Murkas

göteborg. nya ljud, mer gator, längre till himmlen. samma degar som knådas, samma lugn som söks. tackar för att det nyss blivit närmre till james.

I den Viktorianska tankevärlden var Viljestyrka en centralt begrepp. Det var med hjälp av detta som svaga människor skulle bli starka och styra sina liv med järnhand. Bort skulle alla bångstyriga önskningar och drifter. Detta skall jag nu testa på. Lycka till!

sitter på Film på Gotland för tillfället, jobbar till och med här till 50% sedan några dagar. bra med ett jobb som ger betalt för det man andå hade velat göra, och redan gör. skall pyssla med visning/spriding av gotländska filmer.

men det är ju inte allt här i livet. vill ju gärna att det mesta som man lägger tid, tro, energi och engagemang på skall ligga i ens »livslinje«, i riktiningen man vill åt. får se om detta år kan komma att bli starten på andra spår som legat vilande för mig länge nog nu.

var motstridig och motsägelsefull! jo det gick ju käpprätt åt skogen i riksdagsvalet igår. såklart. tyvärr var det inte åt en fin skog, en att gå vilse i, gammal och mörk, omöjlig att kontrollera eller får överblick över. istället en skog av skorstenar och antenner, lagd i ett rutnät så att stadsjeeparna kan använda alla överflödiga motorkrafter. linjalrät så att det inte är nödvändigt att sänka farten och fundera på vart åt det bär. jag röstade i valet, så nu får jag gå med liten blå flagga och säga 'hejja demokratin, det nya sverige skall segra!' ... eller inte. jag vill inte ställa upp utan ställa om. bara för att jag valde the lesser evil så har jag deltagit i spelet representativ demokrati. det betyder dock inte att jag måste följa alla regler. jag tror på att vara mångsidig, att arbeta för en förändring nära sig själv, i sin vardag, val varje dag. att verka för något som aldrig skulle komma att representeras.

Så bra så att jag får se upp. Läser i Suzanne Brøggers Fräls oss ifrån Kärleken och vill bara säga Ja!

Men det finns ingen frälsning... men väl kanske en bokcirkel där man skulle kunna prata om det som står. Kanske för att sätta lite egna ord på saker och ting, för att det skall få gro.

efter Zanzibar. åter, men ändå inte. ännu ingen vardag, men vem vill ha det?

svårt är det.... "- jamen vem sade att det skulle vara enkelt.« kan då någon som är utrustad med ett minne för plattityder saga (inklusive jag själv). ja ja, men vem var det som sade att det inte skulle vara enkelt? eller vad som var enkelt och svårt eller att något var någonting överhuvudtaget? äh. vill väl inte ens ha det enkelt börjar jag misstänka. skyller på allt och alla för detta, inklusive den första fisk som kom på att inte dö när den kravlade upp på land. men jo tack, annars har det varit en riktigt rolig helg.

tisdag. fattar verkligen inte varför kvällarna alltid blir så snabbt fyllda av allehanda möten och uppdrag. det finns ingen plats för det spontana, eller det man glömmer. nu på torsdag då jag skall visa film på folketsbio, samtidigt skall Lennars Körling hålla ett föredrag om MST på biblioteket. typiskt.

sista dagen. sista dagen på evighetsmånaden februari. känns som sol i sinnet. eller som denna skiva i örat: http://www.abeillemusique.com/produit.php?cle=11771

ok. f o k u s.

vad?
d-uppsats: psychomapping, personal geographies, feminist geographies, mediastudies, empowerment, big and small narratives, digital storyspaces, art etc. etc.
mfs: zanzibar juni-juli. trying a method, research.
gig: zanzibar workshop, creating a platform and methodology for creating, sharing & exploring personal histories and geographies.

hur?
?

hemma igen. det är kallt.... i, runt om, över, under. hoppas på tö.

lite vad som är omkring här nu. MASSA! jo mycket som skall bli klart, videos, skivor, program och en slags mediakoregrafi för allt annat än dansarna. intressant att sätta i verket. var också ute i turkus nattliv i helgen, rätt överraskande faktiskt. efter lite strul och humörsänka tack vare ett partypiska vakter så hamnade vissa av oss på¨en sliten klubb i två våningar. där spenderade sedan jag och sami åskilliga timmar i virvlande dans till musik som jag faktiska aldrig hört förut. dj:n spelade hela kvällen skivor som jag inte kände ingen, från brokenbeat-latino jazz, över till 70-tals funk till och gammal reggae. bland annat en gammal spansk version av »fever«. härligt!

tar mig sakta igenom den finska vardagen. åt mämmi idag, bastade igår, skall snart gå hem genom 20 gradig kyla. härligt!
om någon hugad vegan vill testa mämmi (eller memma på svenska) så kan man följa följande beskrivning. sedan bara äta det med vegansk vaniljkräm och socker. håller dig mättare ett längre tag än de flesta efterrätter kan jag lova.

måndag i kylans rike. -8 idag och vi ser fram emot att passera -20 strecket i mitten av veckan. funderar över om finländarna har fler ord för olika typer av is i skägg än vad jag har. idag var det i alla fall som en tunn hinna som krackelerade när jag pratade, inga istappar med andra ord. lugn helg med sauna fest, tivoli besök (nej inte karusell varianten) och känslokavalkad tack vare en bra film igår. vi såg crash och tycka vad man vill men de kan väl göra ok film i hollywood om de bara vill. nu är det till att arbeta vidare med animationerna till föreställningen, har gjort forest/wires delen ganska klar.
lite exempel:

nu är det finputsning och att göra en version till dansarna att repetera till, sedan igång med traffic videon.

första gången på denna sidan årsskiftet, också första gången från närheten av polcirkeln i norra finland. lever i rovaniemi nu under några veckor medans vi försöker få ihop »dance and media art« projektet. med mig är luna, james och 12 personer till från finland och island. det är mörkt men inte så vidare kallt, om man vill se hur det nästan är så kan man kolla in på denna sida. en rolig sak var att jag på flyget från gotland till arlanda borjade prata med en som jag kände igen från olika platser i stan. efter ca 20 minuter så visade det sig att vi båda skrev här på handgranat. personen var MLI och nu skall jag hålla lite bättre koll på de sidorna. kul att hrg nätet finns strax där under verkligheten.

så till slut, ett inlägg här denna dag... vad tyder det på? anti-jul, extra-jul, hgr-jul. eller bara tid över. detta är valfritt!

är hos syster med hus, bil, barn, make & tomte (JAG var denna förtryckare i år!). om dettasker igen skall jsg skärpa mig och byta ut allas klappar mot träd i vi-skogen nästa gång.

hmmm. nu sätter snart Projektet igång igen, och short cuts, och tapeten, och... och ... kul men mycket, som vanligt. skall lära mig att följa med och bara streta emot lite lagom.

annars så är jag överraskad av hur enkelt det går att klä ut sig även om man egentligen inte gillar det, eller vill bli särskilt engagerad. jag var någon slags fransk pantomim terrorist på konstskolans fest i fredags. att jag aldrig tänkt på det innan. en imagenär handgranat i det verklighetens betongfyllda leklåda.

Skriv den nya sidan här.

Jo jag skall skriva en ny sida. Men bara om någon annan vänder bladet. Är tillbaka i visby igen efter island, tillbaka på alla sätt. Nästan. Har med mig ett beroende, som gör sig påmint i kylan här. Behovet av 42 gradigt vatten i utomhuspool, av att bli så genomvarm att man kan sitta en lång stund ute i kylan och bara ånga.

Det är så mycket som surrar här omkring och jag borde verkligen lära mig att prioritera. Kanske skall det bli ett halvårskort på badet ändå, de har ju bastu i alla fall.

gravitationer. eller - längre nedåt floden.

platser och tidpunkter innehåller potentialer, möjligheter för det oberäkneliga. jag har just läst ut »gravitationens regnbåge« av thomas pynchon. läst kanske är en riktig beskrivning, men det påminner mer om en tur neråt i strid ström. förra gången jag läste i denna bok var på ett vandrarhem i peshawar, östra pakistan nära gränsen till det då talibanstyrda afghanistan. då var jag i ett tillstånd av att stå mitt i strömmen och leka med att stundtals låtas dras med.

vandrarhemmet låg på en bakgård bakom stora och anonyma träportar, antagligen ett sätt att inte söka dra mer än nödvändig uppmärksamhet till vad som pågick därinne. turisterna i de två salarna där (som säkert skulle föredra att bli jagade ut ur staden hellre än att bli kallade det) bestod av exsistenser som på ett eller annat sätt drivits av spänningssökeri, fattigdomsestetiks kotteri samt viljan av att ställa sig åt sidan av allting som tillhörde den Personliga Historien / Egentliga Livet. många av dem drevs också av de like enklare sederande tillstånd av nöjdhet från preparat som den afghanistanska jordbrukssektorn tagit som sin upgift att förse fallna människor med. ej något opiumderivat utan med utsprung ur cannabis. i dagar som blev veckor, som blev flera veckor levde de runt några kvarter, med sporadiska utflykter längre bort, om något nu orkade genomföra det, till marknadskvarteren med de oförskämt billiga sakerna som de afghanistanska flyktingarna sålde i gränderna, sittandes i rad efter rad. dagarna var västerlandets, europeer och amerikanare, halvliggandes på stolar och låga soffor kring verandan, rökandes och pratande om platser, tider, Äventyr och Upplevelser i en förvirrad blandning av har gjort och vill göra.... om inte det hade varit så skönt att surra bort i ännu ett rus. nätterna vad orientalernas, främst japaner, som då kom ut ur salarna efter att ha sovit hela dagarna. vad de pratade om fick jag aldrig klart för mig, outgrundliga. det var också dessa som gjorde de mest företagsamma expeditionerna. jag fick se fotografier dagsturer in i afghanistan, klättrandes och vikandes på utbrända pansarvagnar från sovjet. glada och mest lyckliga över stämplarna i passet efteråt så kom de tillbaka till vandrarhemmet för att återuppta nattverksamheten.

här fick jag denna bok satt i handen av en uppjagad engelsman som antagligen väntat de senaste fem åren på att just läsa denna bok på denna plats. han pekade på börjag på ett kapitel och bad mig (för min egen skull) att läsa detta fantastiska stycke. jag kände redan till boken och hade varit på väg att skaffa den ett par gånger, men hade tyckt att den var för omfångsrik (bokstavligt) för att få plats i min redan komprimerade packning. det jag minns från stycket är att det var juletid och en beskrivning över hur snöflingorna förr... något som inte minns att jag hittat denna gång jag läser den. jag drabbades väl inte så hårt av texten då, den hade en hel del betydligt starkare förnimmelser att konkurera med. det var första gången jag var i ett land som var så fattigt, så annorlunda, så mättat, och första gången som jag varit på vägarna i 6 månader på egenhand. nu när jag läser boken i sin helhet, i en soffa, i sverige, så kan jag bara undra hur det hade varit att läsa den där.

Anti-Pop Consortium säger som det är. Läs här