chicken Scheme.

Jag lagade ganska ohelig sushi till middag. Först tänkte jag fritera tofu och ha på risbollar, men det blev inte alls bra så jag la ner projektet och gjorde bara avokadobollar och gurkrullar. Jag använde en fuskwasabi som inte innehöll faktisk wasabi utan bara pepparrot, och så hade jag grötris, fyra deciliter. Först sköljde jag grötriset, sen kokade jag det i fyra och en halv deciliter vatten tills det var torrt. Under tiden gjorde jag rislagen enligt ICAkurirens recept, men med risvinäger istället för ättiksprit. De säger att deras lag räcker till två satser, men jag använde all min plus lite extra vinäger. Sen rullade jag mot en skärbräda med fingrarna bara. Jag tycker att resultatet blev ganska nära det man får på sushiresturanger.

Se även recept, sushi, mat

Jag har nyss fått ett IBM Model M-tangentbord. Det känns ovant, men rätt behagligt att skriva på det. Jag spenderade sex timmar isträck idag med att programmera i assembler för fantasiprocessorn Nios-II tillsammans med Scorch. Åtminstone en timma spenderade jag med att skriva en funktion som gjorde ingenting i angivet antal millisekunder. Jag vet fortfarande inte om den fungerade.

Konsten att ha proportioner på tillvaron

»Jamen du äter ju såna där piller [tabletter med vitamin B12 bland annat], det är ju lika illa [som att äta animalier, underförstått ur miljösynvinkel]. Tänk om alla skulle äta det, då skulle vi måsta täcka hela jorden med såna fabriker!« — Min mor försöker få det till att det är en lika stor miljöinsats att låta bli att äta tillsatser (fråga inte vad det har med pillren att göra) som att låta bli att äta kött.

Se även 2008–11–18–19.35

Coolt, det finns ett initiativ till metadatadelning mellan biblioteken!

Är fortfarande helt utslagen, sådär som när man har massor av feber och kan spendera timmar med att följa mönstren på tapeterna bara för att det är det enda man orkar göra. Fast utan febern.

Jag räknade på att om man skulle producera ägg enligt KRAVs principer om uteyta och möjlighet att gå fritt inomhus så innebär det att för att täcka sveriges totala äggförbrukning skulle krävas cirka 2.6 km² aktiv golv- och uteyta (väggar, lagring, foderplatser et cetera inte inräknat), det verkar görbart. Har någon räknat på hur mycket hönshållning bidrar till övergödning eller till växthuseffekten? Hur är det med räkor och liknande? Kan man äta mördarsniglar?

Ja, jag försöker komma undan att behöva hitta på substitut för ägg i bakning.

För övrigt har jag börjat läsa böckerna om feminism som Oeoe rekommenderade, jag är redan ignom Det kallas manshat och håller på med den andra. Som hemuppgift roade jag mig med att titta lite på TV-reklam och analysera den ur ett amatörfeministiskt perspektiv. Alla de reklamfilmer jag såg som innehöll kvinnor framställde dem antingen som klämkäcka husmödrar eller som objekt, antingen för egna förbättringar (typ fettsnåla matvaror) eller som mål för mäns strävan. Det var till och med värre än jag hade trott.

Retro-update: såhär såg tårtan vi gjorde till min far på fars dag ut:

Jag tror att zombiekomedier är min favoritgenre just nu. Return of the Living Dead 5: Rave to the Grave (liksom vissa andra delar i den serien), Girl Eats Boy och Shaun of the Dead är tre bra exempel, där den sista är avgjort bäst. Åttiotalets Return of the Living Dead-filmer (jag tänker främst på Return of the Living Dead Part II) var visuellt snyggast, men jag tycker nästan att den extremt 90-talskitschiga femman är roligast med sitt enorma stereotypgalleri. Det är otroligt förvirrande att fyran och femman tycks hänga ihop i några få aspekter men att rollfigurerna helt verkar ha glömt händelserna i den föregående filmen dock, så de ska egentligen ses isolerade från varandra. En lustig detalj är att Romeros serie som började med Night of the Living Dead, fortsatte med hela ...of the Dead-franchiset och fick avknoppningar i form av Return...-serien och Shaun of the Dead är jämförelsevis gravallvarlig utan de humoristiska inslag som redan den första delen i Return...-serien hade. Där Romeros zombies är just...zombies, dumma och köttätande, har Return...-serien gjort dem något så när intelligenta och framför allt hjärnätande. Det är därifrån det typiska muttrandet om »braaains...« kommer. Tror jag. Return...-serien centrerar dessutom runt ett gift utvecklat av militären som reser de döda, medan Romeros serie aldrig förklarar källan till återupplivandet. Romeros zombies är också relativt lätta att döda, medan Return-zombies är så gott som odödliga (de två undantagen är bränning — vilket leder till att de förgasas och väcker andra döda — och el, som inte har några bieffekter men bara förekommer i en del av serien).

I natt drömde jag att jag var på en föreläsning med Noam Chomsky. Hn stod vid ett podium på en stor scen i ena änden av en gigantisk (sådär som barn upplever det) gymnastiksal. Det var en väldigt stor publik, som alla stod upp, och de var i varierande åldrar. De började väldigt snabbt leka kull, springa omkring och skrika och ha sig, så det Chomsky sa hördes knappt (det är oklart om hn faktiskt slutade försöka prata här eller bara fortsatte). Sen var jag plötsligt i ett litet utrymme, ungefär en korridor, med skåp, såna som de har i alla highschoolfilmer, längs hela väggarna. Där pratade jag med en person i största allmänhet, sådär som man gör när man pratar med folk man inte känner men tycker verkar intressanta. Någon förklarade senare att denna person i själva verket var Sunnan, och det var uppenbart för mig (även om jag inte förstår nu hur) att hela samtalet var någon typ av förplanerad konspiration för att testa min reaktion på något, oklart vad. Sen vaknade jag, åkte buss till stan med gamla föreläsningar av Chomsky i öronen och hämtade min tenta.

På vägen hem gick jag först förbi apoteket och frågade efter linfröoljakapslar. De letade, men inget av de sex märkena omega-3-olja var fiskfritt. När jag tackade och började gå sa personen som hjälpt mig leta att jag kan äta fisk fyra gånger i veckan. Hn var nog trött tror jag. Sen tog jag mig till goodstore, där jag brände på tok för mycket pengar på bland annat linfröoljapiller, och lämnade sedan tillbaka en laptop som jag har pillat med till delfy. Den nya ubuntuuppgraderingen innehöll ett antal regressioner som bland annat förstörde grafikdrivrutinerna, ljuddrivrutinerna, auto-uppdateringshanteraren (verkar det som), pulseaudioservern med mera. Grafiken fulfixade jag genom att slå av en av funktionerna i grafikdrivrutinen i xorg.conf enligt instruktioner från Ubuntus buggtracker och ljudet löste jag delvis med att installera OSS 4. Grafiken mådde uppenbarligen inte bra av mina modifikationer och bröt ihop helt när man spelade film med xv-drivaren (stora gröna ränder täckte då skärmen och blev kvar efter att man slagit av mplayer). Det fixades dock magiskt av en kärnuppdatering som kom igår natt.

Se även drömmar, ubuntu

Jag tvingades till slut att ge upp och lägga till rapunzel.luftslott.org till slutdomänlistan för mailservern på pandora eftersom det är en oförklarlig bugg i wanderlust som gör att den inte läser variabeln för epostadress som jag har satt.

"...but where the president is never black, female or gay«. Morrissey kanske inte är så synsk ändå!

Jag har ägnat större delen av kvällen åt att försöka lösa labbuppgifter. Delar av problemet bestod i att jag valde Haskell som språk. Jag tänkte att jag skulle kunna SSHa hem och demonstrera mina program, men det visar sig att tolken saknas för PPC-bygget av GHC i Debian och jag kan av någon anledning inte kompilera koden. Kanske byter jag språk; större delen av mina program är ändå bara regexp. Det är svårt att lägga ner så mycket tid på vad som känns som att banka huvudet i en stenmur, men jag får försöka övertyga mig själv om att det inte är en kontinuerlig utveckling utan en diskret.

Två konstiga saker har hänt med mitt ätande: jag har nästan slutat ha mjölk och socker i mitt te (utom när jag dricker Earl Grey eller till frukostteet) och jag blir starkt illamående av äggröra. Det sistnämnda är jätteirriterande, för äggröra är en typisk nödrätt som jag brukar göra när jag behöver mat men inte orkar göra ordentlig. Jag är helt övertygad om att den smakar gott tills jag äter av den. Sen mår jag illa i minst en timma — och det har hänt flera gånger på sistone. Irriterande nog kan jag fortfarande bli sugen på det.

Jag var på wizardrockkonsert (en vansinnig musikgenre där den enda gemensamma nämnaren är att alla låtar handlar om något ur Harry Potter-böckerna) med bland annat halva kusinfilm (The Swedish Shortsnouts). Det var över förväntan bra, vilket säger mer om förväntan än om hur det faktiskt var. Navelskådarfaktorn var sanslöst hög och internskämten haglade. En låt var till och med en lovsång till en podcast. Det första bandet presenterade sig med »ja vi har inte repat sedan förra spelningen [i somras] så alla ackord kanske inte sitter«. Faktiskt klarade de sig riktigt okej ändå, kanske mest för att publiken ändå kunde alla låtar utantill. Det var förresten nästan bara tjejer där, jag har inte sett så många tjejer under ett tak på fem år tror jag (jag hade två i klassen på gymnasiet, kanske fem som högst nu).

Givetvis var jag där mer som åskådare än som deltagare och det var lite trist att bara kunna titta på. Jag muttrade lite surt om att »jag vill också ha vänner« från mitt hörn längst bak. Men jag slutade ju läsa Harry Potterböckerna vid näst sista boken för att hn växte ifrån mig och blev asdryg och tonårig. Jag orkar inte plöja igenom flera hundra sidor med en karaktär som jag bara irriterar mig på. På vägen hem köpte jag ett kilo lösgodis och nu ska jag se på zombiefilm och sura.

Idag har jag lagat två par gamla jeans med hål på knäna med ett gardintyg med vita hjärtan mot röd bakgrund. Det var jättesvårt, dels för att jag är värdelös på att sy med maskin och dels för att symaskinen är äldre än jag och döende. Det första paret blev rätt fult (på ett oavsiktligt sätt), men det andra paret blev helt okej.

Se även kläder, lagningar, återvinning, sömnad

Your blogs are boring as fuck

Jag har börjat bli ganska skeptisk till personliga bloggar. Åtminstone vad gäller mig så är allting värt att skriva antingen för navelskådande, för privat eller helt enkelt för tråkigt för att skrivas. Jag skulle kunna posta ett inlägg varje dag om »idag har jag försökt plugga lite det gick inte så bra men jag lyckades ändå få lite hackat på läxorna«, men det vore mest bara nedskräpning. Personliga bloggar är som mest intressanta när de tar upp något allmängiltigt; en erfarenhet som andra kan ha nytta av. Enda anledningen till att jag läser bloggar som inte uppfyller det kriteriet är att jag helt enkelt är nyfiken. Men det är också de bloggarna jag först prioriterar bort när jag måste, för de är ungefär som skvallersidorna i tidningen. Tidigare legitimerade jag mitt dumpande av skräp i bloggarna med att det var dokumentering, men det har jag fixat genom att skaffa en pappersdagbok i vilken jag försöker beskriva min vardag på journalform så att jag ska kunna analysera min tillvaro senare. Jag har också gjort det till en vana att skriva varje dag där, för att få med en så stabil sammanfattning som möjligt så att jag inte exempelvis bara skriver när jag är ledsen eller har tråkigt.

Sen har jag satt upp en wordpressinstallation också och skrivit lite i den, mest som ett experiment. Det mesta jag skriver som är längre skiver jag för att jag vill ha kommentarer på det, och jag tycker att handgranat med sitt okonventionella (men mycket bättre!) kommentarssystem fortfarande ger bättre feedback. Vilket jag tror mest beror på att Sunnan hänger här ibland, så det kanske inte är en rättvis jämförelse.

Se även metabloggande

Idag på programmeringsföreläsningen var det två olika grupper som kom med information om lite olika jippon innan lektionen började. Föreläsaren började sen genom att skoja om att »ja heheh, jag har ju tyvärr inga fester att erbjuda«, varpå en person i publiken snabbt svarade med »vaddå, blir det ingen föreläsning?«. Det ironiska är att de föreläsningarna är mycket roligare än flera av de fester jag har varit på (och roligare än alla de som kåren har arrangerat). Det säger mer om festerna än om föreläsningarna.