Hundraelvan heter bussen,
för hundraelva timmar
tar det in till stan
och nu med David bredvid mig
Vi bär lite grejer tillsammans,
vi bär likadana kläder
bär hat och lantlig skam
vi döljer våran lukt
Höstljus
kastar bussens skugga
ner mjukt över vattnet,
mjukt ner över sjön
och över Färjemansleden
Vi byter skog mot parker
vi byter våra vänner,
tills ingenting finns kvar
av Valla och Kastal