handgranat. jag gillar vad jag ser.
jag vill gärna prata lite om demokrati. för det tycker jag är viktigt. och maskiner. som tex de globala företagsmaskinerna som tuggar i sig människor och jord. organisationer som drivs av ett enda intresse, ett enda mål. som cellulära automata. som amöbor som äter och äter. fast mer om det någon annan gång.
- välkommen! det här vill jag gärna höra.
- javisst. ett sådant samtal är varmt välkommet! —Linus
tackar! traditioner är bra också.
ibland kan det vara svårt att få saker gjort när alla ska vara med och bestämma. då känns demokrati jobbigt. vad tjänar det till, att älta allting om och om. ibland är det helt enkelt lättare att göra det själv.
fast om man anstränger sig kan man få till något riktigt bra, bättre än man trodde möjligt. bättre än nån kunde göra själv. det tar fart och bara växer, liksom av sig självt.
- demokrati == att folk inte bestämmer över varandra. omröstningar är ibland sämre demokrati än »bara gör det«-tänket. —Sandra
jag menar då inte representation, eller parliamentarism, eller omröstning eller val. jag menar demokrati. som i konsensus. folk kommer alltid att bestämma över varandra, med övertygande argument eller ren och skär makt. jag föredrar argument. fast ibland behövs gatumakt.
vem är det förresten som bestämmer över handgranat? vemsomhelst, ingen alls. den som kan, som vet hur man gör. teknologisk meritokrati är också en elitisk bestämmandeform. vad bestämmer maskinen? programmeraren?
raskt vidare →
så kallade vetenskapliga begrepp som sub-atomiska partiklar, dualitetsprincipen och kärnklyvning är vid närmare granskning inte påtaglig verklighet utan metaforer. detta placerar dem i samma kategori som junfrun Maria, Ganesh och Quetzalcóatl. att vi valt att tro på dem som verklighet visar vilken roll vetenskapen har i våra liv.
en dag är vi tvugna att se forskaren i ögonen och säga: din gud, som du själv inte längre tror på, är inte min gud. omgivna av döda gudar kommer tomheten oss allt närmare.
utan blind tro på vetenskapen dör också den objektiva sanningen. teknologi framstår som ett rått maktinstrument. sanningsministeriet har resurserna, men vem har ansvaret?
- »För det första, att vetenskapen kan stå på egna ben och inte behöver någon hjälp av rationalister, sekulariserade humanister, marxister eller liknande religiösa rörelser, och för det andra, att icke-vetenskapliga kulturer, metoder och antaganden kan stå på egna ben och bör tillåtas göra det om det är deras företrädares önskemål. Vetenskapen måste skyddas från ideologier, och samhällen, i synnerhet demokratiska samhällen, måste skyddas från vetenskapen.« —Ned med metodologin!